Det var väldigt vilken skruv den där bloggposten om liturgi tog. Har fått massor av kommentarer om den i dag på konferensområdet, alla positiva: "så sant", "på pricken" och så vidare.
Och så kan det bekräftas, Ulf Ekman hade läst inlägget här på bloggen. Utbytte några ord med honom efter kvällens möte och då sa han det. "Jag skrattade när jag läste det, för det är ju så sant. Det är klart att man har en liturgi eller mötesordning. Problemet är att en del i väckelsesammahang inte vill bejaka det. Man behöver ju inte göra om allt varje gång, det skulle ju vara rätt bökigt att lägga om rälsen varje gång man ska ut och åka tåg, eller hur?".
Onekligen.
Liturgin/mötesformen har ju just den effekten när den fungerar som bäst: folk kan slappna av, de behöver inte stå och lägga energi på vad som ska ske framöver. Och när man har en viss ordning så finns också möjligheten att stiga vid sidan om den, känna frihet. Det var kvällens avslutning ett bra exempel på. Det var sång och hälsningar från Ulf Ekman om vartannat. Inget ovanligt i det, men sen tog Ekman ett initiativ till tystnad som sedan övergick i någon slags profetisk sånguppmuntran från Ekman. Svårbeskrivligt, men tydligt innerligt.
