För några veckor sedan skrev jag en bloggpost om Anna och Josef Pansell som skulle åka till Sydafrika för att hämta sin dotter. Nu har de äntligen fått träffa sin lilla flicka som har fått namnet Ida, och de befinner sig i Nairobi i väntan på att kunna åka hem. I sin blogg Mwanangu skriver Josef om kärleken till detta barn:
"Jag kan konstatera att jag håller på att upptäcka en ny form av kärlek. Kärleken som en förälder känner. Den är helt olik all annan kärlek. Jag börjar få en ny förståelse för den form av kärlek som bibeln kallar för agape, den  fullkomligt självutgivande kärleken som är helt villkorslös. Den kärlek som Gud har gentemot oss. Jag har fått nåden att uppleva att vara älskad så, självklart av Gud, men också av mina föräldrar och nu får jag uppleva hur det är att själv älska på samma sätt."

Fint eller hur?

Så här fin utsikt hade Cecilia Nyberg, direktor på Ersta diakoni, från sitt arbetsrum på Söder i Stockholm. (Det är Gröna lund som syns mittemot.) Jag och fotograf-Josefin var där i morse och träffade henne. Intervjun kommer på Milstolpar nästa vecka.

Det var verkligen rogivande att landa i hennes majestätiska arbetsrum och bli serverad kaffe av hennes sekreterare, efter en sjukt stressig morgon.
Först lämnade jag döttrarna hos dagmamman(innan dess gick mina strumpbyxor sönder eftersom de fastnade i kardborrebandet på Ingrids skor...typiskt när man har bråttom! ) och sen trängde jag mig in i en hysteriskt trång tunnelbanevagn. Där hade jag tänkt äta min medhavda macka som jag inte hann äta hemma, samt kolla igenom frågorna inför intervjun, men det kunde jag glömma. Det var så trångt i vagnen att det omöjligt gick att få fram någonting ur väskan. Riktigt klaustrofobiskt - usch! Två stationer innan jag skulle kliva av fick jag äntligen en sittplats och hann få i mig halva mackan och skumma igenom frågorna. Puh!

Ännu en härlig hösthelg! Jag och barnen var lediga i fredags, och vi fick en riktig superfredag!  Jag och tjejerna gick ner till vårt stamställe som har kommit att bli vår "trädgård", nämligen vår lokala 4H-gård. Där träffade vi Ingrids kompis Stella med mamma. Tjejerna åkte linbana och klättrade i skogen medan vi mammor drack kaffe i solen och åt nybakade bullar. Väldigt trevligt!

Tjoho!

I lördags var jag och Emil bjudna på 60-årsfest (födelsedagsbarnet Antti syns längst till höger på bilden ovan - han är gift med döttrarnas dagmamma.)
Vi hade fixat världens bästa barnvakter - Maria och Fredrik, kompisar till Emil från hans studietid på GIH (numera även mina vänner!) Det gick hur bra som helst och barnen brydde sig knappt om att säga hej då när vi gick. Det är guld värt med sådana fina vänner som tar så väl hand om ens barn! Och festen var jätterolig.
Det sista Maria och Fredrik sa när vi skildes åt sent på natten var att de GÄRNA passar Ingrid och Inez igen. "Ni kanske vill gå på bio någon gång, till exempel"?, frågade Maria. En sådan kommentar är som ljuv musik i en småbarnsförälders öra.

 
Supernannyn Maria!

Igår var vi i kyrkan nästan halva dan. Söndagsskolan var toppen, som vanligt! Jag tog flera jättefina bilder på barnen men eftersom några av föräldrarna inte ville att deras barn skulle vara med på bild på bloggen så kan jag tyvärr inte visa dem... 

I dag är jag och döttrarna lediga, vilket försås är jättemysigt. Någon sovmorgon har det dock inte blivit. Här har varit fullt ös sedan klockan sju så det börjar snart bli dags att sätta på sig ytterkläderna och gå ut! Det blir nog en tur ner till vår fina lekpark vid vattnet. Men först ska jag dricka en kopp nybryggt kaffe!
Eftermiddagen är än så länge oplanerad så vi får se vad vi hittar på.

