"Vem är den största faran i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm? Niklas Piensoho."
"Vem har mest möjlighet att leda Filadelfiaförsamlingen mot en god framtid? Niklas Piensoho."
Vem är det som säger så där? Niklas Piensoho.
Just nu talar han om ledarskapets utmaning; om att ha blivit satt till en uppgift av Gud att leda en församling.
"Jag är rädd för att vi alldeles för ofta gömmer oss bakom Gud".
Låter det konstigt, som en ledare som missuppfattat, som ställer sig i vägen för Gud, som egentligen inte håller på med andlighet utan driver ett mänskligt företag som vilket som helst?
Men nej, jag tror Niklas Piensoho har helt rätt.
För egen del har jag funderat i mängder på bönemöten där man ber Gud sända väckelse - "sända arbetare till skörden". Och så reser man på sig och går hem, nöjd och glad över att han gjort sitt för det hela. Men inte beredd att vara arbetaren.
Vi väntar på att det hela ska komma från höjden, sänt från ovan. Överlämnar det till Gud. Istället för att ta till sig den där bilden om att verkligen vara den där kroppen som Jesus talade om. Han är huvudet, men kroppen är tänkt att agera. Den ska inte sitta och fundera över vad huvudet ska göra, den ska göra det huvudet vill göra.
Kristen tron handlar om andligt och mänskligt i samarbete, i kombination. Och därför är Niklas Piensoho, och andra föreståndare/pastorer, en möjlighet. De har ett ansvar att leda församlingen. Avstår de, i bemärkelsen att de inte tar täten och verkligen leder, så är de ett hot mot församlingens framtid.
Tuffa ord. Lättare att skriva och säga när man inte är föreståndare/pastor. Modigt att säga och stå för i Niklas Piensohos kläder.
