Intervjuades i direktsänd radio i sisådär 45 minuter i går kväll. Ni kanske hörde?
Nej, troligtvis inte, närradion i Falköping påstås ha begränsad räckvidd såväl geografiskt som numerärt.
Det var rätt kul hursomhelst. Blev intervjuad av min pastor Thomas Henning och hans radiokollega Anette Sörman, om Dagen och varför så många unga lämnar kyrkan, bland annat.
Och som en del av det senare resonemanget kom vi in på drömmen om allgenerationsförsamlingen. Jag ska ärligen säga att jag emellanåt misströstar, men jag är ändå i grunden förvissad om att det är fullt möjligt. Och att det är oerhört bibliskt.
Rakt igenom Bibeln kan vi läsa om äldre som tar sig an yngre, blir mentorer, vägledare - använd vilken term du vill. Elia och Elisa, Eli och Samuel, och så vidare.
Men tyvärr har vi ofta tappat bort det där. Ungdomsverksamhet kan verkligen vara en genialisk tanke, men det kan lika gärna vara en ordentlig björntjänst som gör att vi särar på generationer. Då går den viktiga erfarenheten förlorad, då lämnas unga ut att ta ut kursen själva. Och dessutom blir steget alltför ofta alltför stort till söndagsgudstjänsten, för varför inte låta den vara i sina kulturella uttryck med musik och dylikt: ungdomarna kan få sitt tillgodosett på fredagskvällarna...?
Jag tror vi har en avgörande punkt just här, när vi pratar om unga som lämnar kyrkan och kyrkans framtid. Tillbaka till mentorskap, till att vara vägledare; fäder och mödrar i tron. Att börja leva för nästa generation, att först och främst se till deras behov. Det är dags att ställa sig frågan om vad som är viktigast: att den tro och gemenskap jag upplevt med Jesus går i arv eller att gudstjänsterna firas som jag är van vid och gillar? Jag vet, det är en skarp fråga och den kan låta väl drastisk, men jag tror den ska tas på fullaste allvar.
Jag brukar tänka på Hovav (som tidigare hette Jetro om jag inte missminner mig, märkligt när folk byter namn i och med nya översättningar) och Mose kring detta. När det var dags att ge sig ut på ökenvandring så bad Mose sin svärfar att följa med. "Följ med, så skall det goda Herren lovat Israel komma dig till godo. Men Hovav svarade: "Nej, jag följer inte med, jag vill hem till mitt eget land och min egen släkt." "Överge oss inte", sade Mose, "du vet ju var vi kan slå läger i öknen och måste visa oss vägen. Om du följer med oss skall allt det goda Herren ger oss komma dig till godo." (4 Mos 10:29-)
Mose vill ha med erfarenheten på vandringen, som kände till farorna och fallgroparna, som visste var fiender bodde och var de vilda djuren fanns. Som kunde hjälpa dem finna rätta vägen.
Men Hovav ville inte, han ville hellre hem till sitt land, till sin släkt. Och kanske till sin gudstjänstform...
Det skulle vara bra för folket om Hovav följde med, menade Mose. Men det hade också varit bra för Hovav: allt det goda skulle komma även honom till del.
Så tror jag det är, det är oerhört berikande att stå i mentorskap och leda framåt. Jag tror många äldre, från min generation och uppåt, tappar intresset och börjar känna trötthet inför församlingslivet just för att det här tappas bort. För när man bara går för sin egen skull så tappar man bort en stor del av grejen. Det handlar om Gud, det handlar om andra människor, och sen om mig.
Det sägs ibland att tonåringarna av i dag är individualister ut i fingerspetsarna, egoister rent av. Kanske är det så. Men jag tror att vi andra inte är så dåliga vi heller.
Och av vilka borde man kunna kräva bättring?
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Man kan ju börja med att exprimentera lite med att lägga ungdomssamlingens program en söndag förmiddag 11:00 och omvänt.
Bara någon gång för att visa på bredden i förkunnelsen och slippa tragla igenom samma slentrianmässa frikyrkoliturgi söndag efter söndag.