Den här filmen går just nu om och om igen hemma hos oss. Det är egentligen en julfilm, men det bryr sig inte Ingrid och Inez om. 
TITTA JESUSFILM! säger tvååriga Inez uppfordrande flera gånger om dagen. (Det var det första hon sa i morse.) Den filmen måste helt klart ha gjort intryck! Filmen är jättefin och julens budskap är ju aktuellt året om, så jag ser faktiskt  ingen anledning till varför hon inte skulle få titta på den någon gång ibland. Det känns bara så knasigt och fel att höra Stilla natt och de andra julsångerna NU, i september...

Efter jobbet i går åkte jag direkt hem till Stephanie som är mamma till Ingrids kompis Stella. Mina döttrar var där och lekte en timme efter att de hade varit hos sin dagmamma (som "levererade" dem dit - fin service, va?!).
Som vanligt kom vi att prata om barnens sömn. Stephanies och hennes mans yngsta dotter sover dåligt om nätterna, vilket även vår Inez gjorde de första nio, tio månaderna. Att inte få sova kan verkligen knäcka vem som helst!
Men i går satt jag i all fall, glad i hågen, och berättade att det är så skönt att tjejerna nu alltid sover nätterna igenom. Det skulle jag inte ha sagt. BÅDA barnen vaknade i natt - först Inez och sedan Ingrid. De somnade om snabbt, i och för sig, men jag var likväl uppe två gånger... Gäääsp.


Kaffedrickande och sömnsnack i Stephanies kök.

Det här är vad jag gör just nu. Går igenom en massa olika texter - allt ifrån minnesord över avlidna personer  till kommande jubilarintervjuer. Däremellan besvarar jag mejl och telefonsamtal. En helt ok tisdagsförmiddag!

Vilken underbar helg det har varit! Vädret har varit strålande vackert och jag har verkligen njutit av den värmande höstsolen. Jag och familjen har bland annat varit på Gröna Lund, promenerat och fikat på Djurgården, strosat omkring i Stockholms city och umgåtts med min bror som hälsat på oss.
För min del började helgen redan i fredags och den kunde inte ha fått en bättre start: ensam med en god frukost på ett kafé i närheten! Det är sann mammalyx!

Sedan var det dags för Ingrid och Inez att besöka frisören. Det gick jättebra och ingen av dem sa ett knyst när de satt i frisörstolen. De såg så allvarliga ut att jag blev full i skratt! Inez frisyr har nu antagit lite mer normala former, men helt bra ser det fortfarande inte ut... Ja, ja, det jämnar väl ut sig med tiden.

Så här fina blev de!

Torsdag eftermiddag och jag ska snart bege mig hemåt för att hämta döttrarna som i dag har varit på mini-4H. Sedan blir det nog en vända till affären för mig eller min man. (Känns som att vi är där jämt.)
I morgon är jag ledig! Då ska äntligen Inez hemska "frisyr" åtgärdas. Även hennes storasyster ska få följa med till frisören och bli klippt. På kvällen kommer deras morbror, det vill säga min lillebror, Markus! Det ska bli jätteroligt att få besök av honom.
So long!

Jag har ju varit i Paris i helgen vilket jag inte har kunnat låta bli att blogga om.
Måste bara berätta hur bra allting löste sig med barnpassningen! Eftersom varken mina eller Emils föräldar bor i närheten så var det inte helt givet vem som skulle ta hand om Ingrid och Inez när vi åkte iväg. Vårt plan avgick tidigt på fredagmorgonen vilket betydde att vi behövde åka hemifrån redan 04.45. Inte så lätt att hitta en barnvakt vid den tiden...

