Kan meddela att bordsböns-tävlingen vanns av Elsebritt. "Välsigna maten i min kropp så den orkar spring och hopp" beds numera vid varje måltid hemma hos oss. Minst en gång. Pojkarna har fått sån smak på den att de ofta föreslår en extra gång vid måltiderna. Tack Elsiebritt.
Det är inte helt enkelt det här med barn, bön och bibelläsning. Hur i all sina dagar ska man göra?
Jag har sannerligen känt det som att jag pratat och bett inför totalt döva öron i bra många år. Då och då har jag tänkt att det kanske är lika bra att ligga lågt och ta upp det när pojkarna blir lite äldre istället.
Men jag tror på att skapa den goda vanan och på att sträva efter en enkelhet som gör att de kan ta till sig det man säger. Ge dem möjlighet att växa in i det, alltså.
Det är möjligt att Gud storligen skulle välsigna om jag satte mig och läste 1917 års bibelöversättning för mina pojkar, 2 1/2 och 5 år gamla, så att de förstod bredden, längden, höjden och djupet i texterna.
Men jag tror nog ännu mer att såväl Gud som pojkar skulle undra vad jag pysslar med. Förklara så att de kan förstå, istället.
Och faktum är att det finns utmärkta hjälpmedel för det. Vi läser "Barnens första bibel" hemma nu: Bibeln från pärm till pärm med fina bilder och enkelt språk anpassat för 3-7-åringar. Nu läser vi varje kväll, de vill helst ha flera avsnitt per dag, och det börjar så smått väcka frågor och funderingar.
Och jag märker dessutom hur nyttigt det är även för den vuxne att varva sin ordinarie läsning med denna enklare variant. För här framträder den stora berättelsen så tydligt. Det finns en tjusning i att fastna för enskilda bibelverser och djupdyka i dem men det finns även en risk att man missar det stora perspektivet och fastnar i detaljer. Dessutom är det så nyttigt att ta del av berättelserna med lite nya ord och inse att de inte är beroende av vissa formuleringar.
Så mer "Barnens första bibel" åt folket, både stora som små.