Peter T - 2009-02-13 10:29
Själv 45år, reflekterar ibland över att gudstjänsten är för de vuxna. I mitt sammanhang skall ungdomar/tonåringar bevista hela gudstjänsten när de är 12 år. De förväntas klara av och förstå det som sägs. Om ungdomarna skall förmås vara kvar måste även de ha en möjlighet att förstå. Tycker att det som sägs ofta ligger långt över mångas horisont, inte bara ungdomar. I mitt sammanhang är man oxå noga med att det inte skall bli olika "generationsgrupper" men vart leder det när man inte möts och det borde vara vi vuxna, som ju bestämmer, som möte ungdomen.
Otroligt bra skrivet, de äldre generationerna behöver ett ett steg bakåt när det gäller former och liknande så att formen anpassas till idag. Men de äldre generationerna behöver ta ett steg framåt när det gäller andligt ledarskap och mentorskap. Verkligen så sant.
Du är så klok, CH, så man blir nästan tårögd. Något för varje ledande person i vilken församling som helst att läsa och förstå.
Stig O - 2009-02-13 11:56
CH - Det du skriver om just att den yngre generationen är egoister och lite mer individualister, det stämmer väldigt bra.
Och det är nog som du säger ett gemensamt problem som både yngre och äldre har.
Men jag tror tyvärr och det har jag hört av egen erfarenhet, att varför det blivit så är mycket för att generationen misslyckades. Kanske låter lite hårt, men generationen innan har kanske inte visat hur man ska leva ett hel överlåtet kristet liv.
Den klassiska frasen "barn för inte som man säger, utan gör som man gör".
Dock är jag inte pessimist, utan jag är optimist. Men man måste säga sanningen. Jag tror det finns upprättelse för generationen över min (jag är 24) och tillsammans ska vi få gemenskap.
Som fd ungdomsledare så måste jag säga att det var väldigt gott o få sitta med tanterna på förmiddagsgemenskap och de berättar väckelsehistorier!
Gud är God och han kommer använda alla negativa saker som hänt till något bra! - Det tror jag inte är överdriven dröm - utan allt är möjligt för den som tror.!
CH - Fortsätt skriv sanningsenliga texter - gott att du har lite längre perspektiv.
Frid o Glädje // Christian
Christian - 2009-02-13 12:25
Mentorsskap och ungdomsgrupper där man spelar gitarr och fikar är lite olika och en breddning så att ungdomsarbete också innehöll mentorsskap hade varit positivt.
Fantastiskt bra skrivet CH!
Frågan är väl vad som kan motivera äldre att ta de steg som du efterlyser?
Av och till verkar ju samfunden lyfta varningsflagg kring framtiden och medlemsrasen, men det verkar liksom inte "tränga in på djupet." Men människan är ju en ologisk och bekväm varelse.
Är det mer nöd och motstånd som behövs..? Eller kanske bara en massa uppmuntran..? "Du kan, din erfarenhet är betydelsefull."
Hmmm... självklart behöver passionen för Herren och en transparent, Jesus-centrerad livsstil känneteckna varje mentor.
Apati, som han sa, Mr Wilkerson.
Drömmen är att alla åldrar är tillsammans. I kyrkan, säger man. Det är bara ett problem: det finns inget som heter att ”vara i kyrkan”. Vi ÄR de facto kyrkan. Utmaningen är att unga och äldre inser att vi är en KROPP.
Detta är i praktiken svårt. För var och en tänker på sig. ”Ljudet är för hög/för lågt. Sångerna är gammaldags/för moderna, mötestiden är bra/dålig. Predikan är relevant/inte smord…".osv
Lasse V - 2009-02-13 13:38
Kristna är så duktiga på att låtsas sträva framåt, lära sig av misstag, vilja bli bättre. Men med facit i handen är det precis tvärtom. Bakåtsträvan, blunda för sina misstag och någon vilja att bli bättre finns bara i sagorna.
