Siewert Öholm har planer på att starta en kristen TV-kanal. Det är något som väcker reaktioner i bloggvärlden, både positiva och negativa.

Bloggaren Danjakob skriver att TV är just ett av de områden där kristna måste få delta och synas. Från Röda berget (tankar från en sosse) kommer en motsatt reaktion; bloggaren tycks föreställa sig en propagandakanal för bombningar av Gaza, och för förnekandet av evolutionsteorin.

Vi katoliker får förstås en släng av sleven i vanlig ordning. Varför hjälpte katolska kyrkan nazister att fly till Sydamerika? frågar sig Röda berget indignerat. Och det kan man verkligen undra. Förutom att katolska kyrkan som samfund inte gjorde det.

Visst fanns det enskilda katolska präster och biskopar som såg mellan fingrarna med nazisternas förbrytelser och hjälpte dem med nya pass. Det finns det många dokument som bevisar. Inte finns det någon ursäkt för det heller.

Vad man däremot bör komma ihåg är att än fler katolska präster, biskopar och lekmän hjälpte judar och andra att undkomma nazisterna. Vilket innebär att katoliker - i likhet med alla andra människor - utför både goda och onda handlingar

Det talas det sällan om. Inte heller på Röda bergets blogg.

Vilket får mig att ytterligare inse vikten av en andlig ökenvandring. Det är aldrig fel att fundera över sina egna ställningstaganden, i synnerhet om de är ytterligt generaliserande!

Internet skulle kunna ruinera mig på spel om jag inte är vaksam. 

När det inte är fastetid händer det att jag sätter en 50-lapp på Harry Boy om lördagarna. Jag vet inte så mycket om hästar och trav, men om jag lämnar in en kupong så är jag i alla fall med och kan vinna miljonerna, brukar jag tänka. Och det finns en expert på Radiosporten som heter Uno Hedin och när han får ordet så låter det alltid så enkelt, så möjligt att vinna en guldkant i livet.

Tidigare har jag alltid traskat iväg till kiosken på lördagarna för att sätta min 50-lapp. Men några veckor före fastan upptäckte jag ATG på nätet, som gör det möjligt att spela på hästar via internet. Jag har skaffat en användare, jag har loggat in och med ens öppnar sig en helt ny värld av spelmöjligheter. Med några enkla klick kan jag föra över pengar från mitt bankkonto och spela direkt på hästarna i de olika loppen.

Jag har prövat två lördagar i rad och nu ligger jag 200 kronor back : (

Tur att fastan kommit så jag får bryta denna hastigt uppkomna vana. För med nätets snabba möjligheter skulle jag kunna ruinera min ekonomi på spel. Att gå till kiosken gör att jag inte spelar så mycket, men sitter jag på nätet och klickar så märker jag redan efter dessa två lördagar hur fort och enkelt det skulle kunna vara att spela bort långt mer än vad jag har råd med.

Och det är precis vad som händer idag för många. På Kamratposten berättar Lovisa, 10 år, om sin pappa som spelar alldeles för mycket nätpoker. Hon är orolig att han ska spela bort familjens pengar och hon tycker det är pinsamt.

Jag missunnar ingen att vinna en guldkant i livet. Men jag ser på mitt eget beteende att här måste jag vara vaksam för att inte själv gå vilse. Jag ligger ju redan 200 spänn back. Det får räcka med det. Nu raderar jag min användare! Hej då, ATG och V75!

(åtminstone för fastan...)

I gårdagens Dagen fanns en intressant artikel om (s)-riksdagsmannen Aleksander Gabelic. Han tar upp frågan om de kristnas situation i Irak och ställer utrikesministern mot väggen. 

Förföljelsen av kristna är  tyvärr inte något som bara förekommer i Irak. Det finns rapporter som pekar på att kristendomen är den religion som utsätts för mest förföljelser runt om i världen. Ändå är det väldigt tyst i de politiska leden när det gäller detta. Kanske får vi nu se en förändring. Det vore bra. För medan jag som katolik kan blogga om min fasta offentligt finns det mängder av människor som måste hålla sin kristna tro hemlig om de inte ska bli förföljda, fördrivna och till och med mördade.

Det är något som demokratiska Sverige måste arbeta för att motverka.

Lördagen bjuder på ett strålande vårvinterväder. Maria har namnsdag idag, så det blev ett telefonsamtal till mamma, som har de vackra namnen Alice Maria Emilia. Själv heter jag Marie i tredje namn, och under några år stod även jag med i den svenska almanackan. Men inte nu längre. I den senaste versionen av almanackan tronar Maria ensam.

Det är passande, tycker jag, att Guds moder har en alldeles egen dag i vår svenska almanacka!

Den katolska almanackan ser förstås lite annorlunda ut. I 2009 års version av Katolsk Kalender finns förvisso alla svenska högtidsdagar och namnsdagar med. Men vi har ju våra egna festdagar och helgondagar också, som vi delar med en miljard katoliker runt om i världen.

Den som vill veta mer om katolska festdagar och helgondagar kan gärna besöka Catholic Online, en otroligt matnyttig webbsida på engelska. Här finn utförliga beskrivningar av de katolska helgonen och våra festdagar. Men också mycket annat, som till exempel länkar till olika katolska stift, korsvägsandakt på engelska och mängder med nyheter.

Fredagskvällen är sen och jag har tillbringat dagen i lågmäldhet. Ingen TV, ingen musik, inget kött att äta. (Kaffe har jag druckit, det erkänner jag, men fortfarande bara en mugg!)

Fredagen är ju den dag då vår Frälsare dog för vår skull och just under Fastan känns det extra viktigt att minnas det och visa respekt och vördnad.

Men det är inte bara Jesus jag tänker på utan också alla dessa människor runt om i världen som inte har möjlighet att få äta sig mätta eller dricka sig otörstiga. Jesus dog också för dem. Det är lätt att känna sig "helig" när man har mat för dagen, tak över huvudet, kläder på kroppen. Men hur lätt är det att behålla sin tro när man inte ens får de mest grundläggande behoven uppfyllda?

För de människor som har det tyngst i vår värld ber jag ikväll.

God natt!

Idag har jag stått vid sidan av kassaköerna och haft en köpfri dag.

Nu är jag hemma efter en lång dag borta och jag har faktiskt inte handlat något på hela dagen. Det har varit min buy-nothing-day, min köpfria dag.

Inte för att min konsumtionsfasta är en total köpbojkott, under andra dagar i veckan så handlar jag, men jag tänkte att om jag avstår från att köpa så kanske jag blir mer medveten om mina konsumtionsval. Jag tror det har varit en nyttig dag för mig.

En tanke jag burit på under dagen har varit att jag lever ett liv där jag kan välja att vara köpfri. Många andra människor i världen har denna dag inte haft något val. De har av tvång varit köpfria.

För mig blev min köpfria dag en påminnelse om denna oerhörda orättvisa.

Och dagen börjar aldrig så bra som när man har möjlighet att gå i kyrkan på morgonen! Här är några bilder från vår vackra katolska domkyrka:

För den som undrar vad korsvägen, som beskrivs här ovan, är för något kan jag berätta att det är när vi ber och mediterar över Jesu lidande. Till hjälp har vi fjorton stationer, som finns i alla katolska kyrkor i form av tavlor eller skulpturer, och som hjälper oss att se hur detta lidande också har med våra egna liv att göra.

De fjorton stationerna är:

1. Jesus inför Pontius Pilatus

2. Jesus tar korset på sig

3. Jesus faller första gången

4. Jesus möter sin mor Maria

5. Simon från Kyrene hjälper Jesus att bära korset

6. Veronica torkar Jesu ansikte med en duk

7. Jesus faller för andra gången

8. Jesus talar till Jerusalems kvinnor och barn

9. Jesus faller för tredje gången

10. Jesus blir avklädd

11. Jesus korsfästs

12. Jesus dör på korset

13. Jesus tas ner från korset

14. Jesus läggs i graven

Det är en smärtsam väg till Golgata, och Jesus faller tre gånger. Men han reser sig varje gång, och där har vi mycket att lära. För visst kan livet vara mycket svårt ibland. Men när vi tar oss ur svårigheterna kan vi glädjas så mycket mer!

I Domkyrkan har vi under Fastan korsvägsandakt tisdagar efter mässan kl 17 (på svenska), torsdagar samma tid (på spanska) och fredagar 18.30 (på kroatiska). Mer om detta här. Den som vill kan naturligtvis också meditera över korsvägen i ensamhet.

Min granne var på mig för någon vecka sedan och klagade över att det var så mörkt i fönstren i mitt hus. Hon kommer hem tidigare än jag från jobbet och då tycker hon det är trevligt om det kan lysa ett litet mysljus i fönstren hos mig. Hon säger att det känns varmare, mer inbjudande och att det ger en känsla av liv i kvarteret om små ljuspunkter kan lysa upp här och var.

Och jag som brukar släcka alla lampor när jag åker på morgonen. Jag vet ju att det är bra att spara på elen. När jag kommer hem är det därför på vintern kolsvart i huset. Och jag håller med henne. Det är trist och det blir mycket roligare också för mig att öppna dörren till ett hus där någon lampa brinner.

Nu är det fredag i fastan och enligt traditionen ska fredagar under fastan vara en särskild dag då man drar ner på extravaganserna, lyxen skalas bort, det lilla får råda. (Det har att göra med att Jesus dog på en fredag och som en påminnelse om det eländet så kan man välja att tona ner på bruset, stimmet och utlevelsen.)

Fast jag tänker ju på min granne, hon som vill ha tänt i mitt fönster. Även fast det är fredag i fastan. Så jag får erkänna, den här fredagen har jag lämnat två lampor brinnande. Lamporna kommer nu att lysa hela dagen och dra ström och jag måste byta ut dem tidigare än om jag snålat in.

Kanske är det här att peta i detaljer. Snälla, barnen svälter ju i fattiga länder så jag borde väl höja min blick och tänka de stora tankarna om världsfred och kungariket som ska komma.

Men så var det ju min granne. Det är ju hon jag har här i min närhet. Så jag tänder två lampor för henne (och en smula för mig själv också).

Att göra upp med sina konsumtionsmönster är inte lätt, upptäcker jag. Att ställa sig utanför grannskapet, att vara annorlunda, att bryta mot normen. Också när det handlar om en så enkel sak som att låta mysljus lysa i fönstren.

Skönt att vara hemma i "storstaden" igen! Vackert väder är det också - riktigt vårvinterväder med sol och slask! Nu återstår bara att packa upp och varva ner lite efter bilresan. Imorgon ska jag gå i tidiga morgonmässan i Domkyrkan och försöka komma åt att ta lite fina foton och lägga upp här i bloggen.

Kristi frid!

Någon skulle behöva undersöka om man får ett bättre sexliv av att gå in i fastetiden och fasta. Det är en tanke som slår mig när jag läser att DNs nya relationsexpert Eva Sanner vill att folk ska stänga tv:n och sluta shoppa för att kunna få ett bättre sexliv och en mer hållbar relation med sin partner.

"Ibland är vi inte medvetna om vad vi saknar och försöker köpa oss lyckliga, vilket leder till överkonsumtion av saker, möbler, kläder, mat osv. Ju bättre sexliv, desto bättre för miljön, skulle man kunna säga!", menar Eva Sanner.

Vi lever just nu i fastan, vilket kan ta sig olika uttryck hos skilda människor. Tanken med fastan är att man genom att avstå från något kan vinna andra saker. Några avstår därför från internet under fastan för att hinna vara mer fysiskt med andra. Några avstår från tv för att istället ge sig tid att reflektera över sitt liv. Andra väljer att avstå från kött eller annan mat.

Tanken är enkel. Genom att avstå från något som binder upp en kan man få tid och energi över för att hitta mer av sig själv, att förstå något djupare vem man är och finna balans i sitt liv. 

Eva Sanner talar i artikeln just om att finna balans och hon håller fram att man kan få ett bättre sexliv som ett resultat av att man hittar frid i sitt liv. Fastan ger bättre balans i livet (det tror vi på) och balans i livet ger ett bättre sexliv (menar relationsexperten). Detta skulle någon behöva undersöka. Får den som fastar ett bättre sexliv?

Mässan igår var stämningsfull och fin, och det kändes högtidligt att än en gång få inleda fastan på detta lågmälda sätt. Jag tror att vi alla ibland behöver en påminnelse om hur förgängligt livet är. Det gör ju livet så mycket mer värdefullt.

Idag blev det en mugg kaffe på morgonen istället för mina vanliga tre (!). Det kanske låter som en futtig uppoffring men den som likt mig är en kaffetant av stora mått vet att det minsann inte är så enkelt!

Skämt åsido; det är viktigt för mig att avstå från sådant som jag annars tar för givet. Under sina fyrtio dagar i öknen frestades Jesus gång på gång av djävulen. Och så är det ju för oss också. Vi frestas att äta för mycket, dricka för mycket, kompromissa med vårt samvete på alla möjliga vis. Kaffet är förstås bara en liten del. Bön, kontemplation och eftertanke en större.

Reser hem till Stockholm idag, efter en vecka i Karlskoga. Ska bli skönt att komma hem, men  det är ju alltid lite vemodigt att lämna lilla mamma, särskilt sedan hon blev änka. Jag är i alla fall glad och tacksam att jag har ett arbete som tillåter mig att resa hit regelbundet och hjälpa mamma med sådant hon och pappa förr gjorde tillsammans.

Nu har jag tömt plånboken på kontanter. Flera år i rad har Sveriges banker uppmanat oss att inte ta ut kontanter i automaterna. Betala hellre med kort, menar man, och tänker sig att rånrisken mot affärer, bankkontor och värdetransporter ska minska. Svensk handel håller med och nu börjar det komma butiker som inte längre tar emot mynt och sedlar.

Det verkar som att vi är på väg in i ett kontantlöst samhälle och för mig som lever i 40 dagars konsumtionsfasta ger det en del att tänka på. Om jag inte har kontanter, kommer det hjälpa mig att hitta nya konsumtionsvanor? Blir jag mer medveten om mina konsumtionsmönster? Om jag bara betalar med kort, kommer jag då att bli mer ansvarsfull?

Jag ska testa nu under dessa 40 dagar. Därför har jag tömt plånboken på mynt och sedlar. Det är ingen köpbojkott, jag har fortfarande mina betalkort. Så jag står inte på bar backe. Men kanske kommer jag att tvingas tänka efter lite mer kring hur jag handskas med mina pengar.

Men hur ska det då gå för gatumusikanterna? Timmarna innan jag tömde min plånbok igår sprang jag förbi fyra glada gatumusikanter som frejdigt spelade på busstorget i Uppsala. Glada toner från "Oh, when the saints, go marching in" fick mig att sakta in stegen. Jag stannade och lyssnade, jag såg ansikten på lunchfolk runt omkring mig spricka upp i leenden. Det här verkar Uppsalaborna gilla.

Musikanterna hade ställt upp en skål framför sig där jag och andra kunde lägga pengar. Jag la dit en tjuga och männen i orkestern nickade glatt mot mig.

Men hade det varit idag hade jag inte haft någon tjuga eller några mynt att ge dem. För nu lever jag kontantlöst som bankerna vill. Och det ställer till problem för några i samhället. Hur ska gatumusikanterna överleva om vi inte har kontanter? Hur ska barnen som säljer första maj-blommor få något sålt? Hur ska Frälsningsarmén kunna hålla sina grytor kokande? Ska grabben som säljer de hemlösas tidning Situation Stockholm tvingas gå hem med hela tidningsbunten osåld bara föra tt folk inte har kontanter?

Eller kommer vi att få se teknik utvecklas för överföring av små summor mellan privatpersoner? Kanske kommer gatumusikanterna i framtiden ställa ut en skylt med ett mobilnummer som jag kan sms:a pengar till. Kommer det att göra att de får in mer på sitt spelande? Blir det lättare att ge ifrån sig pengar om det sker digitalt?

Jag ser fram mot en intressant 40 dagars konsumtionsfasta utan kontanter.

"Antalet personer som berörts av varsel om uppsägning i februari uppgick till 10 966, till och med vecka 8, enligt Arbetsförmedlingen", skriver E24.

Och samtidigt som varslen ökar och mängder av familjer, inte minst unga familjer, gör sig beredda för en sommar utan semesterresa och en magrare plånbok bjuder kyrkorna in till fasta. Dålig tajming?

Själv har jag just inlett min konsumtionsfasta som en del av kyrkans fasta före påsk. Är det en lyx att kunna välja eller inte välja att fasta? Hur gör kyrkorna i de dagar då allt fler får mindre i plånboken på grund av uppsägning? Törs man tala om fasta när man besöker Volvo, SAAB och alla underleverantörer? Eller är fastan bara något för den som är rik och har jobbet kvar?

Det tystnade lite vid fikabordet för några dagar sedan. I en sidomening råkade jag berätta för några jag känner att jag nu ska pröva en 40-dagars konsumtionsfasta.
Det visade sig att ett par som satt med hade bokat en solresa till en strand, till ett land, med mycket varmare väder än vad vi har i denna vinterkyla. Plötsligt blev jag rädd att jag strödde massa dåliga samveten runt omkring.
För det var då, precis när jag hasplat ur mig min fasteavsikt, som jag förstod att det kanske inte alltid är läge att tala om att bryta konsumtionsmönster och livsstil. Det här blir spännande.
40 dagar av konsumtionsfasta ligger framför mig. Inte som en pekpinne mot andra, utan mer som en resa för mig själv. Vem är jag i denna del av västvärlden? Finns det mönster som jag behöver göra upp med i mitt liv? Det är frågor som jag vill söka svar på.

Nu är det dags. Askonsdagen är här och fastetiden tar sin början. Vi iakttar den till minne av Jesu fyrtio dagar i öknen, och även om jag inte precis ska bege mig till Sahara utan mat och vatten ser jag ändå den här tiden som ett slags ökenvandring, om än mestadels en andlig sådan. Om jag kan leva upp till mina egna förväntningar återstår att se...

Idag håller vår biskop Anders Arborelius Askonsdagsmässa i Katolska Domkyrkan i Stockholm, och kyrkan brukar vara fullsatt. Själv kommer jag i år att gå i mässa i katolska kyrkan i Örebro. Det känns lite vemodigt att inte få gå i "min egen" kyrka, men Kristi budskap är ju detsamma överallt. Och just idag, då vi får ett kors av aska tecknat i pannan, blir vi ju extra mycket påminda om både Jesu kors och om vår egen dödlighet.

Biskop Anders har beskrivit fastetiden mycket bra i sitt herdabrev, och den som är intresserad kan läsa brevet i sin helhet här.

På återseende!