Utifrån Swärddebatten leder tanken vidare, in på ett annat spår. Funderar kring hur ni, läsare av denna blogg, läser böcker.
Att läsa och framföra negativa kritik, speciellt konstruktiv sådan, kring en bok är inget konstigt. Det har recensenter, bland annat jag, gjort i alla tider.
Men jag tänker på dem, bland annat kommentatorer i senaste Swärddebatten men inte bara där, som betonar att de aldrig skulle kunna läsa en bok av exempelvis Brian D McLaren (som var den författare EFK-ordförande Stefan Swärd kritiserade på sin blogg). Han bedöms inte ligga tillräckligt mycket inom de egna åsikterna. Och det gäller inte enbart McLaren alltså, jag har läst likadant kring Rob Bell, Peter Halldorf, Philip Yancey, Magnus Malm och massa andra författare.
Jag fattar inte det där.
Dels tycker jag det är ganska ointressant att enbart läsa sånt som ligger i linje med den egna övertygelsen/traditionen. Fick ett citat av Niklas Piensoho, sagt på Nyhem 2009, mailat till mig av kollegan Urban nyss: "Eftersom ingen av oss är Gud så bör man emellanåt lämna sin egen tanke och se; hur tänker andra? Eller hur? Man lär sig nåt nytt."
Dels är det hopplöst att leta efter den felfria och perfekta författaren/boken, den som fattat allting rätt. Vi människor skriver alltid utifrån dem vi är, det vill säga människor, och teologiska böcker försöker fånga det ofångbara. Viss generositet måste finnas, det är en svår konst att formulera sig.
Nog kan det ibland vara befogat att verkligen skaka på huvudet åt något man upplever som felaktigt eller vilseledande, som Stefan Swärd nu valde att göra kring McLaren. Det kan vara viktigt och skapa nödvändiga diskussioner.
Men ibland tycker jag även att man kan göra precis tvärtom, och lyfta det positiva (utan att för den sakens skull nödvändigtvis förneka det negativa).
Minns ett samtal med Johan Bäckrud, pastor i Strängnäs pingstförsamling, vid Evangelistveckan i Jönköping i våras. Han berättade om en bok som hans handledare vid teologiutbildningen propsat på att han skulle läsa i samband med specialarbetet. Johan tyckte boken var bedrövlig, ren smörja. Han suckade, handläggaren svarade: "Du gör som du vill, men jag rekommenderar att du läser den".
Det gjorde Johan, och var glad för det efteråt.
"Det var nog bara en procent jag riktigt gillade, men den procenten är det bästa jag läst, fram till i dag, i teologisk litteratur. Tror inte något betytt lika mycket för mig", berättade han.
Jag tycker det där är tankeväckande. Visst kan det vara utvecklande och berikande att läsa något som ligger nära en själv och bekräftar den egna tanken, men det finns något väldigt utvecklande i att möta andra perspektiv också. Där, i det som skaver lite mot det egna, tvingas man fundera kring varör den egna övertygelsen är som den är. Det blir en god övning i urskiljning av rätt och fel, av motiv och orsak. Och så dessutom utmaningen att, även om man inte håller med om allt, ta med sig det som är gott.
Så tänker jag kring att läsa böcker - hur tänker du?
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Jag försöker ta vara på det som är gott. Men samtidigt lyssna försiktigt på andra människors åsikter när jag väljer vilka böcker jag läser och funderar på om de ligger inom mitt intresseområde.
Det kanske är därför som Kenneth Hagin står kvar oläst i bokhyllan när nyinköpta böcker av Augustinus plöjs igenom, trots att de är svårtlästa och inte alltid uppmuntrande. Men jag tror att jag får med mig något gott från den läsningen in i mitt liv.
Peter T - 2009-08-12 17:42
Tack för frågan! Så här tänker jag:
Som teolog har jag ägnat tid, pangar, etc åt att fördjupa mej i läran om Gud (i vid bemärkelse). Jag vill inte att det ska vara en egotripp utan någon jag gjort och gör i tjänst för andra. Därför försöker jag läsa från tre kategorier:
1. Bibeln. Jag läser ganska mycket, gärna med kommentarer och andra hjälpmedel. Bibeln är viktigast för mej personligen, men också för att där finner jag inspiration till tjänst och en kompass till mitt andra läsande.
2. "Tung teologisk litteratur". En del avhandlingar, en del klassiker, en del som aldrig kommer på svenska. Jag läser för att kunna ge vidare det som är bra, men kanske i en mer begriplig form för den som inte är lika förtjust i teologiskt språk eller tjocka volymer.
3. Det som "alla" läser. Vill jag vara relevant och kommunicera med människor av idag behöver jag läsa vad de läser. inte minst gäller det den "kristna" litteratur som många läser. Allt är inte bra, men hur ska jag kunna vägleda dem som så önskar om jag inte har läst. Därför borde jag läsa McLaren, även om jag inte gjort det ännu.!
Jag blir så trött ärligt talat. Vi kristna läser mer än någonsin, vi är mer utbildade än någonsin, i pastorers predikan ingår den och den boken av den och den författaren. Men Bibeln den bästa källan till Jesus den bästa källan till Tro den bästa källan överhuvudtaget nämns mer sällan. Mitt råd: släng alla kristna böcker i bokhyllan, läs dem inte, läs istället Bibeln. Först då kommer kyrkan att leva igen. Tro mig.
martin kihlström - 2009-08-12 19:00
"Pröva allt, bevara det som är gott" var det visst någon som sa. Sen, om man tror att man får ut något gott av 10% av innehållet i en bok, jämfört med 90% av innehållet i en annan, läser man ju i första hand den med 90% vettigt innehåll. Själv läser jag ju i första hand böcker från författare jag har förtroende för (Malm, Yancey, Halldorf t.ex.) Sen är det jätteviktigt att dela tankar och åsikter även med oliktänkade... genom böcker eller något annat. Man behöver reflektera över och pröva sina åsikter mot andras, både för sanningens och ödmjukhetens skull.
Sådär höll folk på också när jag läste litteraturvetenskap. Helt hopplöst. 'Jag tyckte det här boken var tråkig'. 'Men det är Don Quijote?' 'Jaha? Men jag tyckte den var skittråkig och JAG HAR RÄTT TILL MIN ÅSIKT'.
Jag-har-rätt-till-min-åsiktsparadigmet är verkligen ett antiintellektuellt problem. Respekten för bildning blev ett barn utkastat med badvattnet av som jag misstänker 68-vänstern (som, observera, inte sällan kom från överklassen) och folk som missuppfattade New Criticism (för Hets-skolan var verkligen ett unket badvatten). Numera är i Sverige dessa kulturfientliga ideal övertagna av populistmitten (folkpartiledaren-vad-han-nu-heter, och Hägglund) och Stureplanshögern/Lantisoffensiven (Federlay). Man blandar ihop filosofin om omöjligheten i att som människa vara objektiv med att allt är en fråga om tyckande. Fakta: Don Quijote är en oerhört viktig urroman. Åsikt: Jag tycker om/inte om Don Quijote. So what? Vill du begripa litteraturen eller inte?
Jaktlund: Är det inte så att de perfekta böckerna redan finns? Det är knappast hopplöst att leta efter dem, de perfekta böckerna finns i Bibeln eller hur? Varför letar du?
martin kihlström - 2009-08-12 19:09
Martin: Jag ser ingen motsättning mellan att läsa Bibeln och att läsa annan teologisk litteratur. Självklart mår vi bra av andra böcker också, vid sidan om Bibeln, som tecknar människors tankar, åsikter och funderingar kring Gud och det kristna livet. Det är faktiskt ingen fråga för mig, det är helt självklart.
Bibeln, och bredvid den annan litteratur.
Carl-Henric Jaktlund - 2009-08-12 19:24
Martin Kihlström, de perfekta människorna finns ju också så vad ska du med andra människor till. Vad ska du äta för när du redan fått bröstmjölk (den perfekta näringen, innehåller allt). Har du en favoritfilm? Jamen varför då se fler? Varför inte bara se den om och om och om igen? Det verkar ju kul?
Maja: förstår inte ditt inlägg. Jämförelsen med bröstmjölk och filmer håller inte. Gud har givit oss Bibeln. Gud har skrivit Bibeln. Det kan aldrig komma att finnas något som slår Bibeln. Låt mig säga så här: Bibeln ger svar på alla frågor, varför då genomgå litteratur som svarar på frågorna?
martin kihlström - 2009-08-12 19:35
Jaktlund: enligt mig så svarar Bibeln på tankarna om människans förhållande till tron om Gud. Psaltaren Job är några exempel på det. Men jag kan ha fel, Bibeln kanske inte tillräckligt svarar för vårat behov av litteratur om tron. Jag är barnslig och tror det. Men jag kan ha fel. Gud kanske gav oss en otillräcklig bok som behövdes utökas? Jag tror inte detta.
martin kihlström - 2009-08-12 19:40
Gud har givit oss bröstmjölk med. Poängen är att även om man tycker att man har hittat de perfekta böckerna så gör det inte en själv till perfekt. Du är mänsklig, inte perfekt. Du växer och lär ju mer du är med om, du kan förstå dessa som du anser perfekta böcker bättre om du håller annan litteratur som en prisma framför dem. Du är inte statisk, en färdig produkt som inte behöver utvecklas. Om Gud ville att folk inte skulle läsa eller skriva böcker skulle han förmodligen inte ha givit oss förmågan att uppfinna skriftspråket utan nöjt sig med att skicka Jesus. Sen kunde vi ju sitta här som zombies i tvåtusen år och rulla tummarna.
Gud har absolut inte givit oss bröstmjölk. Bibeln är den enda samlingen av böcker som kommit direkt av Gud. Javisst jag är mänsklig men det gör inte Bibeln till mänsklig. Maja kanske tanken med skriftspråket är att Bibeln kunde ges ut på många språk. Glöm inte att svenska språket som enhet kom av Bibeln nämligen vasas Bibel som kom 1541 gav svenskarna ett gemensamt språk.
martin kihlström - 2009-08-12 19:59
Martin Kihlström: Ingen har påstått att Bibeln är en otillräcklig bok som behöver utökas. Inte läsa annat istället för Bibeln, läsa annat också. Stor skillnad.
Om du är konsekvent med din hållning så borde det innebära att det inte ska predikas i kyrkor, det vill säga att texten inte ska läggas ut och förklaras, kanske exemplifieras med egna exempel ur det egna livet, och så vidare. Då borde predikningar enbart vara högläsning ur Bibeln. Eller?
Jag tror att Bibeln behöver läsas men också kommenteras, förklaras, förtydligas för att förstås. I predikningar, i samtal, i böcker.
Carl-Henric Jaktlund - 2009-08-12 20:05
jaktlund: Intressant förslag. Men min poäng är och kommer vara att vi i kyrkan mer och mer glömmer Bibeln. Jag hör mer och mer predikningar som handlar om vad sk. teologer tänker och tycker. Kyrkan tappar fler och fler anhängare, mitt förslag är att släppa de teologiska böckerna. Apostlagärningarna är ett konkret exempel på bra litteratur. Min tes är att läsa hela stycken av Bibeln och predika därefter. Problemet med böckerna som jag ser är att de blir viktigare än Bibeln. Således läser man mer av boken i fråga än av Bibeln. Ett exempel var en cellgrupp jag var med i där vi läste en bok istället för Bibeln. Förr kallades pingstvänner för läsare, läsare av Bibeln. Jag ser personligen Bibeln som den perfekta litteraturen. Det är pinsamt när Gardell upplevs som ett hot mot kristna, hade vi varit bibelsprängda skulle Jonas bok inte varit ett hot.
martin kihlström - 2009-08-12 20:15
Martin: Jag håller med, Bibeln är jättebra och jätteviktig. Jag kan också se risken som du tecknar. Absolut.
Men det här blogginlägget handlade inte om att vi ska läsa andra böcker istället för Bibeln.
Jag menar forfarande att det inte finns någon som helst motsättning mellan att läsa Bibeln och annan teologisk litteratur. Du påpekar att det inte ska ersätta Bibeln och jag håller med. Har aldrig påstått något annat.
Carl-Henric Jaktlund - 2009-08-12 20:20
ok då börjar vi närma oss varandra. Bra, för jag har mått illa när jag har hört pastorer i sin predikan nämnt en den ena en den andra. Hoppas sverige vinner över finland ikväll.
mvh
martin kihlström - 2009-08-12 20:23
Martin: Fast jag har inget problem med att pastorer/präster även citerar annat i sina predikningar. Jag ser inte motsättningen, som sagt.
Carl-Henric Jaktlund - 2009-08-12 20:28
ok var går gränsen enligt dig vad pastorer citerar?, sverige vinner hoppas vi eller hur?
martin kihlström - 2009-08-12 20:31
Går inte säga något generellt svar på det, beror på sammanhanget.
Carl-Henric Jaktlund - 2009-08-12 20:35
ja visst sammanhanget håller med lite. Men nu tar vi och koncentrerar oss på fotbollen eller hur?
martin kihlström - 2009-08-12 20:37
Jag tycker inte att någon författare behöver ratas. Apropå vad martin kihlström skriver så har jag läst såväl ur koranen som baghavad gita ( i svensk översättning) för att lära mig nåt och få förståelse för andras sätt att tänka, fast jag inte alls räknar de böckerna som helig skrift.
En del böcker är svåra att läsa fast jag ratar ingen bok utan att ha läst den om den inte heter nåt i sti med "Psykopaten" och är en gräslig orgie i underhållningsvåld/tortyr eller liknande.
Det är däremot enklare med musik och mat. Där har jag lättare att testa mig fram och prova vad andra tycker är smaklig mat respektive "bra" musik. Man lär sig nåt och får vidgade vyer och jag får dela andra människors livserfarenhet. Utan att så prompt hålla med dem. Alla gillar inte störrom eller tryffel.
Bibeln behöver inte utökas, men den behöver uttolkas.
Och det gör man med Andens hjälp och Anden bor i människor av olika schatteringar.
Ibland sker detta i böcker, vilket är en fördel eftersom man då har kvar materialet en längre tid.
Magnus Malms senaste bok ligger och väntar (hustrun läser).
Få har så hjälpt mig att tolka Bibeln som han. Andra som hjälpt mig är Tomas Sjödin, Brian McLaren, Peter Halldorf, Philip Yancey m fl.
Senaste boken jag fick i min hand är skriven av Shane Claiborne, som ger en ny pusselbit genom sin tolkning av bibelordet.
Lasse v - 2009-08-12 21:35
Läsa framför allt om det skaver!
Vi måste läsa och utmanas och utvecklas. Man utvecklas inte om man bara umgås och läser dem som tycker samma som en själv.
Att inte läsa McLaren för att han inte är kristen i ens ögon är ju sjukt. Hur vet man då vad han tycker?
Biblicismen som ngn ovan ger uttryck för är tråkig. Det är faktiskt Jesus som är Vägen, Sanningen och Livet - inte Bibeln. Samtidigt är det ju Bibeln som ger oss kunskap om Jesus, men den är skriven på språk och i en tid bortom vår. Därför behövs utläggande exegetisk litteratur och annan litteratur som hjälper att översätta evangeliet till vår kultur och vårt språk.
om evangeliet behöver översättas för våran tid så har Gud misslyckats att Bibeln skall verka i våran tid.
martin kihlström - 2009-08-12 23:12
Mwen martin: du har misslyckats med att förstå hur andra människor tänker. Eller hur?
martin: Vill du vara snäll och ge skäl för din ståndpunkt?
Martin:
Att bibelordet måste översättas (jag antar att du menar tolkar?) är väl självklart??
Låt mig ta ett exempel från Bruce Olsons bok "Driven av kärlek".
Han beskriver där översättnings- och tolkningsmödan. Vid ett tillfälle handlade det om att "bygga sitt hus på hälleberget". I motilonkulturen var det otänkbart och stötte på patrull. Bruce fick ändra enligt deras byggtradition så att det skulle bli kulturellt och språkligt relevant: "bygg ditt hus genom att driva ner träpålarna i marken". Ungefär så.
Därmed gjordes en översättning och en tolkning av bibelordet, utan att själva grundmeningen gick förlorad.
Lasse v - 2009-08-13 09:28
Jag tycker väl här att Martin Khilström förstör här en möjlighet för konstruktiv samtal och debatt. Utan att helt veta varför så undrar jag varför så många med samma hållning som Martin Kihlström ofta inte hittas i kyrkan efter 10 år? Fler av mina mest fanatiska vänner med samma attityd mot tolkningar och böcker förutom Bibeln är inte kristna idag, eller grymt besvikna på Gud. Detta får självsagt inte tolkas som dömande mot Kihlström som jag inte känner och därför inte haft några djupare diskussioner om Guds ord och tro.
Undrar också utifrån det jag läst om kyrkhistoria om hur många gånger sekter har uppstått just för sin ovilja att lyssna på andras upplevelser och tolkningar av Gud och Guds ord. Ja inte är det få!
Jag för min del har totalt ledsnat att läsa litteratur som tycker som mig, jag läser nästan enbart litteratur från kristna utanför mitt lilla sammanhang. Det berikar mycket och Jesus belysas från olika håll. För mig har Jesus växt av det och det gör min bibelläsning så mycket rikare.
Jag börjar varje morgon med Guds ord. Om tiden tillåter så försöker jag varje morgon njuta av annan kristen litteratur (lördagsmorgonen njutas alltid med minst en timme i någon sådan bok).
Favoriter är Johannes Cassianus, Bo Brander, Richard Foster, Augustinus och en nyupptäckt skatt Yancey. I de flesta av dessas skrifter hittar jag saker som jag inte kan stå bakom eller tror på (särskillt hos Augustinus och Cassianus) men böcker som dessa belyser sidor av Jesus som jag aldrig ens skulle tänkt på. Det är detta som berikar mitt Gudsliv och gör Bibeln ännu mer sprudlande av liv och uppenbarelse när jag läser den.
Stikkan - 2009-08-13 10:12
Dessutom går ju resonemanget utmärkt att föra även om bibliska böcker.
Läser jag profeten Amos trots att han sägs vara tungsint och fördömande? Något som mina vänner inte anser att jag är och det kanske inte passar mig att läsa sådant tungsinne?
Sedan kan man ju fråga sina vänner hur många som har läst apokryferna?
Det är svårt att säga att man inte fått till sig några guldkorn när man väl läst dem med då många anser att de inte ingår i den "riktiga" bibeln, så vägrar många läsa dessa, i många avseenden uppbyggliga, skrifter.
Peter T - 2009-08-13 10:17
När man säger att man inte bör/ska/behöver läsa några andra böcker än Bibeln gör man enligt min mening två saker. Den ena stödjer jag, den andra ställer jag mig mycket tveksam till.
1: Man upphöjer Bibeln till något annat/mer än andra böcker. Varför inte? Bibeln är Guds ord och bör ha en särställning i den kristnes förhållande till litteratur.
2: Man säger nej till att ta del av andra människors tankar och åsikter om Gud. Det är detta jag reagerar mot. I förlängningen borde man väl med den hållningen konsekvent vägra att samtala om Gud med andra människor. Ska verkligen ämnet teologi och andlighet vara tabu kristna människor emellan? Torftigt, säger jag.
Andreas - 2009-08-13 15:33
Jag har ofta funderat över nyttan att "debattera" tro. Många gånger har jag haft en dialog med mig själv. Men ibland kan jag inte vara tyst. Jag kan säga till stikkan att jag fortfarande är aktivt kristen. Min ståndpunkt är följande: den bästa kristna litteraturen är Bibeln. Vi läser för lite ur Bibeln idag och ersätter Bibelläsning med diverse "kristen" litteratur. Därför anser jag att det vore bäst för kyrkan och församlingen att återigen samlas kring Bibeln. Sen har man all rätt att anse att min ståndpunkt är dömande eller om man så vill infantil. Visst kan det låta "finare" att prata om hermeneutiska cirklar eller diskutera Gadamer eller Heideggers teorier. Eller låta som en postmodernistisk tänkare och skratta åt människor som talar om fasta värden eller självklara sanningar. Men jag vill hellre säga: Bibeln är en det bästa att läsa, kyrkan behöver Bibeln. Och till sist: kristendomen har den enda sanna tron.
martin kihlström - 2009-08-13 15:44
martin: fast de här sakerna du säger nu, är något helt annat än det du sa ovan. T.ex. skrev du:
"om evangeliet behöver översättas för våran tid så har Gud misslyckats att Bibeln skall verka i våran tid."
Jag anser också att vi läser för lite i Bibeln och det kan mkt väl vara så att vi ibland i vår tid tenderar att läsa kringlitteratur som ett sätt att "slippa" ta i Bibeln. Och då är det förstås ett problem. Men jag uppfattade dig snarare som helt fördömande av att läsa andra böcker. Och vad gäller citatet jag precis visade på, så har du fortfarande inte gett någon grund för det…
David: Det blir svårt ibland att föra fram det man tycker via texter. Citatet du hängt upp dig på meningen med det är att det inte behövs ett nytt evangelium idag.
martin kihlström - 2009-08-13 16:50
Märkligt att diskussionen ovan spårat in på att ställa Bibeln MOT annan litteratur. Kan omöjligt se att det finns någon sådan motsättning. Snarare är det så att det finns gott om litteratur som kan berika bibelläsningen.
Bibeln är inte lätt att läsa och förstå alla gånger. Om alla resonerade som Martin och hävdade att det bara är att läsa den helt utan vidare referenser skulle den kristna tron tron bli märklig till slut. Det kännetecknar överandliga rörelser/sekter att göra just så.
För övrigt håller jag med C-J om att det är intressant att läsa sådant som inte stöder ens uppfattning. (Ett undantag är dock Dawkins Illusionen om Gud. Det blir bara larvigt när någon lämnar sitt expertområde och uttalar sig kategoriskt.) Jag tror att vi växer som människor av att möta avvikande uppfattningar; förutsättningen är att man tar dessa på allvar.
martin: jag "hängde upp mig" på det eftersom det var ett väldigt kategoriskt och hårt påstående som i sitt sammanhang inte alls förmedlar vad du nu förklarar var dess mening.
Man kan vara nyanserad, även om det är i text.
Tack för en tänkvärd blogg.
Läs frimodigt både bibeln och OLIKA böcker var kritisk och behåll vad gott är,även bibeln behöver tolkas.
benny fhager - 2009-08-13 20:20
Men faktiskt jag tycker vi ska bemöda oss om att läsa böcker som vi på förhand kan ha en negativ uppfattning om.
I bibeln har jag så svårt för Josua känns nästan delvis som krigsromantik. Men jag har läst den och ångrar det inte.
benny fhager - 2009-08-13 20:27
Vore det inte bra om alla kunde vara öppna inför nytt? Om man kunde ha grundinställningen att allt är tillåtet, men att allt inte är bra?
Jag har ofta känslan att de som inte vill läsa det som skaver egentligen är rädda för att pröva sina egna fördomar eller slutsatser.
Ett exempel: När Jehovas Vittnen, Mormoner, Livets Ord, muslimer, bögar eller vem det nu är knackar på dörren reagerar de flesta kristna precis som alla andra - de får panik och försöker snabbt som 17 hitta en undanflyckt och stänga dörren.
