Just det ja, det var ju det där med Duffy och Livets ord. Så fort den walesiska sångerskan hörs dyker Uppsalaförsamlingen och dess pastor Ulf Ekman upp i tanken. Varje gång.
Janne hade bästa gissningen: "Är det så enkelt som att artisten dundrade i dina lurar på väg till intervju...".
Ibland är det enkla det rätta. Så här är det.
Förra våren och försommaren jobbade jag intensivt med Dokument Livets ord, som skulle publiceras i samband med församlingens 25-årsjubileum i slutet av maj. Sju delar blev det. Jag läste böcker, finkammade arkivet på artiklar från historien, gjorde intervjuer, kollade bloggar. Och dessutom beställde jag ut en massa inspelat material - producerat av Livets ord själva eller av andra om dem - från statens ljud- och bildarkiv. Det är möjligt vid forskning eller journalistik, men med en begränsning: Man får inte ta med sig det hem.
Mina beställningar skickades till högskolebiblioteket i Skövde, närmaste samarbetspartner för Statens ljud- och bildarkiv, så där tillbringade jag ett antal dagar. Och just i samband med det där kom Duffy med sin fantastiska debutskiva och jag lyssnade intensivt på tågresorna och promenaderna fram och tillbaka.
Så enkelt var det.
Varför skriver jag överhuvudtaget om det här, är det inte bara meningslös information? Jo, detaljberättelsen är ganska meningslös information.
Men Duffy=Livets ord-berättelsen sätter fingret på en viktig sanning: Musik får, som inget annat, livet att bege sig ut på resa. Gamla tider vaknar till liv, i ett enda nu.
Vissa låtar väcker minnen av mellanstadiediscon, vissa lovsånger för mig tillbaka till tonårslägren där jag gjorde mina viktigaste gudsupplevelser. Tankar, känslor, kläder, möblemang, vänner - plötsligt dyker allt möjligt som man trodde var lagt till handlingarna upp i minnet.
Musik och tonsatta texter har en otrolig förmåga att dröja sig kvar på ett helt annat sätt än talade ord, beslut och erfarenheter som riskerar att falla i glömska tenderar att väckas till liv i samband med sånger som förknippas med just dem.
Och jag funderar - borde det kanske påverka våra gudstjänster?
