Det brukar emellanåt talas om hur fria väckelserörelser och kyrkor är, jämfört med högkyrkliga sammanhang. Och det kanske man kan säga, på sätt och vis.
Men nog är det så att det allt som oftast bara är fråga om en annan liturgi, en som passar den egna rytmen och livet bättre? Det är ytterst sällan jag besökt ett sammanhang - tror aldrig det hänt - flera möten och upplevt att de är totalt annorlunda mot varandra.
Som här på Europakonferensen exempelvis, det finns en given och återkommande rytm. Kvällsmötena inleds med sisådär tre-fyra lovsånger, sedan information på powerpointen, kollektal, lovsång och bön, predikan, lovsång och avslutning. Ungefär så.
Igår kväll blev det nästa lite komiskt. Sydafrikanske artisten Brenton Brown, som har lovsångskonsert i eftermiddag, fanns på plats redan igår kväll och efter powerpoint och kollekttal fick han tillfälle att spela tre sånger.
Efterosm programmet redan varit digert, och Ulf Ekman hållit ett skapligt långt kollektal, så hade det vid det här laget dragit ut på tiden. En timme och drygt det, innan predikanten skulle upp.
Men fick han gå på direkt efter Brown? Icke. Lovsångsteam upp.
På så sätt fick man möjlighet att göra den obligatoriska övergången in i förkunnelsen, där predikanten (i detta fall Kong Hee) går upp och lovsången går ner något i volym och intensitet. Predikanten greppar micken och säger något i någon minut- typ om att man ska ge en applåd till Jesus för vad han gjort för oss - och sedan drar lovsången igång igen några varv innan den avslutas och predikan kan ta sin egentliga början.
Att gå direkt från den typen av poppiga rocklovsånger som Brenton Brown spelar, det går ju bara inte. Så har vi ju aldrig gjort tidigare.
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Vad har den "kristna" tidningen Dagen och inte minst författaren till den blogg för problem med starka karismatiska sammanhang. Jag är själv medlem i pingströrelsen och enormt välsignad av Livets Ords arbete och inte minst Europakonferensen som jag kom hem ifrån i natt. Självklart har varje familj en egen stil som märks. Jag kanske inte gillar allt men självklart respekterar jag varje familjs egen inriktning och ser till helheten och det positiva. Vad är det ni vill åstadkomma med sådana här inlägg/artiklar? Inte verkar det för "påkristnandet" av Sverige som Fröken Sandlund så ofta pratar sig varm om. Att sitta som kristen och bara haka upp sig på formen är som att vara kvar på ett andligt bebis-stadium där man varje söndag behöver få blöjan bytt. Intressant är det också att det flesta tydliga karismatiska strömningar blir närmast förföljda av Dagen (Peter Ljunggren, Karisma, Benny Hinn, Johannes Amritzer, Florida-väckelsen m fl). Inte att jag försvarar det dem gör men jag respekterar och välsignar varje sammanhang som jag vet älskar Jesus och Guds ord. Jag inser att detta inte är konkret för just denna artikel men detta får mig att reagera som jag så många gånger tidigare gjort. Väx upp Dagen och Jaktlund och våga verka för påkristnandet av Sverige om det är det ni menar. Ord utan gärning är död säger Jakob så våga handla som ni säger.
Simon Holst - 2008-08-02 10:53
Tyvärr blir kvällsmötena lite tröttsamma pga alla programpunkter som skall genomföras.
Simon: Oj, vilken salva. Den måste du burit länge på, för jag förstår nog inte riktigt att du blev så upprörd av det här blogginlägget.
Jag menade inte att hänga upp mig på formen, bara reflektera kring det. Hur det skulle påverka påkristningen i positiv riktning om inte jag skrev några rader om Livets ords mötesupplägg är för mig ytterst oklart.
Jag tycker att mötesupplägget är trivsamt och bra, min poäng var att det finns ett upplägg även i dessa sammanhang som brukar räknas som "friare". Och det är inte så konstigt, vi människor gillar rutiner, mår kanske till och med bra av det.
Carl-Henric Jaktlund - 2008-08-02 11:01
Nej Simon, jag förstår inte heller vad du menar med ditt inlägg. Jaktlund gör ett enastående arbete här som ger ett mycket positivt intryck av konferensen och som är intressant på en nivå som säkerligen inspirerar Livets ordare snarare än tvärt om. Varför har vi kristna inte rätt att reflektera kring hur vi firar gudstjänst?
Tack för en bra blogg under en suverän konferensvecka (för min del via nätet).
Eveline Watanabe - 2008-08-02 11:17
Nu måste också jag få ge mig in i debatten. För det första är nämnda chefredaktör Sandlund fru, så pass påläst måste väl ändå en pingstvän vara... Sen tycker jag att hur bra det än kan vara så hindrar det inte att det går att variera sig ibland. Men ett framsteg är väl ändå att mötestiden idag kl 15 "offras" till förmån för en konsert med nämnde Mr Brenton. Igår var det också en kvinna som (Marie Lundqvist) som pålyste några inslag. Fram för mer kvinnor!
