Den här veckan har varit lite stökig då båda döttrarna varit sjuka i olika omgångar. Det har blivit en hel del pusslande för att kunna vara hemma med dem och samtidigt få ihop allt på jobbet.

I går eftermiddag när jag skulle hämta tjejerna hos dagmamman körde jag dessutom fast med bilen, vilket var extremt stressande. Jag blockerade en infart och fick lite panik när jag tänkte på vad som skulle hända om räddningstjänsten måste fram. Dessutom hindrade min bil en annan bil från att komma ut från gården ifråga. Svettigt värre!

Hela tiden satt mannen med motorn igång och strålkastarna på, trots att jag sa till honom att det inte fanns en chans att jag skulle komma loss utan hjälp. (Och det var ju inte så att han kunde tänka sig att göra en insats. Han satt kvar i sin bil hela tiden.)

Min bil rörde sig inte ur fläcken, varken bakåt eller framåt, trots att jag och dagmamman sprang och hämtade sand och strödde ut under däcken, för att de skulle få fäste. Vi försökte gräva runt däcken, men inte heller det hjälpte.

Uppjagad ringde jag till slut Emil, som befann sig på andra sidan stan och höll på att förbereda ett föräldramöte. (Han är lärare.)

I en timme stod vår bil så här, fast i en snödriva med ena hjulet, i vägen för alla som ville svänga in (eller ut!) på den gatan. Och i bilen satt barnen - trötta och hungriga. Ingen rolig situation! 

När han hörde hur stressad jag var och att bilen stod i vägen för andra trafikanter, med barnen i, lyckades han hitta en bil att låna av en kollega och begav sig mot Solna - i rusningstrafik och snökaos...

Det hela fick i alla fall ett lyckligt slut tack vare fem starka karlar som gick förbi och erbjöd sig att göra en insats. Jag tror de var ryssar - de förstod hur som helst varken svenska eller engelska. En av dem ville sätta sig i bilen och själv testa att få loss den, och jag försökte förgäves förklara att den var automatväxlad...

Han hade stora problem att få igång bilen och sedan gasade han så att motorn rusade. Inte bra.

"No, no, no, I´ll do it!", ropade jag och hoppade in i bilen igen där Ingrid och Inez storögt undrade vad som pågick.

Ryssarna (?) lyckades i alla fall putta loss bilen och vi kunde äntligen köra vidare efter en timme i snödrivan!

Och Emil kunde vända och hann tillbaka till sitt föräldramöte. 

I natt vaknade Inez med hög feber och inte heller den här dagen blev som vi hade tänkt. 
Hej och hå vilken spännande vardag!

Sent igår kväll kom jag hem från Halmstad där jag och familjen varit över helgen - därav bloggtystnaden från mig. Klart att jag hade kunnat blogga därifrån också, men hela poängen med att lämna storstaden och jobbet är ju att göra något helt annat än vad man vanligtvis gör på dagarna.
Enda gången jag satt framför datorn var då jag skulle boka biobiljetter. Skönt!
Västkusten bjöd på fantastiskt fint vinterväder och för första gången på många år fick jag uppleva att det låg snö på stranden. Det gick till och med att åka pulka i sanddynorna! 

Stranden i Haverdal, norr om Halmstad.

Ingrid och Inez hade en toppenhelg då de fick umgås med både mormor och morfar, farmor och farfar och kusinerna Mandy, Melissa och Dante.
En tur till Busfabriken, gudstjänst i pingstkyrkan, försenat 4-årskalas och besök hos gammelmormor i Jönköping och släktingar i Linköping hanns också med!

Här kommer Inez i full fart!

Så här ser det ut hemma hos oss för det mesta - leksaker nästan överallt.

När jag var liten och åkte pulka i hög fart i långa backar med gupp hade jag aldrig hjälm på huvudet. Åtminstone inte vad jag kommer ihåg. Men nu är det andra tider! Barn ska skyddas - ibland in absurdum. Men hjälm på deras små huvuden känns faktiskt som en ganska bra livförsäkring.
(Både jag och Emil hade för övrigt  hjälm när vi åkte skidor senast - det var helt klart fler som använde hjälm än tvärtom. En bra trend!)
I söndags kväll var vi och letade hjälmar till döttrarna och blev lite svettiga när vi insåg hur DYRA de är.  Men dagmamman hade gett order om hjälmar så då var det bäst att lyda. (Skämt åsido - vi hade redan pratat om att de borde ha hjälm.)
Inköpsrundan avslutades med en tur till "foodcourten" i myllrande Kista galleria som håller öppet till klockan 21 alla dagar. Det spelar ingen roll vilken dag eller tidpunkt man kommer dit - där är alltid mycket liv och rörelse. Det känns nästan som att vara utomlands!

