I lördags valdes alltså Pelle Hörnmark till föreståndare i Pingst - Fria församlingar i samverkan, den tredje officiella ledaren i pingströrelsen (Lewi Pethrus var förvisso inte vald på samma sätt som Hedin och Hörnmark, men var tveklöst den officiella ledaren - troligtvis tydligare än någon annan någonsin kommer att bli).
I sitt inledningstal sa Hörnmark: "Jag är ingen Lewi, ingen Sten-Gunnar, jag har inte deras gåvor, kommer inte kunna göra vad de gjort. Jag kan bara vara mig själv och hoppas att det kommer att räcka. Annars hoppas jag att ni säger till, kärleksfullt. Jag hoppas att ni inte kommer ångra er för att ni gett mig detta förtroende."
Och visst är de olika på många sätt, de tre ledarna. Hedin är ingen mini-Pethrus, Hörnmark ingen mini-Hedin. Samtliga jobbar utifrån sina begåvningar och personligheter.
Att det inte finns någon motsättning mellan avgående och tillträdande pingstföreståndare var oerhört tydligt i lördags. Dels utdelades varma och uppmuntrande ord i båda riktningar, men kanske blev det allra tydligast i förbönsstunden för Pelle Hörnmark. Då var Hedin först fram och när böne avslutades omfamnade han sin efterträdare en lång stund och det såg ut som om han fortsatte sin bön, alternativt sa några personliga ord. En rätt vacker stund, om jag får säga det själv. Svårt att fånga sånt på bild, men här i alla fall ett försök.
Stafettpinnen är redan överlämnad, från och med nu är Pelle Hörnmark föreståndare. På måndag gör han sin första arbetsdag i Pingsthuset. Ett utmanande uppdrag som jag kommenterat i en artikel i dagens tidning.