Simon: Om "pingst" nu är ett så bedrövligt sammanhang, varför inte ta steget fullt ut i trosrörelsens saliga ström...?
Ny fundering - 2008-08-02 11:58
Varför gå i taket för denna bloggpost? Bra skrivet Carl-Henric!
Vad "kristna" Simon Holst vill med sin bloggkommentar är mest att utgjuta avsky mot Dagen.
Väx ner.
Anna Holt - 2008-08-02 12:16
Så oerhört sorgligt att det skall vara så ömma tår i vissa "karismatiska sammanhang". Vad är det som är så farligt med att reflektera lite kring upplägg på gudstjänster etc? Jag, och troligtvis de flesta andra, läser Jaktlund blogg med stor behållning. Jag ser det som en förmån att få ta del av hans personliga reflektioner.
Om vi inte vågar ifrågasätta våra egna traditioner - hur vet vi då när vi fastnat i en form?
Jag är till slut glad att Dagen tar sitt uppdrag på allvar och ställer kritiska frågor, också kring "starka" karismatiska strömningar. Är det bättre om Aftonbladet gör det? Blir det en mer rättvis artikel? Läser man Nya Testamentet ser man tydligt att varken Paulus eller de andra apostlarna var rädda för att bli ifrågasatta eller kritiserade.
Om jag, som pingstpastor, skulle få nåden att stå i ett "starkt sammanhang" vore jag lycklig och tacksam om Dagen följde mig i hasorna och skrapade på ytan. Det som är från Gud har inget att frukta, det andra däremot skall ju ändå brinna, bättre luttras på jorden än möta blicken framför tronen.
Emil Gillsberg - 2008-08-02 12:33
Nån form av liturgi blir det alltid överallt. Tror inte många har så ömma tår här hemma.
Kul att läsa bloggen fr en första gångsbesökare (på konferensen,visst var det så)
Men du missade väl inte förmiddagsmötet. Ajabaja !? :-)dToo
Det finns inget negativt med liturgi, tvärtom så ger det stadga åt gudstjänstfirandet.
Vill också ställa mig i kön och tacka för ett trevligt bloggande.
Emil: jag/vi kommer och granskar dig, var så säker:-). Tror som du att det är en god princip, i alla fall om det görs med hjärta och vilja att förstå.
Mats: Tack. Och jag tror som du, liturgi är oftast något positivt.
dToo: jo, visst missade jag förmiddagsmötet. Eller missade och missade, jag var tvungen att ta tid atts kriva en artikel. Förlåt, får ta och sova mindre på nätterna:-)
Carl-Henric Jaktlund - 2008-08-02 15:10
en kommentar till dr too!
Självklart missar Jaktlund förmiddagsmötet, det är ju då vi har det stora barnmötet, och det vill inte Jaktlund missa.
Han har förstått var det sker på konferensen. :-)
Stig Svåren - 2008-08-03 00:00
Stig: exakt, man vill ju inte missa "the star of the afternoon show"!
Carl-Henric Jaktlund - 2008-08-03 00:06
Ha!
Va roligt att se sig själv på bild!
:-)
Ulrika Oskarsson - 2008-08-03 00:54
Oj då. :). Det är mycket riktigt så Carl-Henric att det är något jag burit på länge och därför blev det en aggressiv urladdning av tankar som skulle lyfts fram någon annan stans. Här blir det inte så sakligt och det ber jag om ursäkt för. Men jag står fortfarande för kontentan. Jag tänker ofta själv på detta med liturgi som vi i olika sammanhang anammar så det är inte det. Det är just den sarkastiska undertonen som jag tycker lyser igenom allt som oftast som jag kan bli trött på och ett evigt åsiktsmakande. Detta är ju en stor del i journalistik men det borde på något sätt vara en mycket hjärtligare ton i kristen media, inte minst från mig själv.
Simon Holst - 2008-08-03 11:23
Simon Holst: Jag älskar sarkastiska undertoner. Hela min generation gör det. Nu bär inte Carl-Henric några sådana i det här inlägget, men om han hade gjort det: kör hårt!
Jag är så trött på den kristna tillrättalagda stilen. Fram för mer sarkasm!
Och inse att det är en generationsfråga där du inte kommer förstå att det som framstår som är sarkastisk ondska för dig är humor för mig.
Lev med det på samma sätt som en ung generation fått leva med de dödstråkiga gudstjänsterna.
Simon: vet inte vad det är som du reagerat på egentligen, mer specifikt. Men ibland tycker jag att det här med "sarkastisk underton" är något som en del tycker sig finna så fort det inte bara applåderas eller görs vågen kring allting. Att man ställer kritiska frågor och för fram funderingar behöver inte vara av ondo eller vara utan hjärta. Tvärtom, jag tror att det är viktigt att våga granska - det som är på riktigt klarar det och består. Därmed inte sagt att allt alltid görs perfekt, det är klart att det inte gör. Det är svårt att skriva, något du ju själv upptäckte nyss: det är lätt att det blir lite fel, och att det missförstås/övertolkas.
Allt gott Simon!
Carl-Henric Jaktlund - 2008-08-03 11:51
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar