I dag var en sådan där typisk vintermorgon då man bara längtar efter våren. Efter att ha klätt på två barn långkalsonger, två par sockar vardera, fleecejackor, extrakragar, mössar och overaller och sett till att tummen hamnat på rätt plats i vanten och fått rätt fot i rätt stövel är man hyfsat trött på kylan som gör påklädningsproceduren evighetslång.
Sedan kommer man ut till en bil som måste skrapas, med en bildörr som inte går att öppna. Det var bara att försöka krångla in Inez från andra hållet. Puh.
Vi kom iväg till slut, och det var då det härliga hände: Barnen började sjunga sången "Glädje, glädje, glädje", som Ingrid har lärt sig i kyrkans barnkör.
Texten lyder så här:
Glädje, glädje, glädje
glädje, glädje, glädje
glädje, glädje, glädje
glädje varje dag
Jag är jätteglad
ja, det vill jag va
det är jättebra
glädje varje dag
Och det häftiga är att glädje smittar. Morgonstressen bara rann av mig och när jag parkerade bilen utanför dagmamman och jag och döttrarna klev in i hissen sjöng vi alla tre: glädje, glädje, glädje - glädje varje dag!
Och det kom från hjärtat.
