Skrattsalvorna är som störst i början. Deltidspastorn, tillika deltidsmöbelhandlaren, Magnus Tunehag och humor brukar gå hand i hand. Det har jag lärt mig efter att ha hört honom en handfull gånger. Men nu var det ett tag sedan. Och kanske är det därför jag till en början reagerar, vill göra motstånd. Jag sitter i Världens tält och lyssnar till hans seminarium Schlagerlåtarna brukar hävda: "Lyssna till ditt hjärta".
Till en början hakar jag upp mig på de syrliga bikommentarerna:
"Kreationisterna tycker jag inte så mycket om", nämner han i förbifarten. Jag fnissar med om än lite motvilligt.
Vidare vägleder Tunehag oss för att hitta rätt i den heliga skrift: "... Det ligger i nya testamentet, för er som är nykristna eller lite dumma i huvet". Jag blir irriterad.
Men Magnus Tunehag har faktiskt en förmåga att fånga min uppmärksamhet till det som han faktiskt pratar om.
- Förneka inte att det "känns rätt". Men frågan är hur vi förhåller oss till de känslorna. Våra känslor är sanna, vi ska bejaka dem, men vi får inte låta de bli främsta kompassinstrumentet i våra val, säger Tunehag.
Vårt känsloliv är något verkligt. Något vi inte kan tränga undan, men endast känslor kan inte vara avgörande för våra beslut i livet. Mot slutet glider frågestunden in på frikyrkans upplyftande av det känslomässiga. Det som ska vara avgörande för våra beslut är i slutända kärleken till Gud och kä'rleken till vår nästa. Kärleken ska vara kompass. Men inte för vår egen skull.
- Gud är större än dina planer, säger Tunehag mot avslutningen.
Och jag är i slutändan glad, inte irriterad, över att jag stannade seminariet ut.
Ibland fick jag en skymt av Tunehag bakom "Sko-Fritt"-skylten.
- Oskar
