Som jag tidigare nämnt hörde Svt Debatt av sig till mig för en liten tid sen - de ville publicera några inlägg (med olika aspekter och perspektiv, förmodar jag) om religion inför påsken. Eftersom de fastnat för ett inlägg på bloggen fick detta inspirera. Idag är den publicerad, och finns att läsa här. Det kommer säkert att bli reaktioner - både positiva och negativa. Det brukar det bli när man skriver med kristna förtecken.
Skärtorsdag idag, dagen för Jesu sista måltid och instiftandet av nattvarden. Jag har fjärilar i magen inför kvällen. Det låter säkert jättekonstigt för den som inte delar den kristna tron, men påsken är något så stort att det helt enkelt inte finns någon motsvarighet.
Julen är en sak. Ett nyfött barn är på något sätt lättare att greppa. Men ett dödsoffer för vår skull? Döden på ett kors? Det är betydligt svårare. Och dessutom medför det ett ansvar. Kanske är det det som är svårast av allt.
I år har jag försökt förbereda mig väl inför lidandet och döden och uppståndelsen. Och även om det är närmast omöjligt att föreställa sig vad Jesus gick igenom för vår skull känner jag att jag fått en fördjupad tillförsikt och tro. Återhållsamhet, kontemplation, bön och reflektioner skapar ett allvar som förbereder oss för passionen. Men i allt detta finns också en stor glädje. Fastan är ingenting vi genomlider. Det är något vi firar. (Det uttrycket har jag helt fräckt lånat av Mackan Andersson och Charlotte Therese)
Idag instiftas nattvarden. Jesus äter sin sista måltid med lärjungarna. Och ikväll går han sitt lidande till mötes. Vill du dela det med honom?
