För två år sedan skrev jag en artikelserie med namnet "Bot & Bättring" som handlade om människor som farit illa i samband med uteslutningar eller illa behandlingar i församlingssammanhang.
Serien handlade primärt om pingströrelsen, utifrån en insändarskribent i lokaltidningen Skaraborgs allehanda, som skrev från sitt sammanhang. Pingströrelsen är dock inte ensamma om en bakgrundshistoria som kastar skugga över nutiden. Frågan dyker regelbundet upp på olika sätt.
Idag skriver exempelvis Björne Erixon, bibellärare och författare, på sin blogg ett förslag om en tyst minut på Nyhemsveckan, i samband med pingstpastorernas fotbollsmatch:
"Vad skall vi minnas? Jag tänker på alla de som i svensk frikyrka (inklusive Pingströrelsen) uteslutits ur någon församling på grund av orsaker som idag accepteras eller inte föranlåter någon åtgärd. En fotbollsmatch mellan pingstpredikanter på Nyhem har ett stort symbolvärde. Därför skulle en tyst minut i samband med detta visa på mognad, mod och självrannsakan. Det borde uppföljas av seriösa samtal i dessa typer av frågor...".
Är det en bra idé, möjlig att genomföra i det här sammanhanget? Vet inte, det får andra avgöra.
Men hursomhelst, på något sätt undrar jag om det inte dags att ta i den här frågan på riktigt allvar, kanske är det viktigare än någon riktigt anar. Dels för de som på olika sätt sitter med sår och besvikelse men även som allmän signal om var man som kyrkor befinner sig nu. En markering mot något blir även en markering för något annat.
Dessutom är det en möjlighet att internt fundera kring lärdomar så att misstag inte upprepas. Förändra historien går inte, men lära av den är möjligt.
Artikelserien "Bot & Bättring": 1 2 3 (sista delen verkar fallit ut vårt system tyvärr men du som har pdf-tidningen hittar den här på sid 8-9).