Det slutade i alla fall med att döttrarna sov hos sin dagmamma natten mellan torsdagen och fredagen. Sedan var de som vanligt med henne under fredagen, och framåt eftermiddagen kom min pappa, som var på en mässa i Stockholm just denna dag, och hämtade dem. Först hade han hämtat vår nyckel hos grannen Hanna. Drygt två timmar senare anlände min mamma med tåg från Halmstad. Sedan var de med tjejerna hela helgen och hittade på en massa roliga saker.
Så tack vare vår supersnälla dagmamma Helena och mina toppenfina föräldrar kunde vi komma i väg till Paris med ganska kort varsel. Jag är SÅ tacksam för att de alla ställde upp. (Ingen av dem verkade i och för sig tycka att det var någon uppoffring, men i alla fall! )

Så här glada var Ingrid och Inez när de för första gången skulle sova över hos sin dagmamma Helena. Inez passade dessutom på att ta sovmorgon  - Helena fick VÄCKA henne klockan nio!

I går strosade jag omkring i Paris, i kväll har jag stekt falukorv. Snacka om kontraster! Har redan hunnit jobba en dag också. Paris var i alla fall helt fantastiskt och vi hann faktiskt med en hel del under våra två dygn där.
Vi bodde i charmiga Montmartre och hade jättenära till Sacré Coeur, så där var vi flera gånger och njöt av folklivet, utsikten och stämningen. Hann även med Louvren, Notre Dame, Eiffeltornet (vi var aldrig uppe i det, dock - kön var sjukt lång), Les Halles, Triumfbågen och en del annat. Precis som jag hade hoppats blev det förstås också ett antal koppar café au lait på trevliga uteserveringar och, inte minst, god mat!
Jag hoppas att jag snart får möjligheten att åka tillbaka till denna underbara stad!

Je voudrais un café au lait s´il vou´s plait. Skolfranskan gick sådär...

Tunnelbanesystemet var lite knepigt att förstå sig på i början men sen gick det bra.

Eiffeltornet!

Turist, javisst!

Trapporna framför Sacré Coeur.

Nu sitter jag här med en mugg varm choklad och borde verkligen gå och lägga mig. Måste bara bläddra lite i en bok om Paris först - den som jag typiskt nog inte hann läsa innan jag åkte dit... Bon nuit!

När du läser det här har vi förhoppningsvis landat i PARIS! Nu väntar två intensiva dagar i kärlekens stad. Ser fram emot att njuta av folklivet, dricka café au lait och hinna med en och annan sevärdhet. Men mest ska jag "bara vara" och må gott - utan döttrarna!
Vi hörs i nästa vecka - jag kommer inte att blogga från Paris.

 

I eftermiddag ska min äldsta dotter Ingrid (3,5 år) börja i Mini 4H. Det är en slags djurskötarkurs och barnen får lära sig mer om djuren och naturen, rida ponny och så vidare.  Vår dagmammas dotter är föreståndare för vår lokala 4H-gård, så Ingrid och en annan flicka får vara med på kursen trots att de egentligen är aningen för unga.
Tuppen Torsten är för övrigt ett av djuren som "hänger" på gården.
Själv ska jag stiga upp med tuppen i morgon bitti eftersom jag (och Emil) ska hinna med ett tidigt flyg...
I morgon berättar jag vart vi ska åka! 

När jag fyllde år för ett par veckor sedan fick jag en ny mobil i födelsedagspresent eftersom den gamla var antik... åtminstone tyckte vissa personer i min närhet det...!
Men visst, min gamla mobil, inköpt 2002, hade inga finesser som kamera, Mp3-spelare, möjligheten att surfa och liknande. Fast jag har faktiskt varit jättenöjd med den, så det så.  Den har fungerat alldeles utmärkt att ringa med, och det är väl det man har en telefon till?!
Nu kan jag i alla fall fotografera med min mobil och slipper ha med mig kameran i tid och otid. Jag förevigade bland annat en inköpsrunda och en höstpromenad i helgen och har bombarderat vissa släktingar med bilder på mig själv och döttrarna. Så det är klart att jag är glad för den här fina presenten - som dessutom är ROSA. 

Att barn och saxar inte är någon bra kombination fick jag en påminnelse om igår när jag såg vad Ingrid hade använt sin (barn)sax till: Klippt sin lillasysters hår.
Det blev INTE snyggt, kan jag berätta. Inez har numera hockeyfrilla på ena sidan och en lugg som är taggig och ojämn. Suck. Det får bli ett frisörbesök i veckan.

