Hönökonferensen är slut för i år och jag vill tacka alla er som följt oss här på bloggen, eller bara droppat in någon enstaka gång. Det har varit en ära att få vara med och rapportera. Veckan har bjudit på det mesta som man kan kräva av en Hönövecka. Schysta möten som väckt en hel del tankar, många timmar på klipporna i solen och massor av människor och möten. Och bra musik. Nu är jag hemma i Stockholm och laddar för två veckor i Portugal. Återgår till min privata blogg (www.bjorkestedt.se) och önskar alla en fortsatt trevlig sommar.

/Linus

Det blev mer packat utanför tältet ju längre veckan led.

Konferensare fyllde upp Hönös smala gator.

100 spänn för en pizza med sallad, dricka och kaffe. Det går utför för pizzerian nere vid Klåva hamn.

Då föredrar jag mattältet. God ordentlig mat, billigt och med kaffe på köpet.

Men finns det verkligen tillstånd för det här?:

Alla har sina traditioner på hönö. Saker som på sätt och vis gör hönökonferensen till en speciell vecka.  
För mig är den viktigaste traditionen utav alla dopet i Lappesand lördag klockan åtta. Det finns ett par saker som gör det så speciellt. 
1. Vandringen. 
-Lappesand är en utav de mest besökta badplatserna på hönö, men det märks en skillnad i atmosfären på lördag-morgonen. Det ligger något i luften, en förväntan, en tacksamhet, en glädje som inte är den vanliga.
Man kan lugnt sagt säga att det är speciellt, när man ser hundratals och åter hundratals människor, vandra till samma plats för att välkomna nya människor som väljer att döpa sig.
2.  Platsen. 
Platsen där dopet förrättas är olik någon annan plats jag sett. På ena sidan finns en stor klippvägg, och på andra sidan är en stor berghäll. Det innebär att man utmed sidorna på vad som nästan blir en mittgång, där altarbordet och musikerna står. Det är en stor yta som finns men det är mysigt att sitta och titta på andra sidan där alla sitter på klipporna. 
3. Dopet -Det är alltid underbart att vara med om att människor vill döpa sig och omvända sig till Gud. Detta är inget undantag. Att se dopkandidaterna stå där (idag 9 stycken) med förväntan och kanske lite nervositet, så vet man att detta är något extra speciellt.

Dop på lördag morgon under hönökonferensen kommer för alltid att vara speciellt för mig. Det kommer också alltid vara något jag får vara med om varje år, och att jag får dela denna erfarenhet om den tidiga morgonen med fler människor för varje år.
//Andreas

Man kan ju undra om det verkligen är nyttigt att lyssna på över en predikan om dagen i en vecka. Jag tror vi funkar olika. För någon behöver man lyssna på en predikan och sedan suga på den några dagar innan man kan ta nästa. Andra kan lyssna på flera om dagen och sedan låta hjärnan och hjärtat sortera ut det vesentliga, utan att själv tugga eller suga på predikan så mycket.

Jag tror att jag kommer ha lyssnat på 12 predikaningar innan Hönökonferensen är slut för iår. Jag gillar det. Det känns som man blir genomdränkt av god undervisning. Sedan får hjärtat och hjärnan på något sätt försöka sortera i allt jag hört. Det som var tänkt för mitt liv och mitt lärjungaskap hoppas jag kunna ta till mig och det andra lär jag inte ha några problem att glömma bort. I kväll blev det två stycken, som båda innehöll gott om tankar och ideer att jobba vidare med i livet.

En annan grej. Var med som förebedjare ikväll på ungdomsmötet (wikipedia om förbön, här). Precis innan mötet sitter jag och småpratar med en polare som också är förebedjare, vi kan kalla honom Chistoffer (för det heter han).
-tänk om medelåldern på oss förebedjare här under ungdomsmötena vore 10 år högre. Det vore bra. Säger han.
Jag kan inte annat än hålla med. Det vore klockrent om fler 40-plussare skulle vara med som förebedjare. Det är inte så att det är fel på att ha många unga, men det vore bra med några äldre också. Bibeln är, så vitt jag kan läsa mig till, full av exempel på hur äldre lär yngre att känna igen Guds röst. Det behövs fler sköna äldre på så kallade ungdomsmöten.

Oj. Dethär blev lite långt. Är nog för trött för att göra om. Lovar att skriva kortare nästa gång, eller i alla fall att försöka

God natt
johan

Till grillningen idag passade vi på att ha provsmakning av alkoholfria öl. Hittade fyra sorter på Maxi som blev utsatta för mina smaklökars bedömmning.

Vinnaren återfinns längst till vänster och förloraren till höger

År efter år håller de i musikansvaret här på Hönö och bjuder på grym musik under kvällsmötena. Hönöbloggen träffade Michael Johnson (michaeljohnson.se) och Hanna Ekstedt. Michael har gett ut tre album som soloartist och leder bandet under konferensveckan. Hanna håller i den stora kören (skulle personligen kunna tänka mig en enklare uppgift – vi snackar om en STOR kör).

Får nu bara hoppas att videoklippet fungerar. Var en del strul med att ladda upp det.

Kan passa på att bjuda på några bilder från ön:

Michael och Katarina Johnson och Samuel och Karin Hummerdal håller ställningarna vid Gerds Camping.

Andrea Abrahamsson från Hönö funderar på att köpa Piensohos "100 dagar med Jesus" i boktältet.

Barnmöte i stora tältet torsdag kväll.

Sol och fint väder idag. Då passar jag på att åka till Möndal, smart.

Lyssnade igår till Patric Forslings predikan på nattmötet. Det var helt klart ytterligare en"köp-till-pappa-så-att-han-kan-lyssna-i-traktorn-predikan" (Kör man mycket traktor och har en CD-spelare i den så är det ju grymt att kunna få lite Hönöfeeling där).

Den handlade hur som helst om ett synnerligen bra ämne: vad gör vi när Gud är tyst? en fråga som inte ställs och ges några bra svar för ofta i predikostolar runt om i vårt land. Men deffinitivt en fråga som vi alla en eller annan gång i livet måste ta tag i.

Hinner inte återge predikan nu, det är matdax

ha det bra
-farbror Johan
oh yes, farbror sedan ca 24 timmar :-)

Regnsunkig dag idag. Kan glömma strandhäng. Trist men sant.
Var på Leif Carlssons seminarium om Gud, Bibeln och sexualitet i tältet. Handlade mycket om hur sex beskrivs i judiska skrifter, GT och NT men också om hur kyrkan bör se på homosexualitet och bemöta homosexuella idag.

Kuriosa:
Så här ofta ska du ha sex med din fru enligt de så kallade onalagarna (rätt stavning?):
Sjöman: Var sjätte månad.
Åsnedrivare: En gång i veckan.
Kameldrivare: Var 30:e dag.
Arbetare i allmänhet: 2 gånger i veckan.
Lärare i Toran: varje fredagskväll.
Arbetslös: Varje dag.

Bara så ni vet alltså.

Hade idag glädjen att luncha med Mark och Doreen som båda jobbar inom missionskyrkan i USA. En kyrka som för 20 år sedan minskade i både antal medelmmar och församlingar. Idag är de mer än dubbelt så stora som då och en av USA:s snabbast växande samfund.

I GF-processen (mission + baptist + metodist = en ny kyrka) är det givetvis intressant att lära av deras erfarenheter.

Några tips:
Plantera nya församlingar, hos dem taer nya församlingar i snitt in 7 medelmmar om året och gamla församlingar 3. De nya är alltså effektivare.
Varför vill ni föra människor till Jesus? 1 Evigt liv, absolut, men framför allt 2 för att efterföljelsen påverkar vårt sammhälle här och nu.
Styrelsen för kyrkan måste vilja i samma riktning. Det är nog den största utmaningen skulle jag gissa.
Evangelisation är viktigt, och måste därför också synas i kyrkans prioriteringar.
Pastorn och andra ledare måste förtjäna förtroende för att kunna leda.  

Covernant bytte namn på sin utbildningsavdelning från Christian education till Christian formation. Konfirmationen bytte namn från Confimration till Confirmation and discipleship.

Stämmer kyrkans frukt, det vi gör och säger, med Bibelns visioner.

Evangeliet är ETT och inkluderar både att mätta den hungrige och berätta om Jesus. Det får dock aldrig bli så att det ena blir ett medel för det andra. Vi kan inte mätta hungriga för att sedan berätta om Jesus. Mättandet har en poäng i sig.

Mer om Covernant Church finns här.

Effektivt med sommarkonferens. Man hinner träffa mycket folk och få många bra tips och mycket inspiration.

Jag lyssnade på Samuel Hummerdals seminarium om KyrkaIdrott. Intressant. Samuel är idrottskoordinator på Equmenia och jobbar mycket med att inspirera lokala församlingar i sitt idrottsarbete. Gillar man musik är det ofta ganska lätt att hitta en plats i sin församling, men är man ung och brinner för innebandy eller fotboll kan det vara svårare.

Samuel tog exempel från när han själv var ung och tränade mycket. Han såg många polare lämna kyrkan – inte för att de egentligen ville utan för att de inte kunde kombinera det med idrottandet. Det gick liksom inte ihop.
– Låt säga att de hade fötts med ett musikintresse. Då tror jag att de hade blivit mer bekräftade i sitt intresse. De hade fått vara på scenen och tänka ”yes jag är viktig”, sa Samuel, som tog upp flera exempel på hur små församlingar satsat på att lyfta fram idrotten till exempel genom samarbeten med lokala idrottsklubbar och läger.

Tycker det låter sunt att satsa på idrotten. Viktigt att de unga ska kunna hålla på med det de brinner för och bra om man vill ha mångfald och inte likriktighet i församlingarna.

Från 1 september tar Equmenia över KyrkaIdrott-arbetet helt från Svenska Missionskyrkan.

En hönökonferens är inte på riktigt om man inte någon gång under veckan luktar bränd hud. Dagens solsken och salta bad har fixat till det! Luktar bränt och har vit hud där solglasögonen suttit

Fäst inte för stor vikt vid det här livet och vad du har eller inte har. Det du har fått är ändå bara till låns och kommer att tas ifrån dig. Så älska det inte för mycket. Inte det jordiska. Guds vilja däremot, den kommer att bestå för evigt.

Roland talade utifrån Korintierbrevet och ställde den jordiska förgängligheten mot löftet om en evighet med Gud. Det var bra saker han tog upp, som jag tror är bra att tänka på ibland om man är kristen. Han pratade om äktenskapet också, och om faran i att älska det för mycket om man nu har något och att det inte är någon mänsklig rättighet att få gifta sig.

”Äktenskapet är en temporär konstitution som bara består i detta livet. Det kan snabbt falla sönder och bli till en rykande askhög”.

Nu ska jag gå och äta.

Efter en tidig morgon ute vid Hummerviken på Öckerö (klockan ringde 04:45) är jag på plats i tältet för Bibelstudie med Roland Hellsten. Ganska fyllt i bänkraderna. Folk fortsätter att fylla på. Utanför har vindarna avtagit mot igår och det ser ut att bli en soligare dag.
På återhörande.
Linus

Hade glädjen och äran att hålla kollekttalet ikväll på 8-mötet. Först gången, skräckblandad förtjusning.

Innan mötet var det samling för alla medverkande, för genomgång och bön. På bänken bakom sitter tre gubbar jag känner igen. Han till vänster och han till höger kan jag snabbt placera och hejja på. Mannen i mitten hälsar jag på

-Hej, roligt att se dig. Kan tyvärr inte placera dig. Var har vi setts? Vad heter du?

-Kul och se dig med, men jag tror inte riktigt att vi setts

-Jo, jag känner igen dig. Vi måste setts i något sammanhang. fortsätter jag påstridigt

-Jaja det kanske vi har. Jag heter i vart fall Leif Carlsson och håller i bibelstudierna här på konferensen.

Ops. Jag var lite bortgjord. Men det känndes på något sätt i hans ansiksuttryck att det hänt honom tidigare.

Hur kollekttalet gick? Ja, det får väl någon annan avgöra. Mycket uppmuntrande i alla fall att Hönö missionsförsamling valt att samla in en kollekt till equmenia.

Om det finns något som jag hade velat se mer av under hönökonferensen.  Så är det att se alla vuxna ha samma engagemang som barnen har, när det gäller samlingar och möten. 
För till kvällsmötena så går alla vuxna. 
Till barnmötena springer så springer barnen. 
Under kvällsmötena så sitter vuxna stilla och lugna. 
Under barnmötena så är det full fart och mycket rörelse. 
Jag säger inte att en skillnad är bra till viss mån. Men ja tror att för att få den nytändning i svensk kristenhet som vi ofta talar om. Så krävs det att vi gör som Jesus säger åt, och tar emot Guds rike såsom barnen gör det. 
//Andreas

Jag är en av de människor som tycker det är intressant att få veta hur världen såg ut i bibelns tid. Hur maktstrukturen såg ut, och hur samhället fungerade. Under dagens seminarium så fick jag verkligen mer än jag tänkt mig. 
Gunnar Samuelsson gick i stort sett igenom hela historien, och knöt hela tiden in hur det judiska folket passade in i alltihop. Det judiska folket har inte haft det lätt genom historien kan man lugnt säga. Gunnar förklarar på ett inlevelsefullt sätt hur världsmakterna har kommit och gått, och han avslutar med hur Jesus kommer i precis rätt tid i historien. 
Jesus kom sannerligen när tiden var inne.
Jag kan säga att jag längtar till nästa år, då hoppas jag att Gunnar är tillbaka och fortsätter att berätta om hur samhället utvecklades efter Jesu levnadstid.
//Andreas

Riktigt bra med Carin Dernulf ikväll. Hon pratade om tro (och lite tvivel). Sammanfattning: Det handlar inte om styrkan i min tro, utan om honom som jag har satt min tro till.

"Tron är en gåva."

Nu beger jag mig mot Betel och möjligen Nimbus, men här kommer några bilder från kvällen so far.

Elin Sundberg, Frida Adolfsson och Malin Emmoth innan ungdomsmötet.

Ellen Svensson, Viktor Radic och Samuel Hummerdal.

