Ja, det tog ju rejäl skruv när man skrev några enkla rader om kvinnligt predikobesök på Livets ord. Debatt och samtal som bara den.
Hursomhelst, bevakade Knutbydagen på Uppsala universitet i dag där Ulf Ekman fanns med i ett panelsamtal. I pausen gick jag fram för att hälsa på honom och övriga deltagare och då tittade han på mig och log stort: "Det var väldigt vad du tjatar om det där", sa han och syftade på förra bloggposten (som ju egentligen var en slags upprepning av en tidigare i samma ämne från Europakonferensen).
"Vi vägrar att könskvotera, så enkelt är det", sa Ulf Ekman och sa tydligt att det inte är teologiska skäl bakom att det är sån övervägande del män i talarstolen. En rent praktisk fråga alltså, inga teologiska hinder.
Mer hann vi inte prata i ämnet, det var lite annat på programmet om man uttrycker sig milt. Hade varit intressant annars att få höra mer hur han tänker i ämnet. Finns det verkligen så få goda kvinnliga förkunnare att det inte går att få fler till församlingen och dess konferenser? Om ja, vad kan han och andra göra för att det kan förändras inför framtiden? Och är det betydelsefullt och därmed eftersträvansvärt att söka någon slags jämställdhet i predikstolen?
Jag får ta de bitarna någon annan gång när jag springer på Ulf Ekman. Så länge kan jag väl bolla de frågorna vidare till er, ni verkar rätt debattsugna i ämnet.
