Hur det är att leva på socialbidragsnivå lockar läsare. Det märks just nu när Fattigbloggen på Aftonbladet slår besöksrekord. Fattigbloggen skrivs av journalisten Jessica Ritzén som under en månad ska leva på socialbidragsnormen och samtidigt blogga om hur vardagslivet då ter sig.
Debatten är stor kring själva tilltaget och många menar att det är larv av Aftonbladets journalist att skriva en Fattigblogg. Man menar att hon egenilgen inte har en susning om hur det är att vara verkligt fattig.
Men så här i fastetid är det ändå intressant att följa bloggen. För den sätter fingret på och ställer frågor om vad fattig-Sverige är och hur det är att leva i fattig-Sverige.
För de som jobbar i kyrkan är det mycket välbekant att det finns ett sådant fattig-Sverige. Dagligen får kyrkan möta människor som står i marginalen, som kämpar för att få vardagen att gå ihop.
Att för en tid välja att leva på socialbidragsnivå eller som jag gör nu under 40 dagar före påsk, leva i en konsumtionsfasta, kan vara en nyttig övning. För mig innebär det att jag tömt plånboken på kontanter och lever kontantfritt. Det får mig att reflektera bättre över vilka inköp jag gör och hur mina konsumtionsmönster ser ut.
För mig är det lärorikt att utsätta mig för ett annat sätt att leva nu när jag inför varje inköp funderar över om det jag ska betala för verkligen är något som jag måste köpa.
Fast det är den långvariga fattigdomen som tär på psyket och det är en väsensskillnad som den som kan välja att avstå från konsumtion aldrig kommer att förstå.
Fast man kan ju leva utan andra saker än pengar, förstås.
Självklart är det bara tramsigt av Aftonbladet. De vill väl vara en del av sin publik på något vis men det leder ju ingenvart alls egentligen förutom att Ab-bloggen får fler läsare=) I själva verket borde man agera mer aktivt i artiklar, reportage osv istället för att fokusera på dokusåpor, sex och mode.
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar