Stefan Swärd, ordförande i Evangeliska Frikyrkan, har intresserat sig för Emerging Church på sin blogg de senaste veckorna, den amerikanska "rörelsen" (ordet sätts inom citationstecken eftersom det inte är någon homogen rörelse utan snarare en strömning eller ett samtal om kristen tro).
Swärd skriver i dag en debattartikel i ämnet där han säger att det finns mycket gott hos Emerging Church men att han är tveksam till vissa delar, bland annat fokus på att västvärlden är postmodern och att kyrkan måste väga in det och våga förändra efter det. "Evangeliet får inte bara bli kulturanpassat", skriver Swärd.
Hela den postmoderna diskussionen är svår, precis som allt som beskrivs medan man står mitt i det. Alltid enklare att kolla efteråt med facit i hand än att skriva om vägen samtidigt som man går den.
Det är det jag upplever att exempelvis Brian D McLaren och Rob Bell, som är de som Swärd nämner som Emerging-författare, gör - de skriver mitt i den tid de nu lever i. Det är modigt, för sådant leder alltid till mycket reaktioner eftersom det utmanar tidigare arbetssätt och betoningar. Både McLaren och Bell (och andra som placerats i Emerging-facket) har flitigt kommit att kallas villolärare (jämte beskrivningar som profeter).
Det jag tycker många skarpa kritiker missar med McLarens och Bells författarskap är just inbjudan att pröva. Det är mer eller mindre att betrakta som deras väsen. Allt ska prövas: tradition, uttryck, teologiska tolkningar som man är van vid sedan tidigare (via sin kultur, kyrka eller utifrån den moderna världsbilden, exempelvis). Och prövningen gäller även deras eget, inte minst betonar Rob Bell oerhört tydligt att han inte menar sig ha absolut rätt kring allting. En inbjudan till att sätta igång samtal och funderingar kring hur vi ska vara kyrka i denna tid och det är, precis som Swärd skriver, oerhört viktigt de samtalen förs och lever.
Men hur är det då med sanningsanspråket?
Swärd skriver, helt korrekt, att "det postmoderna utesluter Jesu sanningsanspråk" och menar att det finns en risk att Emerging-inspirerade pastorer och kyrkor hänger på. Och är det inte just det man kan ana i exempelvis Bells hållning att man inte bara ska köpa hans bild och tankar av det hela?
Jag ser det inte så.
Det är sant att relativiseringsfällan är att se upp med, men jag tycker att varken Bell eller McLaren relativiserar på centrala punkter. Jag upplever dem snarare som skarpa och utmanande just där. Deras förhoppning är att kliva in i och besmitta det postmoderna med Jesus och kyrka, inte tvärtom.
En av McLarens boktitlar kanske kan anses sammanfatta mycket av tanken: "En generös radikalitet". Det är där han vill landa. Går det att mixa de två, generositeten och radikaliteten, utan att det kompromissas med Jesu sanningsanspråk? Kanske är det just det frågan gäller. Vissa ser främst motsättningar, andra snarare möjligheter.
Jag hör till de senare.
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Jag tror också att sanningsrelativism är en farlig väg att gå för kyrkan. Frågan är om postmoderism ändå inte bara är en ny variant av den så kallade logiska positivismen som verkade under 40- och 50-talet under den s k Wienkretsen. De höll att påståenden bara är meningsfulla om man de kan testas empiriskt. På samma sätt verkar det vara idag. Som filosofen William Lane Craig poängterar, ingen är postmodern vad gäller om en bro håller eller inte eller om viruset på datorn är sant för dig, men inte för mig (dvs teknik och narurvetenskap). Nej, postmodernism åberopas när det handlar om existensiella frågeställningar, vilket bara är positivism under ny skepnad. Positivismen övergavs bland annat på grund av problemet att den egentligen är självmotsägande, eftersom påståendet "bara empisiska påståenden är meningsfulla" själv inte kan testas med empiri och på så sätt gräver sin egen grop. Om "kyrkan" ska slå in på den vägen kommer hon snart att få problem när det visar sig att sanning faktiskt inte är relativ, inte ens vad gäller existensiella påståenden.
Putte pop - 2009-02-27 11:07
Carl-Henrik: Jag fastnade för boktiteln "En generös radikalitet". Är det en bra sammanfattning på vad McLaren och Bell står för, då är det böcker vi alla behöver läsa. Det är väl detta vi brottas med: Att vara tydliga med evangeliet men samtidigt generösa i vår hållning, både teologiskt och vad det gäller livsstil. (Har ännu ej läst någon av dessa författares böcker.)
Tomas Ander - 2009-02-27 12:57
Håller inte helt med dig, C-H. Jag är mer på Swärds linje. Jag har själv flirtat med emergent-rörelsen men hejdade mig just när man ifrågasatte det exklusiva med den kristna tron i förhållande till andra religioner.
McLaren är tydlig med det här relativa förhållningssättet, inte minst i boken "Kristen på ett nytt sätt".
Simon: Fast jag delar inte den åsikten, jag tycker inte att han/de gör det. McLaren ifrågasätter kristnas förhållningssätt till andra religioner, det gör han, men jag tycker inte att han därmed likställer kristendom med andra religioner.
men det här är en stor fråga som egentligen skulle kräva en större utläggning i form av en egen bloggpost. Vi får väl se omd et kan bli en sån framöver.
Carl-Henric Jaktlund - 2009-02-27 13:13
Simon: Håller inte helt med dig. Det jag mött inom EC är en tydlig Kristus centrering. Man skulle väldigt förenklat kunna säga att vi läst tex Joh 14:7 på det här viset:"Jag är vägen, sanningen och livet. INGEN KOMMER TILL FADERN UTOM GENOM MIG! (sen gärna något om helvetet) Men emergent gänget föreslår följande betoning: "JAG ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET. (en betoning på Jesus och på hans rike) Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Hänger du med?
Poängen är inte att alla andra har fel, poängen är att Jesus är fantastiskt rätt! Det är en fråga om vad man betonar helt enkelt. Om du frågar mig så tror jag fullt och fast att Jesus är enda vägen till Gud men jag instämmer i betoningen jag snabbskissat ovan.
Simon:
Du har fel. Det är ingen som relativiserar Jesus Kristus. Varken Brian McLaren eller någon annan.
Var aktsam med orden. Du missar helt och hållet McLarens viktiga budskap. Att slänga ur sig felaktiga påståenden och tillskriva författare (eller böcker, för den delen) åsikter de inte har, gagnar ingen. Framför allt gagnar det inte det fortsatta samtalet om dessa, för kyrkan i Sverige och västvärlden, livsviktiga frågorna.
Marcus - 2009-02-27 13:24
Jaha, då får jag väl läsa på då.
Fast jag muttrar lite för mig själv så länge. Att man aldrig får ha rätt...
Och jag välkomnar en artikelserie i Dagen: "Så tänker kristna om vad som händer med folk från andra religioner efter döden."
Det är lite enkelt att dra ner postmodernismens tankar till ett enda credo: 'det finns ingen sanning'. Först måste man isåfall besvara frågan, vad är sanning? Alltför många likställer sin tro att sanning finns med vad de själva kan känna till om vad de vet. Dvs, är sanning något vi kan känna till fullt ut? Om det är det, hur kommer det sig att människor kommer fram till så olika svar om sanningen? Och om det inte är det, hur kan vi då fortsätta hävda att vi vet vad sanningen är? Det som är relativt är människors begrepp och trosföreställningar. Det kan man se som inget annat än det gamla deus semper major-begreppet: Gud är alltid större än våra föreställningar om Gud. Det kan inte ses som relativt att låta sanningen vara större än att den ryms i min egen förståelse, tvärtom. Det som är relativt är att tro att mitt mått är normen, då växer ju sanningen med min egen kunskap om den, och är det kristen tro? DET om något är post-gnostiskt. Modernitet behöver inte heller betyda att övernaturlighet avfärdas (förutom, återigen, att man måste besvara frågan om vad övernaturlighet är) utan kan vara en positivistisk försanthållande av vissa dogmer; Christer Sturmark och Stefan Swärd har här mer gemensamt än en äktenskapshållning. Positivismen är en ihopblandning av dogmatik i naturvetenskapliga kläder. Det är sekulärt och inte religiöst att hävda den sortens försanthållanden. Därför har Stefan Swärd fel. Tro är tro och inte vetande.
Varför hänvisas det hela tiden till en massa auktoriteter i EC-sammanhang? Jag ser inte budskapet för alla karismatiska män som skymmer sikten.
Har den kristna personkulten nått toppen med EC?
Massa män i EC, helt sant Johan. Var är kvinnorna?
fast det här är ju inget unikt för EC, det ser man väl överallt inom kyrkan?
Och svaret på din sista fråga är förstås nej. Den kristna personkulten nådde tveklöst toppen med påven. Svårt att toppa det.
Jag tror den kristna personkulten nådde toppen redan med Påven.
Och det dräller inte av kvinnor heller i Vatikanen.
Johan, bra poäng!
Det finns några i alla fall:
http://emergingwomen.blogspot.com/
En av de populäraste emerging bloggarna drivs av en kvinna:
http://kingdomgrace.wordpress.com/
Men visst behövs det mer kvinnor! Det finns lyckligtvis inga teologiska invändningar mot kvinnor på alla plan i alla fall. (Med reservation för något olyckligt undantag)
Joachim. Tack för tipsen!
Marcus, vad menar humbuggaren Mc Laren då??? :P
Alla talar om att vara radikala i sin tolkning och tro.
För 2000 år sen, så kom en mycket radikal man och Hans budskap var att göra sig av med de mänskliga traditionerna och gå tillbaka till Skriften, som YHWH hade författat den.
Finns det några radikala inom kyrkorna som törs göra det idag och bryta med dagens kyrkotraditioner?
Emerging Church kommer ju delvis innehållsmässigt från ett misslyckande. Kyrkans misslyckande att kommunicera med sin omvärld. Det som är intressant i sammanhanget är ju de kyrkor som använder former som är aktuella i ett postmodernistiskt samhälle men låter budskapet om Kristus bara använda form och inte tilltal...
Att dessa kyrkor lyckas nå människor och atat människor kommer till tro på Kristus har en hel del att säga Emerging Church.
Sedan är vi alldeles för fega i Sverige. Det ska anpassas hit och dit medan människor generellt har ett positivt gensvar till att få all synd och skuld utplånad...
charlie - 2009-02-27 16:08
Att sluta ställa frågor med tanke och hjärta är väl att stanna i växten, att man därför ställer frågor och ibland utmanar det man redan har fördjupar. även när det gäller etablerade sannings anspråk.
Bibeln säger att den helige fortsätter att helga sig men hur kan kyrkan och den enskilde helga sig om man inte vågar glänta på dörren och upptäcka att gud var större än våra egna nuvarande tankar.
Just samtalet är väl själva poängen med EC?!
För mig handlar kyrkans och därmed min utmaning som kristen att vi skall komma närmare samtiden och närmare Nya Testamentet. Är det möjligt med en bokstavligttalat antik bok? Svaret är givetvis nej, förutsatt att det inte finns en Gud. Finns det en Gud och bibeln är hans bok så borde den rimligtvis kunna tala rakt in i samtiden! Det är just det som blev min erfarenhet när jag upptäckte Jesus för snart tio år sen.
Min analys är att vi allt för ofta kompromissar med båda uppdragen på ett ganska tråkigt sätt i Sverige. Vi är inkörd på gamla spår, våra egna traditioner och föreställningar. Kyrkan blir en ganska tunn och meningslös soppa när vi varken kan stå för Guds ord eller kommunicera med våra grannar. "EC:s" uppgift är väl att utmana oss etablerade att börja läsa bibeln och se på vår omgivning med "fräscha ögon", inte att vara ett exempel att kopiera rakt av! Nämn en rörelse i kyrkohistorien som är 100 % teologisk korrekt.
Men visst borde det kunna gå att vara en samtida, uppdaterad, kommunikativ kyrka som förmedlar Jesus in i samtiden!?!
Om det är omöjligt, så finns ju inte Gud och det skulle ju vara förargligt för merparten av oss Dagenläsare...
