Det var ju en text till angeånde dop och medlemskap idag, en intervju med pingstledaren Pelle Hörnmark.
Finns mycket däri som skulle kunna vara intressant att reflektera kring, men nu fastnar jag framförallt för slutet av intervjun där Hörnmark säger att det här en viktig fråga att bearbeta. Och samtidigt inte.
"Vi måste ha proportionerna klara: det handlar om omflyttning av redan frälsta. Så i det stora är det ändå en oviktig fråga, för den viktigaste frågan är hur vi når nya människor. När det sker kommer det inte diskuteras hur det ska gå till, då är troendedopet det självklara i en pingstförsamling. För alla utan undantag vill döpa fler - om det inte varit så hade det varit mycket jobbigare än att man nu funderar kring medlemsfrågan."
Innan dess har han påpekat att det naturligtvis är en viktig fråga för dem det berör, de som byter samfund och vill vara med i en församling. Men i det stora hela... nej, då är det ingen viktig fråga, menar Hörnmark.
Och samtidigt är det naturligtvis så, parallellt med önskan och strävan att nå nya människor, att man måste tänka på dem som redan finns där i församlingsmiljön. En del, jag har fått några såna mail de senaste dagarna, har farit väldigt illa av känslan att vara b-kristen när man inte fått bli fullvärdig medlem eller mått dåligt av det troendeop man mer eller mindre upplevt sig tvingad till (andra talar om vad mycket det betytt för dem att församlingen var tydlig med sin dopsyn så att de bestämde sig för att troendöpa sig, så här finns självklart en spännvidd).
Tar Pingst med sig båda de perspektiven - att frågan är oviktig och viktig på samma gång - in i samtalen som ska föras under 2009 så blir det nog som allra bäst. Då får den rimliga proportioner. Slukar lagom med tid, kraft och energi.
