Jag älskade Regina Spektors senaste album. Innovativt och unikt utan att bli konstigt och märkligt, det är en konstform som alltför få lyckas med (och som alltför få ens strävar efter).
Nu har en ny singel släppts, "Laughing with", där hon sjunger "Gud" oftare än någon annan lyckats med nästan.
Och det är en tänkvärd text, om att människor aldrig skrattar åt Gud på ett sjukhus, i ett krig, när de fryser och svälter etc. I de svåra stunderna vänder sig människor till honom och hans kyrkor, det ser vi varje gång en stor tragedi inträffar - då söker sig människor till något större än dem själva.
Men så går hon vidare också och skriver om att Gud kan vara rolig, när det skojas om honom "på ett cocktailparty" och "när de galna säger att han hatar oss och de blir så röda i ansiktet att du tror att de ska kvävas", "Gud kan vara rolig när det sägs att han ger dig pengar bara du ber på rätt sätt och när han presenteras som en ande som utför magi som Houdini" (fritt översatt) och så vidare.
En passning i två riktningar på något sätt, tänker jag: till dem som tycker Gud är ett skämt - när livet krånglar till sig och du märker att du inte är Gud kommer du inte skratta.
Och så till dem som tror: se upp så att du inte presenterar en annan Gud än den som finns så att folk kommer skratta åt honom.
