Uppdaterat 10.55: Nu bloggar även Ulf Ekman i ämnet.
Debattvågorna kring "den nya ekumeniken" går höga. I förra veckan skrev S-E Daniel Nilsson ett inlägg i Dagen som blev mycket läst och omdiskuterad på bloggar, och igår hade Per Beskow en kommentar på den artikeln utifrån sitt katolska håll. I dag är det Ivar Lundgrens och Ulf Ekmans tur att ge kommentarer till Nilsson.
Jag mötte Ekman i fredags för en intervju i annat ämne men passade även på att ställa lite frågor kring enhetsdebatten. Tänkte först att det skulle bli en nyhetsartikel men det känns lite "kaka på kaka" att ha det i tidningen samtidigt som hans eget debattinlägg i ämnet så jag använder de där citaten här på bloggen istället, de ger lite mer kött på benen. Här och där finns mina frågor med i texten, markerade med fet och kursiverad stil, men i övrigt är det bara Ekmans citat, stapplade på varandra:
- Enhet är inget självändamål. Jag ser det här som målet: Upprättande av Kristi kropp så att gudsnärvaron är starkare i församlingarna så att evangeliets genomslag blir starkare i landet så att fler människor blir frälsta. Målet är inte att bli överens i allt, målet är att gå åt samma håll, att kunna utföra något.
- För mig är det här en sanningsfråga. Att våga se Kristi kropp i dag med barnets nyktra ögon. Har kejsaren några kläder? Behovet av att bekräfta oss själva gör att vi skönmålar hela tiden. Vi kan inte skönmåla Kristi kropps läge, belägenhet. Måste titta på det nyktert, med barnets kärleksfulla ögon: Var befinner sig Kristi kropp i Sverige idag? Vi måste titta på de frågorna och se att de leder till en större överlåtelse, större kärlek till varandra, och tro Gud om att han kan förena djupare och att det har till syfte att starkare bryta igenom i Sverige. Det är inte fel att ägna tid åt såna frågor istället för att bara låta allt glida åt alla håll.
Det talas om att det här handlar mer om mänsklig makt än andligt inflytande...
- Det där är fantasier. Jag tror det är en genuin längtan efter att se Kristi kropp resas upp i Sverige. Det finns två sätt som folk reagerar på nu, tycker jag. Den konspiratoriskt lagde ser spöken i allt hela tiden. Den administrativt begåvade säger "ok, vad ska vi har för modell för detta?". Inget av detta, menar jag, är framkomliga vägar i detta. Det handlar om hjärtats gemenskap, att kristna syskon i större mått finner varandra i Sverige idag. Det tycker jag är en utmärkt idé, det kan man ge sitt liv åt. Det kan bara gynna Guds rike i Sverige. Det är en utmärkt agenda och den enda agenda jag känner till kring detta.
Så det pågår ingen anpassning till Katolska kyrkan och dess lära?
- Nej. Och om jag skulle vara ute efter positioner så är det här det dummaste jag kan göra, att riskera det jag har med massa enhetsfrågor: skaka hand med katoliker, i ett land som är ett av de mest antikatolska i Europa. Varför riskera... jag har redan en position idag, har en utmärkt position. Skulle kunna resa, skriva, predika, bygga upp bibelskolan istället.
Så att du/ni är på väg att bli katolicerade och gå in under påven...?
- Nej, men jag tror att vi både måste ha mer kunskap och respekt för varandra, har mycket att lära av varandra och som syskon komma närmare varandra. I den processen lär vi alla få ändra oss en del i våra uppfattningar och attityder till varandra.
Men Katolska kyrkan, säger kritiker, ändrar sig aldrig?
- Men det är inte sant, tittar man i historien har de ändrat sig förr: korrigerat sina läror och dessutom förändrat tolkningen av dem.
- I det som sker nu: kan man inte vara tacksamma för att kristna i större mått finnar varandra, punkt slut?
- Det här handlar djupast om att Gud vill detta. Han vill resa upp en gudstjänstfirande, levande och stark församlingskropp i Sverige. Och att evangeliet ska nå till varje svensk.
Och de där gudstjänsterna kan se olika ut i olika sammanhang och traditioner?
- Ja, Gud är variationens Gud.
Så alla ska inte bli likadana?
- Nej nej nej, absolut inte.
--------------------
Slut på citaten från Ekman om ekumeniken. Jag kanske återkommer med någon mer kommentar här på bloggen i ämnet senare, men just nu får detta vara nog. Dessutom blir det nog ännu en bloggpost inom kort utifrån den där intervjun, för jag frågade även lite med Ulf Ekman om hans nyårstal och om bloggare, något det talats ganska friskt om i bloggosfären senaste veckorna. Men det tar vi inte just nu (lite måste man få hålla sina läsare på halster ibland:-)).