Jag åt underbart god kyckling i penangcurry från thairestaurangen medan döttrarna mumsade i sig pannkakor.
Det bästa var att slippa disken och "kökssaneringen" hemma!

Jag hinner inte blogga just nu men det här hinner jag i alla fall skriva:
Läs min kollega Carl-Henric Jaktlunds blogginlägg om att vara förälder. Klockrent!

Nu är julen definitivt slut. Josef, Maria, Jesunbarnet och de andra figurerna som hör till julkrubban (och Bibeln!) har plötsligt fått sällskap av någar valar.
Så i går åkte krubban upp på vinden - till Ingrids stora besvikelse.

I och med ett nytt år har jag och några kollegor som sitter nära varandra, infört fredagsfika. Det var Emma som tyckte att vi kunde behöva något att muntra upp fredagarna med, eftersom vi är flera som har börjat jobba fredagar efter att under en tid varit lediga denna veckodag.
Så, sagt och gjort, idag fredagsfikade jag, Birgitta och Therese. Emma som kläckte den goda idéen kunde tyvärr inte vara med!

De goda kanelbullarna inhandlades på Söderbergs konditori som är ett fantastiskt litet ställe här vid Telefonplan där Dagens redaktion ligger.

I dag  den 14 januari har jag bloggat i ett år. Ett fyrfaldigt leve för familjebloggen, den leve HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
Här följer en liten intervju med mig själv om mitt bloggande.

Therése, vad har varit roligast med att blogga?
Möjligheten att skriva om i stort sett vad som helst och ibland om väldigt triviala saker. Det har varit kul att få berätta om vad som händer i mitt liv och att få dela med mig av det bästa jag har, nämligen min familj!
Det har också känts bra att visa att livet som småbarnsmamma i en storstad (utan nära anhöriga som kan avlasta och rycka in när det kör ihop sig) kan vara ganska jobbigt ibland. Ett av mina mål med bloggen har varit och är att andra föräldar ska känna att de inte är ensamma om att känna sig trötta och slitna ibland! Men också att visa på glädjen som finns i vardagen.  
Absolut roligast är när människor jag inte känner, i helt oväntade sammanhang, berättar att de följer min blogg!

Vad har varit sämst?
Stressen att hinna uppdatera så ofta som jag vill. Teknikstrul. Att min digitalkamera gått sönder och att jag just nu bara kan fota med min mobiltelefon. Att jag ibland inte vet vad jag skriva om eftersom hjärnan är tom och ingenting intressant har hänt...
Det kan även vara en svår avvägning hur mycket av mitt och min familjs privatliv jag ska lämna ut.

Hur länge tänker du fortsätta?
Så länge det känns roligt och glädjen överväger "uppdateringsstressen".

Villka bloggar följer du själv?
Vimmelmamman
Annas blogg om livet här och nu
Underbara Clara
Missionärerna Anderås
Pernillas värld
Mwanangu
Hannah Graaf
Finfint
+ en hel del andra!

Jag gillar vardagsnära bloggar som handlar om livet, oavsett om det handlar om mammor som kämpar med cancer eller om "kändismammor" och deras glädjeämnen och bekymmer.

Då tackar jag för intervjun med mig själv!

I går kväll passade vi (eller rättare sagt Emil)  på att frosta av frysen eftersom det är så kallt ute att man kan lägga grejerna på balkongen under tiden. Döttrarna upptäckte att det fanns ganska mycket glass i frysen, och fick varsin portion efter middagen. Knappt hann jag vända bort blicken förrän Inez satte igång att mumsa i sig sin glass - med hjälp av leksaksfiguren "Tommy" i Pippi Långstrump-serien. Kladdigt värre. Suck!


Kompisen Annika hade hamnat i ett blockljus. Pippi var däremot borta. Ska bli intressant att se var i lägenheten hon dyker upp...

Skyldig!

Mycket pulkaåkning och lek ute i snön har det blivit i helgen! Jämfört med minusgraderna i Lofsdalen kändes gårdagens temperatur på minus sju riktigt behaglig!

