Märkte att jag kanske inte var riktigt tillräcklig tydlig i min bloggpost i fredags, om evighetsperspektivet och gatuevangelisationen. Försökte hålla mig kort eftersom det redan var så mycket annat skrivet i bloggposten, men det var svårt att reda ut mina tankar då. Så här kommer något mer i ämnet.
Det är mycket möjligt att evighetsperspektivet - i bemärkelsen att betona livet efter detta - är naturligt och framgångsrikt vid gatuevangelisation. En sådan som Jacob Bock borde veta, som arbetat med det på heltid i så många år. Jag har respekt för det.
Och svenske ledaren Jakob Ramlöw håller med honom, läs gärna hans bloggpost om varför de betonar evighetsperspektivet. Ramlöw betonar, bland annat, risken att bli för fokuserad på nuet (och det håller jag med om, den risken finns):
"Och samtidigt som Joel Osteens bok Ditt bästa liv nu, klättrar högst upp på försäljningslistorna så tiger de kristna om det allra viktigaste. Att vi alla ska få möta Gud en dag. För vissa en dag av obeskrivlig glädje och tacksamhet, och för andra en dag av grämelse och fruktansvärd ångest."
Jag tycker att det är en god poäng. Och samtidigt: Mötet med Gud är inte bara något vi ska göra en dag - mötet med Honom kan ske i dag. Guds rike har redan kommit, det förvandlar nu och är en försmak av det kommande storslagna
Min poäng är nog egentligen denna: Det finns en risk att hamna i undervisning som, uttryckligen eller omedvetet, säger "Du behöver Jesus för livet efter detta". Jag menar att det är viktigt att betona att det eviga livet börjar redan nu och här, får konsekvenser och för välsignelser med sig redan nu och här.
Vi behöver inte bara frälsning från något som ska komma, vi behöver frälsning nu. Det är det jag menar att vi inte får tappa bort. Vi räddas inte från och till något framöver, vi räddas från och till något redan nu och det har konsekvenser i evighet.
Jag tror inte, som jag försökte påpeka redan i förra bloggposten, att gatuevangelisationsgänget har någon annan åsikt än det egentligen. Men kanske kan det vara värt att fundera över om det finns en risk att det uppfattas som att frälsningen helt handlar om livet efter detta, även om det inte är så man menar?
Och återigen: Det ska inte ses som en polemik gentemot dem som är ute och predikar på gatorna. Som framgått i så väl reportage, intervju och bloggpost tyckte jag att de gjorde det riktigt bra.
Men man kan ju fundera lite högt ändå.