Tommy Axelsson - 2009-02-27 16:42
Min åsikt är att EC är genuint bra på vissa punkter, men genuint dåliga på andra - detta i mindre el högre grad, beroende på vilka riktningar/delar inom EC man sätter blickpunkten på. Stämmer inte ett sådant perspektiv på många tidigare väckelserörelser oxå?
Samuel - 2009-02-27 16:49
maja och putte pop. Oj vad lärda ni er, ni måste ha läst mycket. Slänger er med fina belästa uttryck
som den vanlige "bonden" i församlingen inte förstår. Som jag ser det, en enkel man som läser teologi är att samtiden analyserar sönder sig själv. Bättre att ha förtröstan på Gud som trots allt är något större än fina formuleringar. Jag tror nämligen att historian upprepar sig, och att kyrkan återigen kommer få många medlemmar. Bara vänta och se i lugn och ro, universitetsspråk till trots.
martin kihlström - 2009-02-27 19:06
Martin
Myckert bra kommentar.
Gud eller rättare YHWH sa ju till Jesaia i kap 8 att han skulle skriva ned stort och tydligt.
Det verkar som om detenkla inte är nog komplicerat.
De flesta har svårt att läsa Skriften rakt av och tro och göra det som står.
Man kan ju bli anklagad för att över eller undertolka!!
Jag håller med om att kyrkan förmodligen kommer att öka medlemstalet, men inte frivilligt, utan genom tvång. S.k brännmärkning.
Huga - enligt vissa debattörer, tycks det procentuella antalet kvinnor som förfäktar en viss trosinriktning, vara det som avgör sanningshalten i densamma.
Om så vore fallet, kan man omedelbart dra slutsatsen att själva Bibeln är tvivelaktig - eller? Ju starkare kvinnlig representation inom bekännelsekretsen - desto "mer" sanning i läran kommer att uppdagas.
Kvinnan är den eminentaste sanningskatalysatorn. Hon är den, som har bästa förmågan att rensa en lära från vilseledande orenheter.
Alltså: när en viss trosriktnings sanningshalt skall avgöras, är antalet kvinnliga debattörer/författare, som yttrar sej avgörande!
Gå af tån!!
Light Matter - 2009-02-27 22:06
Light Matter,
:)
Thanks Monica!
Light Matter - 2009-02-27 23:39
Tyvärr är den svenska översättningen av titeln rätt undermålig, när det gäller McLarens bok. Jag försökte få förlaget att inse det innan den kom ut, men de ville ta något som man "förstod på svenska" typ.
Men vad den heter på engelska är: "A Generous Orthodoxy", vilket är ett än bättre begreppspar i min bok :-)
Kyrkan måste verka i varje tid och göra evangeliet aktuellt i nuet. Tyvärr missar många yngre rörelser det, för de tror att de har receptet, bara för att receptet en gång funkade bra med kulturen som gällde. Därför är det viktigt att se kopplingen till de historiska kyrkorna, som klarat av många fler kulturskiften.
Postmodern betyder inte automatiskt att det är epistemologi man pratar om. Kanske Swärd ändå skulle läsa några akademiska poäng? :-)
Jaktlund skrev:
Det är sant att relativiseringsfällan är att se upp med, men jag tycker att varken Bell eller McLaren relativiserar på centrala punkter. Jag upplever dem snarare som skarpa och utmanande just där. Deras förhoppning är att kliva in i och besmitta det postmoderna med Jesus och kyrka, inte tvärtom.
Nja är det verkligen så?? ,
Har du läst den tredjde delen av den fiktiva teologiserande boksviten " A New Kind Of Christian" ("The Last Word And The Word After That")?? I denna berättelse relativiseras helvetet bort till oigenkännlighet....
Jag anser av vad jag har hört och läst av t.e.x. Brian McLaren att han relativiserar Skriftens gudomliga inspiration (genom att tillgripa den akademiska exegetiken efter behag), han undviker att tala om Guds helighet i relation till synd/rättfärdighet utan väljer helt naturligt istället att tala om rätt och fel i relation till Gud och de samtida etiska spörsmålen av intresse för den breda allmänheten..
