Har en skivrecension i tidningen i dag, av norrmannen Ole Børuds senaste skiva "Shaken the ground". Sicken kille, där kan vi snacka om att vara född till något speciellt. Han lyckas förena Paulo Mendonca (någon som minns honom?) och hans rockfunk med Airplay (någon som minns dem?) och deras västkustpop, dessutom finns här tydliga delar av tidiga Michael Jacksons discofeeling och Eric Gadds white men soul från slutet av 90-talet. Skaka om det där och du har Ole Børuds senaste skiva.
Och det är bra, sanslöst bra. Jag är rätt såld på det hela, det ska erkännas. Hans naturliga sväng i rösten, den totala spelglädjen. Det är så väl avvägt.
Nu är det tyvärr som det så ofta är med kristen musik; möjligheten att dela med sig av smakprov är begränsad. Men till slut hittar jag i alla fall några låtar som finns utlagda på last.fm, men tyvärr finns inte de allra största favoriterna tillgängliga. Men de här är inte fy skam ändå: King of the road och Backyard party.
Och nu hoppas jag bara att de som arbetar med konserter för kyrksvängen i detta land snabbast möjligt fixar grabben över gränsen så att vi får ta del av det här live. För det kan bara inte vara rättvist att Norge ska ha ensamrätt på Ole Børud. De har fått stor del av vår Samuel Ljungblahd, det är dags att vi kräver lite återbetalning.
