Jag sörjde beskedet om Trots Allts nedläggning när det kom för en tid sedan. Försökte se positivt på det hela, tröstade mig med att den skulle övergå till att vara webbtidning. Men nu bli inte det av.
Det är en stor förlust. Läser utmärkte redaktören Magnus Sundells rader om det sista numret och fastnar speciellt för citatet av Peter Halldorf, som var redaktör vid magasinets start. En slags programförklaring:
"Till vilka riktar sig Trots Allt? Svar: människan. Hon som är nyfiken. Ännu inte färdig. Sprängfylld av frågor och längtan. Och hon som tappats på sina illusioner. Ja, alla som vill fortsätta att stångas med livet, punktera myterna, trotsa tillvarons motlut och söka svar som tål att sättas ut i verklighetens karga landskap.
Trots Allt vill vara en mötesplats. Inte ett döda monologers sällskap. En tidning där människor vågar tala ut. Inifrån. Därför vill vi göra intervjuer som är samtal mellan människor. Dialoger. Inte tröttande utfrågningar för att klämma åt.
Trots Allt kommer att vara reportage, bilder, artiklar som förhoppningsvis lämnar dig med frågor lika ofta som svar. För vi tror att endast den som söker finner. Den som bara serveras svar blir aldrig någon sökare. Och därför heller ingen finnare."
Trots Allt har fyllt en viktig funktion i den svenska kristna pressen, men även för mig personligen (och jag vet att många har samma upplevelse). När mitt tonårsliv övergick i vuxenliv var magasinet enormt viktig. Tydlig med åsikter men också generös gentemot den som hade andra tankegångar. Ärligt intresserad och inlyssnande utan att tappa den egna rösten.
Riktigt bra journalistik, med andra ord.
Tidningen var viktigare för mig förr än nu. Då var den en ren livlina, så har jag inte upplevt det de senaste åren. Men jag har alltid sett fram emot ett nytt nummer, bläddrat och läst med intresse. Alltid med stor respekt för Magnus Sundell och övriga medarbetares vilja och förmåga att bidra med viktiga tankar och perspektiv.
Nedläggningen av Trots Allt skapar ett stort tomrum.