Mina erfarenheter av er duktiga kristna var precis det som fick mig att lämna den hemska jävla religionen "kristendomen" bakom mig. För gott. Finns ingen anledning att gå in på detaljer eftersom erfarenheten visar tydligt att kristna kan inte ta kritik. Dem svarar hårt, brutalt och fördömmande. De kristna. De som "ska älska sin nästa som sig själv", "be för sina fiender", "behandla andra som de själv vill bli behandlade". I verkligheten älskar dem bara sig själva, och deras böner rör bara deras eget, och de behandlar andra som de vill. Jag höjer tummen, och eventuellt andra fingrar till er ära. Det är ju trots allt lättare att få en kamel genom ett nålsöga än hitta den församlingen som verkligen är så medveten om sina egna brister att dem faktiskt också skulle be enskilda personen om ursäkt efter att ha behandlat dem fel... Jag kan hålla på i timmar, men nu måste jag ut och försöka få tag på en kamel bara för att bevisa att mitt påstående stämmer.
Carl-Henric - mycket bra skriven bloggpost! Jag hade stor behållning av den.
Kul och intressant att du skriver så bra om detta Carl-Henric! Jag var inne på detta i en kommentar till din bloggpost "Äldreledare", jag tar mig friheten att citera mig själv...
"Dessutom tänker jag mig att de äldre (i mognad eller i år) har ett större ansvar mot en yngre generation som ännu inte hunnit lära sig. Det är inte formerna eller församlingskulturen som är heligt, utan Gud.
Det ansvarstagande handlar inte om att abdikera som ledare, andliga föräldrar eller föredömen. Nej, mer om att ta sitt ansvar för att nästa generation får ännu bättre möjligheter att ta till sig evangeliet än deras egen generation fick."
Tänk om varje generation gjorde vad den kunde för att det skulle vara smashläge för generationen efter att ta emot Jesus och församlingen! Tror att mycket skulle se annorlunda ut.
Slutsats, vi gamlingar borde bättra oss!
Håller med många om att skalet måste dö för att innehållet ska kunna leva (vetekornets lag) och vill bara dra fram min gamla käpphäst: tro inte att ni måste känna igen allt för att det ska vara gott. I klartext, var beredda att ta in och låta er påverkas också av oss som kommer utifrån in till kyrkan. Jag har så ofta blivit behandlad som mindre vetande för att jag inte har precis samma erfarenhet som andra (läger, Taizé, sånger och lekar - skitsaker kan man tycka!) och det är faktiskt nog för att man ska tappa sugen. När formalismen släpper kan man se att Gud tar sig in i alla former. Vi har också värdefulla erfarenheter och synsätt att komma med.
Bra skrivet Carl-Henrik! Församlingen behöver bli en kärlekens ansvarstagande kultur genom att generationer lever tillsammans och tillsammans gör gudstjänster, dvs tjänst inför Gud.
Alma Mater - 2009-02-13 21:21
Mycket bra skrivet och tänkvärd.
Jag tror att Gud har räknat med postmoderna människor eller med sekulariseringen i nutid
som har påverkat även Kristi kropp.
Ung eller gammal-alla behöver Jesus. När hans kärlek flödar genom oss då suddas generations gränserna. Vi måste tillbaka till Jesus och fråga den Helige Anden vilken lösning finns för dagens generation klyftor i Kristikropp.
Rodica Dobondi - 2009-02-14 00:15
Bra C-H! (eldar på). Åh, Thomas Henning! Han är väl uppifrån om jag inte missminner mig? Gamla tider gör sig påminda. =)
Håller med om mentorskap, we need it. Även en viktig fråga för alla de som blir frälsta och som behöver folk som hjälper dem framåt. De är en bristvara!
Allt du skriver är bra så länge mentorskap, ungdomssamlinagr, symöten osv har en genuin längtan att finna vad YHWH säger i Bibeln och sen en bergfast grund att lyda Hans ord. Leva som man lärt. Sätta tron i handling!
Bill Johnson som kommer till Klara kyrka i Stockholm i slutet av april har intressanta tankar kring detta med andliga fäder (och jag tolkar in mödrar i texten också). Läs detta:
http://profetiskt.blogspot.com/2009/01/apostoliska-team.html
Barnabas - 2009-02-16 07:23
Barnabas: Intressant, ska kolla in det. Och mödrar behöver du inte tolka in i texten, det står uttryckligen att jag räknar med dem.
Carl-Henric Jaktlund - 2009-02-16 09:08
ile: Såg din kommentar först nu. Jo, Thomas Henning har en bakgrund i Edsbyn om inte jag missminner mig.
Carl-Henric Jaktlund - 2009-02-17 22:35
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar