Skrev i fredags om ekonomisk kris på Löttorp, den kristna campingen på norra Öland. Pingst har fått en förfrågan om ett köp. Eller rättare sagt; Dagengruppen har fått en förfrågan.
Det är lite rörigt det där, jag märker det i stort varje gång jag skriver något kring Pingst, Dagengruppen och ekonomi. Mailkorgen fylls av frågor kring hur det skulle kunna vara möjligt för Pingst att investera något stort - de som hade så dålig ekonomi för några år sedan? I fredags kom det ett par sådana mail.
Det är alltså Dagengruppen - ett aktiebolag som ägs av landets pingstförsamlingar och några tusen privatpersoner - som fått förfrågan. Deras ekonomi är solid och har varit så hela tiden (den är nog till och med solidare än på länge efter flera stora fastighetsförsäljningar de senaste åren).
Men varför skriver vi då att Pingst fått förfrågan? Helt enkelt eftersom Dagengruppen ägs av pingströrelsen. Inte av Pingst FFS förvisso, men av pingstförsamlingarna, leds av en egen styrelse. Fristående, men har inget eget intresse av att äga och driva en camping.
Skulle Löttorp förvärvas skulle det alltså vara för att pingströrelsen önskar det, för att man ser ett värde för egen del eller för att säkra att Löttorp kan fortsätta drivas i kristen regi enligt sin historia.
Och troligtvis är den sistnämnda förklaringen den mest troliga, om Löttorps camping nu köps. Att göra det till en slags förlängd intern pingstkonferens verkar ingen förespråka, ingen jag pratar med i alla fall. Däremot ligger Löttorps camping och dess förmåga att vara en mötesplats och en sluss in i kristen tro många varmt om hjärtat.
Själv är jag ingen särskilt trogen Löttorpbesökare, tyvärr. Jag var där några år i brytpunkten mellan barna- och tonår. Starkaste minnet är en kamp med kompisen Simon om vem som kunde imponera mest på söta norskan Trine. Han vann.
Och sen var jag där några år senare med en ungdomskör och sjöng på ett möte där även Roland Utbult medverkade och fick feeling i lovsången med texten "En mäktig våg, en mäktig vind, kommer från himlen, reser upp vårt land igen". Han sjöng den om och om igen, så pass många gånger att den fick undertiteln "Neverending story" av oss.
Ni hör, ett fåtal besök för många år sedan med mestadels högst triviala minnen - ändå sitter jag här med en bestämd förhoppning att man ska hitta en lösning, via Pingst eller annat sammanhang. Kan bara tänka mig hur starka känslor det är för andra som varit där betydligt mer, för vilka Löttorp har varit och är en betydelsefull del av såväl sommaren som det andliga livet.
Utifrån det perspektivet vore det nästan konstigt om inte en lösning hittades.