  
En nyklippt Inez. Snyggt?

I dag firar jag och Emil femårig bröllopsdag!
Den 4 september 2004 var en underbart vacker och varm sensommardag och vi hade bjudit 129 gäster som kom från Undersåker i norr till Florens i söder. Känslan att veta att alla dessa fina människor, vänner och släktingar, hade åkt till Steninge utanför Halmstad bara för VÅR skull, var obeskrivlig!
I kväll ska vi titta på filmen från bröllopet och frossa i alla härliga minnen.
Jag tror att det är viktigt att man faktiskt firar sådana här milstolpar, även om fem år inte är särskilt mycket i jämförelse med alla de som har varit gifta i 50 år (=guldbröllop) som jag kommer i kontakt med genom mitt jobb. Men det är i alla fall en början! Kärleken kan man aldrig ta för given, särskilt inte under småbarnsåren. Det är en ganska stor påfrestning för förhållandet, men det är väl ingen nyhet för någon. (Bara i vår trappuppgång har under det här året två par med små barn, separerat. Då fick man sig en tankeställare.)

Så här såg det ut, dagen då det begav sig...

Vigsel i Steninge Kyrka.                                                       Foto: Helena Lindén.

Efter vigseln var det "mingel" vid Båtabacken i Haverdal. Det var en överraskning för gästerna och blev extra lyckat eftersom vi själva blev överraskade: Min pappa hade ordnat så att delar ur Halmstad Brass - en jätteduktig brassorkester där min far är trombonist - mötte oss med underbar musik!                                                  (Foto: Frida Funemyr)

Brudbuketten hade Emils kusin Erica gjort!                              (Foto: Frida Funemyr)

Emils bror Sven var bestman och min barndomsvän Jennie var tärna.

Våra underbara föräldrar som gjorde denna dag möjlig! Puss på er!

Mamma Mu-filmen fick visst följa med till jobbet idag. Måste komma ihåg att lämna den i eftermiddag, annars får jag böter!

För er som läste bloggposten igår kan jag meddela att det serverades fläskfilé och klyftpotatis när jag kom hem! (Emil hade INTE läst det jag skrev om att jag undrade vad han skulle hitta på till middag. Där fick jag så att jag teg!)

Nu ska jag ta en tur till kaffeautomaten och försöka få något vettigt gjort.
Ha en bra dag!  

Att komma på bra och snabblagad vardagsmat är inte alltid så enkelt, vilket jag också tidigare har bloggat om. Men vissa dagar lycks man bättre än andra!
Häromdagen gjorde jag pizza av lite smått och gott som jag hittade i kylen, och eftersom "smått och "gott" utgjordes av salami, kantareller, mozarella och parmesanost blev det riktigt gott. Jag fuskade dock med tomatsåsen och bredde helt vanlig ketchup på botten. Man tager vad man haver, för att vara klyschig.
I kväll har jag ingen aning om vad vi ska äta - det är Emil som hämtar barnen och han får hitta på något. ...
Jag vet inte hur många gånger vi har sagt att vi ska göra en matsedel för hela veckan, men det spricker alltid i slutändan...suck.

  
 
En helt ok måndagsmiddag!

"Mig! Kort på mig!", sa Inez när jag bara fotograferade maten. Så, här är hon!

Det är kul att jobba på en tidning! Det är en kreativ miljö där idéer stöts och blöts. Häromdagen till exempel, kom ett mejl från Svenska Journalens redaktör, Ann Jonsson, som undrade om någon av oss kollegor hade Duplo eller andra leksaker hemma. Hon och hennes medarbetare spånade på en bildidé inför ett tema om efterföljelse, och letade nu bland annat efter figurer i Duploserien som skulle kunna illustrera personer att se upp till. (Ska bli väldigt spännande att läsa reportaget när det kommer den 25 september!)
Jag hittade några figurer hemma, likaså Marléne, och i morse samlades vi runt Anns skrivbord för att jämföra våra fynd. Så roligt har vi det på jobbet!