Sen myste vi i köket med varm choklad och saffransbröd, mums!
Det är väl ungefär det vi har gjort i helgen... varit ute och åkt pulka i omgångar, fikat, städat  och lagat god mat. (I lördags åt vi hasselbackspotatis och "skogsdoftande" stek med rödvinssås. SÅ gott! "Mer sås!", ropade Inez gång efter annan.) 
Det var härligt med en riktigt lugn hemmahelg efter allt ståhej och fixande kring julen.
Nu är jag laddad inför en ny arbetsvecka - den första riktiga arbetsveckan i år! Det är klart att det är lite segt att gå upp om morgnarna men i övrigt känner jag mig faktiskt riktigt laddad och fick en "kickstart" i fjällen med massvis av frisk luft, sol och motion!  Jag tror att 2010 kommer att bli ett kanonår!

... stund var utan tvekan då jag var hos min frisör Therese i tisdags! Massor av tidningar, gott kaffe och inga döttrar som pockar på ens uppmärksamhet... det kallar jag lyx!

Nu ska jag strax bege mig in till stan för att göra en intervju. Det blir en trevlig avslutning på arbetsveckan! Sedan väntar en helt oplanerad helg. Först och främst måste vi ta rätt på de fem kassar med (ren) tvätt som står på vardagsrumsgolvet och packa upp det sista från Lofsdalenresan.  Sen kanske vi passar på att städa bort julen också. Annars har vi för ovanlighetens skull inga planer, vilket känns riktigt skönt efter advent, jul, nyår, fjällresa och 4-årsfirande!

Igår hade vi kalas för min äldsta dotter Ingrid som fyllde 4 år i lördags.
Man kan knappast säga att det var ett barnkalas för vi hade lika mycket bjudit föräldrarna, det vill säga mina och Emils vänner, som barnen.
Vi började med pulkaåkning i kylan och tänkte sedan gå in och värma oss med kaffe och annat gott, men tji fick vi...
Eftersom lokalen vi hade hyrt (4H-gården där vi bor) hade stått tom i två veckor var det verkligen svinkallt, trots att vi var där på morgonen och drog upp värmen på elementen.Till råga på allt bjöd vi på marängswiss, och det kändes ju mindre lämpligt när alla redan var så frusna. Soppa hade varit mera passande, men det hade nog inte uppskattats av de tio barnen!

Ingrid var i alla fall jättenöjd med sitt kalas, trots kylan.

Ingrid och Ivan, som fyller 5 år på lördag!

Dagen före kalaset upptäckte jag en jätterolig butik som är helt specialiserad på kalasattiraljer. Här fanns verkligen allt och lite till. Jag försökte besinna mig och tänka att det gäller ett 4-årskalas och inte en bröllopsfest, men det var rätt svårt. Det fanns så mycket fint och precis i de färger som jag gillar...
Jag inskränkte mig till att köpa fina papperstallrikar och muggar, servetter och rosa samt silverfärgade ballonger.
Med levande ljus, fina bordsdekorationer och massvis med snö utanför fönstren blev det ändå väldigt stämningsfullt i lokalen!

Apropå födelsedagsbarn...
En annan som fyller år nu i januari och som verkligen är värd att firas är sångaren och artisten Per-Erik Hallin som blir 60 år i dag den 7 januari!
Jag försökte få en intervju med honom till mina sidor i tidningen (Milstolpar) men på grund av hans besvär med tinnitus var han tvungen att tacka nej. Synd! Läs Mattias Agnesunds hylling till honom här. 

Grattis Per-Erik!
Bilden är tagen när han besökte Dagen i vintras. (För övrigt har jag äran att få tillhöra samma församling som denna begåvade man!)

Efter 12 sköna lediga dagar var jag igår tillbaka på jobbet igen - ganska mör efter en veckas skidåkning och många timmar i bil på väg hem från fjällen.

Vinterväglag.

Första skiddagen! Helt perfekta förutsättningar - dock lite väl kallt för min smak... Temperaturen låg runt -18 flera dagar. Brrrr!


Ingrid laddar för sitt livs första åk.

Tjoho! Det gick ganska bra, men efter en halvtimme hade hon tröttnat och frös om händer och fötter...

Fikapaus. Då var det roligare att fika med mormor och morfar  i nyöppnade aktivitetshuset, där det också fanns ett lekland (typ busfabriken.) Ingrid hann med två besök där, varav ett på sin födelsedag den 2 januari!


Fyra år! Hon hade önskat sig en godistårta med rosa grädde, och jag gjorde mitt bästa för att uppfylla hennes önskan. Förutom att fira Ingrids fyraårsdag firade vi även nyår i den mysiga stugan.

Ingrids hyrskidor. Tyvärr inte särskilt flitigt nyttjade av henne.

Hej då Lofsdalen!