Resultatet blir följaktligen att McLaren i mångt och mycket uppträder som en etiskt motiverad liberalteolog eller än bättre en befrielseteolog med fokus på i huvudsak de samtida inomvärldsliga frågorna (ekonomisk rättvisa med avseende på utvecklingsländerna, klimatfrågan, jämlikhetssträvanden mellan könen; och homosexuellas rättigheter osv. osv. osv.) För att McLaren inte helt skall falla in i de två ovan beskrivna kategorierna finns det dock en påtaglig kristen spiritualitet i hans författarskap som vetter åt liturgi, mystik och annat som Bjärka-Säby-folk säkerligen tycker är spännande...
David Wilkerson har för övrigt varnat för rörelsen och fenomenet i mycket kraftiga ordalag i en predikan hösten 2005 (kolla på TSC-hemsida)..
Exegeten D.A. Carson har såväl skrivit som föreläst om Emerging Church och Brian McLaren och lyft fram dess positiva och negativa aspekter (googla på D. A. Carson och Emerging Church så finns det mp3-filer att ladda ner från olika bloggar)...
Magnus
Magnus - 2009-02-28 03:27
Magnus: Sant, EC är inte utan sina problem och det är tydligt hur rörelsen har utvecklats de senaste åren. McLarens positioner var inte lika radikala tidigare. Han kanske bidade sin tid. Men nu är det ju mer uppdelat än förr. Vi har t.ex sådana som Dan Kimball, Mark Driscoll, Rob Bell mfl som står för en klassisk tro men som finner nya "postmoderna" former för den. Och så har vi Emerging Village gänget som McLaren och Tony Jones som för en egen linje…
Carsons bok är rätt dålig faktiskt, han är en duktig forskare annars, men den boken är undermålig och han missar helt vad EC handlar om. Han skjuter in sig på postmodern epistemologi (läran om vad vi kan vet) men missar att det inte är *sån* postmodernitet som EC pratar särskilt mkt om. Man problematiserar mer den självklara "objektiva" syn man inbillat sig att man haft i modern tid, vilket bara är sunt.
Kära nån så mycket manlig självömkan under en och samma kväll :) Ryck upp er vettja, ni är ju mänsklighetens krona, kvinnans huvud osv etc (kul med teologin, martin, håll för öronen bara när ni går igenom kyrkohistorien, det finns ju annars risk att du kommer lära dig ett och annat begrepp)
Maja: Var det en kommentar riktad till alla?
Till den som tar åt sig..? Nej åt mina kära protagonister Martin, Sam och Light Matter, såklart! Fredagskvällstrojkan!
Maja: (Anade det... :-) ) när man diskuterar i en sån här tråd så är det bra att börja med personernas namn som man riktar sig till. Det blir så lätt rörigt :-) Om man inte riktar sig allmänt förstås... Men inget illa menat, från min sida.
*David skrev:
Carsons bok är rätt dålig faktiskt, han är en duktig forskare annars, men den boken är undermålig och han missar helt vad EC handlar om. Han skjuter in sig på postmodern epistemologi (läran om vad vi kan vet) men missar att det inte är *sån* postmodernitet som EC pratar särskilt mkt om.
**Jag har inte läst boken av Carson. Jag har däremot hört en rad föreläsningar av Carson där han poängterar svårigheten att träffsäkert kateogorisera fenomenet.. Carsons poäng är just att EC slarvigt använder sig av det postmoderna begreppet utan att överhuvudtaget begripa vad postmodernitet är... Därefter är det främst McLaren som utgör Carsons objekt för kritik...
Mark Driscoll ser sig inte längre(som jag förstår det efter att ha sett hans predikan om vad EC är) som tillhörande EC utan kallar sig idag reformert och har därefter ingått samarbete med både Carson och den reformerte baptisten John Piper... Driscoll är dock väldigt kontextuell i sin förkunnelse och livsstil vilket retar många fromma i Staterna (t.ex. hans senaste alster "Pornagain Christians" som finns att ladda ner på marshillchurch.org)
Magnus
Magnus - 2009-02-28 11:11
Men - oj, då...tänka sej att "lilla jag" har blivit inplacerad som medlem i Fredagstrojkan!