Om man är en öppen människa borde man istället glatt bjuda in oliktänkande och lyssna på vad de har att säga. Har de rätt i vad de säger, har man lärt något nytt, om inte, har man heller inte förlorat något. Man måste lita på att man är smart nog att tänka lite själv. Annars reagerar man som de flesta icke-kristna, när de träffar en kristen.
Gustaf - 2009-08-14 14:43
Jag skulle vilja citera Smith Wigglesworth "Om jag läser tidningen blir jag smutsigar än när jag började. Om jag läser Bibeln blir jag renare och jag tycker om att vara ren." Läs skriften som den Heliga skrift det är. Endast Skriften ska vara den enda sanna normen i våra liv.
Jakob Olsson - 2009-08-14 20:40
Sure Jakob Olsson men glöm inte Martin Kihlströms visdomsord: Det blir svårt ibland att föra fram det man tycker via texter.
Jakob: det måste vara vansinnigt skönt att leva i en så enkel värld, men tyvärr är det ju inte så.
Däremot är Wigglesworth citatet riktigt bra (fast jag menar ingen pi mot Dagen)! :-D
Ibland blir man mörkrädd när man läser kategoriska uttalanden av representanter från de mindre reflekterande delarna av frikyrkligheten. Tankarna som framförs bland kommentarerna i denna och så många andra bloggtrådar på nätet, att Bibeln inte bevhöver tolkas eller att det vore fel att läsa andra böcker är i sann historisk mening nya tankegångar. Det förefaller som om företrädarna för dessa ideer tror att detta är det ursprungliga sättet att tänka kring dessa frågor när det är precis tvärt om. När man läser kyrkofäderna ser man inte detta sätt att se på Bibeln eller tron. Inte heller kyrkohistorien uppvisar tecken på att detta skulle ha varit det sätt på vilket man såg på det hela.
Dessa ideer är historiskt sätt att se så som nymodiga och endast representerade inom vissa delar bland de protestantiska kyrkorna.
Wigglesworth är knappast en auktoritet i dessa frågor. Har läst i ett par av hans böcker och tycker att de är exempel på riktigt dålig teologi.
Men tydligen tyckte han att åtminstone böcker var tillräckligt viktiga för att skriva sådana själv...
Jag tycker att det kan vara bra att läsa kristen litteratur som man är tveksam till. Håller med en av de föregående talarna om att det inte är bra att endast läsa författare som överensstämmer med sin egen teologi, därför beundrar jag Stefan Swärdh som läste McLarens bok, och gav en fair recension av den. Istället för att bara dissa den rakt av... bara bokens titel får mig att rynka på näsan. (Kristen på nytt sätt? Vad var fel på det gamla?) Sen är det självklart så att man har sina favoriter. John MacArthue, CH Spurgoen, John Bevere är några av mina. Viktigt att man prövar allt man läser. Och eftersom allt ska prövas mot Bibeln borde man läsa Bibeln minst lika mycket som annan litteratur.. helst mer.
Wigglesworth tror jag aldrig skrev någon bok själv, de böcker som finns med honom är mer hans samlade predikningar och dylikt. Han var ju analfabet under större delen av sitt liv. Trots det en mäktig gudsman. Det man kan lära av hans liv är att tro är viktigare än intellekt, att tro på Guds ord och göra vad som står är mycket mera värt än att läsa massa böcker i hängmattan. Inte för att det ena måste utesluta det andra förstås. Wigglesworth var kanske ingen briljant teolog men hans enkla tro på Gud och hans löften ledde tusentals till räddning från helvetet, och människor blev helade i stora mängder.
Det är möjlig att han inte skrivit böckerna själv, måste medge att jag inte är särskillt insatt...
Men det finns ingen anledning att ställa intellekt mot tro eller, för att återknyta till diskussionen ovan, "vanliga" böcker mot Bibeln.
I somliga trosvissa men teologiskt slarviga personers fotspår finns det faktiskt också talrika exempel på bränd mark. Det bästa är att kombinera hjärta och hjärna. Det ena behöver verkligen inte utesluta det andra.
amen to that.. håller med dig C.
