Var på debatt mellan humanisternas Christer Sturmark och teolog Runar Eldebo i Trollhättan förra veckan. På grund av att det varit få tidningarna sedan dess, och väldigt trångt i de tidningar som getts ut (en Jesusmanifestation tar plats!) så är texten i tidningen först idag. Men den har knappast tappat i aktualitet för det.
Det är fascinerande med de här debatterna, på något sätt. Svensk kristenhet har på många sätt tappat initiativet i det mediala samtalet. Jag hör i och för sig till dem som inte tycker att man ska överdriva det, relativt ofta kommer kristna profiler till tals i olika frågor på debatt-eller nyhetsplats i bredd press.
Men inte så ofta som förr och, kan jag tycka, alltför sällan i frågor där det verkligen brinner till, i sånt som verkligen är kyrkans centrala frågor kring vem Jesus var och är.
Det kan dels, naturligtvis, bero på att media och Sverige överlag förändrats. men frågan är om det inte också beror på att kyrkan tagit ett kliv tillbaka, blivit för intern. Jag tror det.
Kanske är det så, jag tänker i alla fall så när jag lyssnar till debatten mellan Sturmark och Eldebo, att kristenheten ska vara evigt tacksam över humanisternas kliv ut i mediadebatten. Kyrkan och dess företrädare, oavsett om de är anställda eller inte, kanske behöver den där sparken i baken och den typen av tydligt ifrågasättande för att komma tillbaka ut på banan igen. Jag tror det.
Och kanske, tänker jag vidare, finns det ytterligare n pusselbit till som är viktig inför framtiden. Nysvenskarna.
Runar Eldebo berättade i debatten om en skola i Stockholm som han besöker regelbundet där 92 procent av eleverna är nysvenskar. Eldebo sa:
"De är chockade över att höra sina svenska kamrater säga att de inte går till kyrkan eller tror på Gud: "Vad fattiga ni är"."
Av någon anledning sitter många svenska barn och unga, ja vuxna med för den delen, utan någon som helst naturlig koppling till Gud, Jesus, kristen tro eller kyrka. Till den verkligheten kommer en annan inflyttandes, med helt annan inställning till det övernaturliga.
Kanske är humanister och nysvenskar, på helt olika sätt, båda två injektioner som svensk kristenhet så väl behöver.