Kära Maja: Tukta mej...rädda mej...skriv något svidande bitskt som kommentar till denna min nyfunna (intellektuella) lycka!
Eljest får jag bedja min lagvigda om en lätt, fysisk spark där bak...'på det att jag icke må bliva funnen skyldig till den grövsta av alla synder' = högmodet!
Light Matter - 2009-02-28 20:45
Maja: =), jo om inte så inser man att begreppet "lära sig" på något sätt påminner mig om rysslands gamla propagandamaskin. Förresten är det lite kul diskutera, något du måste gilla.
martin kihlström - 2009-02-28 23:04
Magnus: Jag har Carsons bok och har läst den, och han riktar sin kritik mot fler än McLaren. Men problemet när han skrev boken var att han sköt in sig på deras epistemologi, och kritiserade den utan att egentligen veta något. Han antog att de hade en postmodern epistemologi eftersm de pratade om postmodernism. Men det är ju en miss, för de pratade i alla fall då väldigt mycket om en postmodern kultur.
Jag känner till att Driscoll inte kallar sig EC längre, men jag lägger ändå honom gärna i lägret, på grund av historiska skäl och att han är så kontextuell i sin appliktion av teologin. Dan Kimball är ju lite åt samma håll...
Ens synspunkter på EC återspeglar ens eget andliga liv.
Det hela handlar om hur man ser på sin Bibel och hur man ser på Jesus. Ser man sin Bibel som Guds Ord, och Jesus som den samma i går som i dag- så är inte EC något för en.
Ser man sin Bibel som något relativt- inte helt hållbart, och Jesus som något difust uppe i rymden, så borde EC passa en utmärkt.
I bunnen och botten handlar det helt enkelt om man anser sig vara villig att kompromissa med Jesus (vilket jag inte tror är möjligt) och Bibeln.
Michael: Nu är du ute och cyklar ordentligt. Det är fascinerande hur lätt det är för vissa att helt utan sakargument bara påstå grejor, som du gör. Kanske sänker vissa kraven när det gäller frågor om tro. Men det gör inte jag. Jag vill att du ger ordentliga sakargument för att det skulle vara som du säger. Annars kan du lika gärna låta bli att skriva.
Att förolämpa på det vis du gör, är helt onödigt och en synd.
Jag håller med David. Michael det är så tråkigt när du tvärsäkert uttalar dig om saker du uppenbarligen vet väldigt lite om.
Du skriver bla om "Jesus som något diffust uppe i rymden" och att det synsättet på något sätt skulle känneteckna EC. Det är så uppenbart helt fel, faktum är att en av EC styrkor är att tron görs konkret och påtaglig vilket gör Jesus väldigt närvarande.
Det vore glädjande om ett uns av ödmjukhet och nyfikenhet fick prägla ditt kommenterande.
David Fredin:
Är jag det? Eller talar jag sanning? Är nån som tror att människan har en guds gnista i sig (oberoende om du är frälst eller ej) kristen eller gnostiker? Är nån som tror på universalism- kristen eller filosof?
Är nån som använder sig av icke kristna meditation övningar- nyandlig eller kristen?
Är nån som vrider och vänder på alla Bibel citat han kommer över så att de passar hans egna syften- falsk profet eller en god herde?
Förvånas över att Sverige's kristna har blivit så blinda att de inte ens känner igen ett ruttent ägg när de ser det. Sverige's kristenhet som har blivit så välsignad och upplyst av Gud.
Joachim:
Ljussna på de som har vandrat innan dig istället. Eller köpt dig en studie bibel- så du kan skilja mellan kristen tro och nyandlighet.
PS: Joachim Elsander:
Nån som inte ens tror Bibeln är Guds Ord kan endast ge en konkret och påtaglig undervisning för ditt kött.
Jaktlund:
Här är en sajt av en f.d. katolik Ken Silva, som i dag är härlig frälst protestant som har gått igenom EC, se hans genomgång och se om den stämmer överens med bibeln: http://apprising.org/
Ljussna inte på sådana knäppgökar som mig själv- men läs och studer själv. Det är knappast tid för att följa ens egna känslor.
Jag har ett lästips till dig också, Michael; "Inte bara Knutby" av prästen och psykoterapeuten Göran Bergstrand. Han tar t ex där upp begreppet "de enbart faktiska" som beteckningen på människor som håller sig till ett idésystem och jämför allt annat och alla andra människor med det.
De enbart faktiska kan inte förhålla sig dynamiskt till sitt idésystem. De kan inte tolka i symboler eller tillåta andra människor att uttrycka sig på något annat sätt än de själva gör. Berättelsen om hur Abraham utmanas att döda sin son betyder bara det: att döda en annan människa. Berättelsen om hur Jesus går på vattnet betyder att Jesus gick på vattnet. Berättelsen om Noak handlar bara om en båt och en översvämning. Varken mer eller mindre. Punkt och slut, där och då.
De enbart faktiska har också svårt att förstå sig på humor och ironi, som ju bygger på outtalade överenskommelser mellan människor, en lek med språket och meningar.
En bra bok, tyckte jag. Läs gärna den!
Maja;
Den har jag läst, inte så intressang ur kristen synsvinkel- dock intresang ur psykologisk.
Dock tror jag han har fel i sina teorier kring Knutby, även om han har rätt kring LO.
PS Maja:
Man blir frälst genom tro, därför är va man tror på ytterst viktigt. Tror man på fel evangelium, så tror man på fel Jesus och drar en fördömmelse över sig, ville vara direkt kärleklöst att inte varna för sådant.
Det handlar om människors frälsning. Tänk- du har säkerligen brunnit dig någon gång, tänk dig att vara i en eld-sjö, inte tusen år, inte en miljon år- utan en evighet. Det är inget jag önskar min nästa.
Men du måste lita på att andra människor själva kan komma fram till vad som bränns och vad som är frälsning. Du är inte satt att döma andra människor. Du måste hålla öppet inför att Gud också talar till andra än dig. Mission är något vackert som handlar om kärlek. Glöm inte att det är Gud som frälsr, inte du (å inte jag)!
Michael
Du säger att man bör läsa innan man tror och så rekommenderar du herr Silva en s.k f.d katolik.
Om du läser om vad han tror så tror han på den universiella kristna kyrkan. Det är den katolska kyrkan han fortfarande tror på!!!!
Sen undrar jag till vilken grad du tror på Skriften?
Firar du YHWH's högtider och Hans vilodag eller följer du den katolska kyrkans högtidsdoktrin?
Hej Jaktlund! Tycker din hållning till Svärds debattartikel är mycket balanserad och verklighetsorienterad. Att verkligen försöka förstå sin samtid och våra medmänniskor tror jag är avgörande för församlingens överlevnad och tillväxt. Och verkligheten utmanar oss! Och Jesus utmanar oss! Men tyvärr tycker jag kristna ledare ofta har en onyanserad uppfattning av begrepp som postmodernism, relativism etc och barrikaderar sig bakom doktriner som är självklara eller perifera. Som skolad teolog upplever jag detta ganska tröttsamt. Teologi är ju trots allt en mänsklig verksamhet, till skillnad från Bibeln, som jag tror är Guds ord.
Den församling jag tillhör har förmånen att ha en varm och verklighetsorienterad pastor och det är jag så tacksam över!
Andreas - 2009-03-01 23:33
Michael: Nu går du till attack på min och andras personer, utan att ens förklara **varför** vi skulle ha fel. Du misslyckas alltså åter igen att ge skäl för dina ståndpunkter och svarar med att gå på ad-hominem. Ett lästips till dig är: http://kyrkansframtid.se/2008/07/hur-man-ar-oense/ som är en god förklaring på vilka nivåer man ofta håller sig på och vilka man bör eftersträva.
Försök att tala om sakfrågan, hur det står med min frälsning är något mellan Herren och mig och knappast något en främmande person vid ett tangentbord långt bort kan avgöra. Och om du tror det, bör du fundera över din relation till första budet. För det är att sätta sig över Gud att döma om andras frälsning.
För övrigt ser jag verkligen inte relevansen av dina exempel, du får förklara dig betydligt bättre om du ska bli tagen på allvar.
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar