Det här inlägget skulle kunna handla om gudstjänsten i magasinet där Magnus Malm citerade en amerikansk teolog som sagt "Let your heart be broken, by the things that breaks the heart of God" och sedan talade om att se klimatförändringar, smälta polarisar och ökande samhällsklyftor med Jesu ögon.
Det skulle kunna handla om Frizongeneralen Elin Davidsson, som tillsammans med artistansvarige Emmanuel Ingelsten och hundratals frivilliga genomför vad Marcus Birro kallar "landets bästa festival" helt utan anspråk på att själva ta åt sig äran.
Det skulle kunna handla om hur dagens eminente webbguru Emmanuel Karlsten sätter sig i bilen för att impulsbränna ner till Kumla och uppleva festen.
Det skulle kunna handla om det just nu pågående panelsamtalet på ämnet Ung, kåt och kristen där Förtältet formligen sprängs av ungdomar som vill hitta ett sätt att relatera till både sin sexualitet och sin kristna tro.
Det skulle kunna handla om den smältdegel av musik, kultur och konst festivalen utgör.
Jag låter mitt inlägg handla om allt det här. Allt det som gör Frizon till just en fri zon. En plats som utmanar. Både de uppklädda kyrkkidsen, de alternativa vegantjejerna i världens tält och mig själv till ett radikalt kristet liv.
I morgon gifter sig en barndomsvän. IKON-skribenten Oskar Hannler kommer att blogga i mitt ställe under morgondagen. Och han kommer att göra det med bravur. Själv kommer jag att åka till bröllopet med en varm känsla av ... Frizon i hela kroppen.
Jag klipper av mig festivalbandet. Men jag klipper inte bandet till festivalen. Jag kommer tillbaka. I september fyller jag 25 och jag är säkert egentligen för gammal. Men Frizon är så bra, så annorlunda att jag nu i festivalruset känner allt starkare att jag inte vill vara utan det.
Farväl för denna gång - det har varit ett nöje. Fortsätt att läsa bloggen under morgondagen, mycket spännande återstår!
Frizon, Auf wiedersehen
- Daniel