Jeg er redd at vi har for lite sammenhengende bibellesning både individuelt og i menigheten. Det blir mest at vi forholder oss til favoritt-vers. Og at forkynnelsen dreier seg om favoritt-temaer.
I vår husmenighet - hvor alle deltar i forkynnelsen - synes jeg det er viktig med den sammenhengende skriftlesningen. Akkurat nå leser vi Galaterbrevet, et avsnitt hver gang.
Ellers er jeg enig i den anabaptiske holdningen: Bibelen er selvforklarende når den leses kristosentrisk.
Men selvfølgelig får vi hjelp i tolkningen av Bibelen gjennom hva vi hører og leser av våre trossøsken.
Are, det läste vi i den kristna traditionen gnm att ha ett kyrkoår med olika läsningar ;-)
David Silverkors - 2009-09-05 13:38
David, hvilken tradisjon har du i tankene?
Den som er 2000 år gammel, den urkristne som vi finner i Bibelen: "Når dere kommer sammen, så deltar alle i forkynnelsen. Legg vinn på opplesningen av Skriften". (Paulus)
Eller den som er 1800 år gammel, den oldkirkelige med en hierarkisk styrt liturgi?
Eller den som er 500 år gammel, den anabaptistiske, som har preget den vekkelsesbetonte protestantismen?
Are: Det var en kommentar från min sida med glimten i ögat.
Det kan ju vara värt att tänka på att den så kallade gammalkyrkliga med hierarkisk liturgi, var den tradition som bevarade Bibelns böcker för kanonisering och försvarade den kristna tron från heresier, och med Den Helige Andes hjälp formulerade våra trosbekännelser…
Men jag menar inte att man måste följa ett strikt kyrkoår för att få räknas som kristen eller ha en fungerande församling, det kan det ju vara värt att påpeka. Men min poäng var att det finns mkt visdom i den kristna traditionen som en del yngre rörelser haft tendenser att kasta ut. Så även, ibland, min egna lutherska tradition.
David, jeg så din smiley, men den var ikke nok til å dempe din provokasjon!
Den kristne tradisjon tilhører alle kristne, men vi må velge hvilke deler av den vi ønsker å gjøre oss bruk av. Jeg velger den eldste, den urkristne, den vi finner i Skriften. Reformasjonen ønsket også det, som du vet, og sa "sola scriptura". Av en eller annen grunn er vi henvist til stadig å kjempe oss tilbake til den.
Den eldste tradisjonen, den urkristne, slik vi finner den i Skriften, fulgte ikke noe kirkeår. Jeg velger å forholde meg til det, for å uttrykke meg kort.
De som skrev NT tilhørte neppe en hierarkisk kirke, den vokste fram noe senere. De skrev heller ikke på oppdrag av noe kirkelig hierarki. Skriftene hadde sin utbredelse og autoritet før kanon. Kanon var stort sett kun en erkjennelse av faktum.
Men jeg tror vi har noe å lære av kristne i alle tradisjoner. Og absolutt lutheranere!
Jag håller med dig i en hel del, samtidigt är det viktigt att påminna sig om att det inte är vattentäta skott mellan de som skrev evangelierna + breven och de som är del av en biskopsledd kyrka. Det handlar ju bara om en generation (om ens det, beroende på hur man mäter).
"What a difference a generation make", for å omskrive en musikalsk sviske. "Den kristne tro er bare én generasjon fra utryddelse", er det blitt sagt.
Vi ser det i vekkelseshistorien, hvordan viktige verdier ofte gikk tapt generasjonen etter pionergenerasjonen. På samme måte opplever jeg (og teologiske autoriteter større enn meg) diskontinuiteten mellom Skriften og for eksempel Ignatius av Antiokia å være slående.
Det kanoniske prinsipp - nærhet til Kristus i relasjon og tid - tok hensyn til degenereringseffekten, og beskyttet åpenbaringen mot Kirken.
Finns ingen Gud eller Jesus och heller ingen himmel!!!
Ida Persson - 2009-09-18 17:49
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar