Det finns inga ord för den glädje jag känner idag. Det är ju det här hela Fastan handlar om - denna dag av glädje och jubel. Jesus besegrade döden och återuppstod.
Sällan har jag känt det så som idag. För varje år i tron blir påskmysteriets ofattbara kärlek allt klarare för mig. Jesu lidande och offer, så fruktansvärt att utstå. Den förnedrande döden på ett kors. Och så till sist den totala triumfen - kärlekens triumf - då Jesus kommer tillbaka till oss.
Jag tänker ofta på lärjungarna. Så rädda de måste ha varit efterJesu död - så förvirrade, sorgsna och besvikna.
"Vad menade han egentligen med att han skulle bli upphöjd?" kanske de sa till varandra. "Korset? Men det är ju den värsta förnedringen av alla!"
Frågor, frågor, frågor. Men inga svar. Och jag tänker att om det gått längre tid innan Jesus återvände så hade de kanske gått tillbaka till sina hem och långsamt glömt. Istället förändrade de världen. För på tredje dagen återuppstod Han efter skrifterna.
"Christ is Risen! skrev min vän Elisa från New Jersey i ett mejl i morse. Och jag instämmer:
Ja, Han är sannerligen uppstånden!
