I lördags gjorde vi en utflykt till Västerås för att hälsa på våra kompisar
Susanne och Daniel med sonen Nils. Susanne och jag har vuxit upp i samma område i Halmstad, varit med i samma församling och varit kollegor på Café Duvan (där vi gräddade våfflor för glatta livet!). Vi har även gått samma utbildning i Åre. Nu är vi båda i en helt annan fas i livet! Egentligen skiljer det sex år mellan mig och Susanne, men Nils och Inez är ganska jämngamla. Sådant är kul!
Efter att ha ätit en jättegod lunch bestämde vi oss för att bege oss ut i snön. Jag blev erbjuden att låna ett par längskidor och tog chansen - jag har bara åkt vid två tillfällen de senaste 17 åren...
Oj, vad roligt det var! Och jobbigt och svårt! Snacka om att känna sig som bambi på hal is i nerförsbackarna.
Nu vill jag fortsätta att åka längdskidor, det var så härligt! Tyvärr tror jag inte att det kommer att bli av här i Stockholm eftersom jag varken har utrustningen eller tiden som krävs. Men nästa gång vi åker till fjällen, då...!