Lukas Börjesson, William Wallich och Andreas Johannesson har kul på Hönö.

Eivor Gerhardsson och Agneta Svensson shoppar loss utanför stora tältet.

Stora kören med Karin och Hanna längst fram.

Oväntade händelser på hönö.  En del av charmen med hönökonferensen är alla oväntade händelser som drabbar en. Dagens oväntade händelse var en underbar middag med tacos som jag hamnade på.
Ytterligare ett plus att jag har fått träffa massa goa ungdomar ifrån Kungälv och Surte bland annat.
//Andreas
http://twitpic.com/22pj6z
http://twitpic.com/22pjca

Vi låg nere vid Hästen idag. Skönt, innan ett mörkt moln närmade sig där utifrån havet. Nu snart dags för kvällsmöte med Carin Dernulf. Ska försöka återkomma med lite vimmelbilder senare idag.

/Linus

En rolig sak med att vara på Hönö är att se vilka andra som är här. Första mötet, i lördags kväll, kunde jag glatt konstatera att Paulus ord om att ingen längre är jude eller grek, slav eller fri. utan alla är vi ett i Kristus på hönö kan skrivas: Nu är ingen längre Bildaanställda eller jobbar på Diakonia, T8 människa (sånna som jobbar på missionskyrkans nationella kontor) eller sitter i Baptistsamfundets styrelse. Alla är vi ett på Hönökonferensen.

Det är roligt. Och på samma gång lite läskigt, för man inser hur stort inflytande Hönö missionsförsamling får i frikyrkobranschen. Jag gillar i och för sig denna konferens väldigt mycket, så det gör mig inget att de får inflytande

Leif Carlsson har just avslutat sitt första bibelstudie. Om våra Gudsbilder och Abrahams. Gud som svikare eller löfteshållare. Om man skall summera mycket kort: låt honom predika också. Dethär var mycket bra!

En intressant grej Leif tog upp var huruvida det gör skillnad om Isak (abrahams son) var ett barn eller en vuxen man när han skulle offras? Enligt någon judisk tolkningstradition skall han ha varit 37 år och Abraham en bra bit över 100. Hela offerprylen känns som den kommer i ett annat ljus om Isak gjorde det frivilligt, det känns lite mindre söndagsskolestoryenligt men helt klat mera spännande.

En utmanande berättelse han delade med sig av hämtade han från en lokal församling han jobbat i där någon i styrelsen sagt något i stil med "Vi har hamnat i en situation i denhär församlingen där det mesta vi gör kan göras utan Guds assistans". Hur har du det i din församling, om du är med i en sådan, har ni gjort er oberoende av Guds assistans?

Raskt och kvickt får man jobba.
Knappt han jag sätta upp tältet förrens det var dags för första seminariet denna veckan. 
Dag Wilund pratade om arbete och hur vi ska tänka annorlunda. Tycker personligen det är ett väldigt bra seminarium som Dag bjuder på. Han talar om att vi ska fortsätta hålla på med våra yrken, och att alla har en kallelse över sitt liv att jobba med det man tycker är kul. 
För att summera seminariet vill jag använda hans egen definition utav arbete.
Arbete=systematiserad kärlek. 
Alltså arbeta med kärlek, och gör det för Jesus. 
//Andreas

Ibland tänker jag på Jesus som en backup-plan. När Gud såg att vi människor gjorde dåliga val och sökte oss bort från honom (livet), så skickade han Jesus för att ta våra synder och rädda oss från döden. Men den ursprungliga tanken och förhoppningen var att vi skulle välja honom redan från början. Då hade ju Jesus aldrig behövts. Eller?

När Roland Hellsten talade i tältet i morse så gav han en helt annan bild. Han talade om en evig plan, en frälsningsplan som varit utstakad sedan starten.

"Jesus är ingen nödlösning", sa han.

Men om Jesu korsfästelse var en del av planen så försvårar det på något sätt min bild av Gud. Då måste han ha vetat att många av oss skulle gå förlorade redan innan han skapade oss. Eller?

Roland pratade också om förkunnelseretorik, vältalighet i predikstolen ("bra, men korset viktigare än fina ord") - och om församlingen. Att den är föremål för Guds välbehag och i första hand finns till för hans egen äras skull.

"Församlingen är för Gud ett bevis på att hans lidanden ej varit förgäves".

Nu ska jag vila en sväng. Efter det kanske ge mig ut på Öckerö. Det kommer att blåsa uppåt 12 sekundmeter västligt i morgon och jag måste hitta stranden där de eventuella vågorna kommer att bryta. Det ryktas ju om att det ska gå att surfa på Öckerö och även om mitt ihopsydda ben är under läkning och obrukbart så kommer jag att vara där imorgon bara för att få se det hända. Om det händer.

På återhörande.

Linus

Hellsten in action.