Jag tror det är ungdomspastorernas fel. Om de inte peppar ungdomarna att gå på huvudmötet på söndagen då kommer dom inte att gå.
Så kommenterade "Frida" förra bloggposten om ålderssegration som leder till att unga och äldre på många håll snarast har separerade gudstjänster,
Jag tror hon har rätt, och samtidigt helt fel.
Jag arbetade tidigare som ungdomspastor i en församling där ungdomarna gick flitigt på söndagsgudstjänster. Det var en sorts god tradition, etablerad långt innan min ankomst. Som komplement hade vi riktade ungdomssamlingar på fredagskvällarna.
Men så tänkte vi, och inte minst jag, att det vore roligt med nattmöten på lördagskvällarna också. Det hade man haft tidigare också, men nu tänkte vi öka tempot lite grann och ha dem oftare. Och det hade vi, med goda resultat.
Förutom på ett område.
För den där stora ungdomsskaran på söndagsförmiddagarna blev betydligt mindre de helgerna vi hade nattmöten. Tror jag det: först fredagen, sen lördagen, två sena kvällar (eller ja, sena nätter kanske, rent av) tog ut sin rätt.
De hade redan haft sitt under helgen, nu fick övriga församlingen ha sitt.
Vi såg bekymret och rättade till det, begränsade ungdomsverksamheten mer tydligt till fredagarna. Ordningen återställdes. Det är nog, jag tror det, en av de saker jag är mest stolt över från min tid som ungdomspastor. En del andra minnen skaver, andra beslut är jag (för att uttrycka mig lite milt) inte lika stolt över. Men det där, det ler jag åt.
Jag känner till andra församlingar som haft omtalade och omskrivna ungdomsverksamheter som valde en annan väg - som satsade stenhårt på den riktade biten och lät det gå ut över församlingens gemensamma gudstjänst. Resultat: Massa folk då, nästan inga kvar när de växte ur ungdomsåren.
Ungdomspastorns fel, kan tyckas. Men är det verkligen så enkelt?
Nej, självklart inte.
Ytterst måste ansvar för de här bitarna ligga hos församlingsledningen, hos föreståndaren. De borde säga ifrån om utvecklingen är två segregerade grupper. Inte som tråkiga bromsklossar utan som goda vägledare, för att man tänker och ser längre. Så borde det vara, tycker jag.
Ungdomsverksamheten borde inte få dra iväg på egen hand. Men när den väl fått göra det - då är det svårt att vända tillbaka. Då är det svårt att säga till ungdomspastorn: "Nu får du se till att få hit dem". För utan ungdomarna närvarande tänks de enkelt bort.
Där åldersegregationen fått slå rot har - påstår jag - gudstjänsterna ofta slutat utvecklas. Man blev fast i ett sätt att fira gudstjänst, för de nya uttrycken - de kunde ju ungdomarna få ha på sina egna samlingar. Kanske har det inte alltid uttalats, men i praktiken har det blivit så.
Så då står man där, som den ungdompastor i helgen som sa att han aldrig uppmanar "sina" tonåringar att följa med på söndagen, i en hopplös situation. För församlingens gudstjänst är inte på något sätt till för ungdomarna.
Ska man kräva att de unga går dit ändå, att de anpassar sig? Eller ska man kräva att de äldre sträcker ut handen gentemot de yngre? För mig är valet självklart - anpassning kan man kräva främst av de mogna.
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
För en församling är det lätt att skjuta över allt sitt ansvar på en enda person, en ungdomspastor. Och likaså är det väldigt lätt att säga upp pastorn om han inte "lyckas" med det som egentligen är gemenskapens/föräldrarnas ansvar. Så var det i den församling jag växte upp i. Jättebekvämt för alla som "slapp" ha förstahandskontakt med de unga.
Fredrik - 2009-10-19 08:56
Jag tycker att problemet på ett sätt är solklart. Att ha den ordningen i Pingstkyrkan som man i mångt och mycket fortfarande har är förödande. Vad jag menar är tanken att för att bli pastor så ska du först bli ungdomspastor, och i min mening blir det 'blind leder blind'. Ungdomar behöver mer erfarna herdar, människor med lite av livets besvikelser, som har sett gråzonerna. Alla enkla svar, den svarvita synen på många frågor gör helt enkelt att man skjuter det ifrån sig när man, förr eller senare, börjar upptäcka att allt inte är så enkelt som ungdomspastorn sa. Ungdomssubkulturen i frikyrkan idag är direkt skadlig för Kristi kropp!
Niclas Olsson - 2009-10-19 09:56
Det jag upplever som ett problem i många församlingar, särskilt på mindre orter är att man sätter all sin krut och identitet på barn och ungdomsverksamheten. Man bränner ut ledare efter ledare som bara får ge och ge och aldrig få något tillbaka. Resultatet blir en församling som i bästa fall har en fungerande barn och ungdomsverksamhet, men barnen och ungdomarna har inga vuxna förebilder som visar på hur det är att vara kristen när man är vuxen. Roligare förmiddagsgudstjänster är verkligen inte hela lösningen. Det jag tror är att om man lyfter blicken från ungdomarbetet och börjar jobba mer med att den övriga församlingen växer och utmanas i sin tro så kommer ungdomarna som ett brev på posten och dessutom får dom se en tro som fungerar även när man är 20-30-40år.
Jag är så less på begreppet "satsa på ungdomar".
Om församlingen visar på ett attraktivt alternativt liv så kommer det att påverka ungdomarna också.
När föräldrarna tycker att det är en plikt att gå till kyrkan så kommer knappast ungdomarna att lockas av det....
Daniel - 2009-10-19 10:49
Så sant. Det är främst de äldre som måste anpassa sig. Och det innebär ju tex att vara mer öppen för de homosexuella.
Jag tror inte på ensidighet i mänskliga möten, inte ens med hänvisning till mognad, eftersom ett möte förutsätter två parter. Därför ser jag alls inget val mellan att de unga respekterar och öppnar sig för de äldre, eller att de äldre respekterar och öppnar sig för de unga. Utan båda delar inget sant möte mellan generationer.
Det är fredag de flesta församlingarna har sina ungdomsmöten och en gång i månaden nattmöte/utåtriktad gudstjänst. Då borde de flesta ungdomar prioritera förmiddagsmötena. Inga problem. Sedan om de prioriterar nattmötet framför huvudgudstjänsten på söndagen 1 gång i månaden då är det inga problem för mig.
Det går inte att skylla på trötthet. Jag har en kompis som har familj i dag. Hon gick inte och la sig efter nattmötet 1 gång i månaden utan hon fortsatte hänga med sina vänner och gick på förmiddagsmöte och sedan gick hon hem och sov. Det finns förebilder till ungdomar. Jag tror inte vi behöver anpassa oss för att ungdomarna ska känna sig hemma. Om Guds Ande (ett hett ämne för en del) är där då sköter han resten. Men då tycker en del att vi bara svamlar. Skulle vi förbjuda de vuxna att ha sina födelsedagsfester och de kommer hem sent. Ska alla kristna gå och lägga sig kl. 22 en lördagkväll för att orka med ett söndagsmöte? Det gör ingen vettig människa... Ungdomarna går ändå inte för att lägga sig. Oftast är de på fest eller borta på ett ungdomsmöte i en annan stad. Förstår ni min poäng? Överlåtelse. Det är inte ungdomspastorns fel men jag tror hon har mycket rätt i det hon säger. Att peppa ungdomarna att gå. Det borde vara en självklar del för alla som har församlingstillhörighet att prioritera mötena. Sedan om det är Strängmusiken som spelar eller rockgruppen som spelar. Huvudsaken är väl att Guds Ande är där för är inte han där då är det torra möten.
Det här med pepp verkar lite överreklamerat enligt min mening. Man går dit man vill vara. Det är svårt att ringa in vad det är, men man kan ju säga att det handlar om relationer, och så kan man säga vad det inte är: man vill inte vara där man känner sig oviktig, osedd, överflödig, dålig, osv.
Förkunnelsens urvattnande, urvattnande och (ja just det) urvattnande är orsaken till ungdomarnas flykt....
En radikal förkunnelse som utmanar och då inte endast i etisk mening (rättvis handel, bekämpa fattigdom osv.) utan också ur syndaspektens synvinkel --- är och har alltid varit bästa medicinen...
När ungdomsmöten blir s a s fåniga alternativ på bättre värdsliga motsvarigheter är världen mycket mer lockande...
metanoeo!!!
Sungam
Sungam - 2009-10-19 15:41
Projekt för att "nå" unga är nog populära delvis för att de är just projekt - de kan bedrivas utan att arrangörerna behöver älska långsiktigt - och för att flertalet unga är relativt okritiska och följer gruppen. För att nå äldre krävs fokus på Jesus, personliga erfarenheter av livet nära Jesus och i vissa situationer större skicklighet - unga har inte så mycket att jämföra med och står ibland ut med ganska mycket. Vi kan räkna med att de flesta vuxna som besöker oss söker Gud, medan vissa unga som jag har träffat har sagt att de har deltagit i församlingens verksamhet för att söka en partner. För att äldre ska intressera sig för att ansluta sig och sedan växa och blomstra, behöver vi leva nära Jesus: älska varandra. Det är också bra för unga.
Bra skrivet Paula! Även om jag inte tror att alla söker en partner av ungdomarna.
En levande församling måste präglas av gemenskap mellan alla typer av människor som kan mötas och känna tillhörighet Att låta verksamheten under veckan vara det mest prioriterade och söndagens gudstjänst aom något man går till enbart om man har ork över, tror jag blir förödande Ungdomarna kan ju också involveras mer i gudstjänsten, inte bara då det obligatoriska att leda lovsången.Det finns många församlingar som lyckats med detta, men alla måste helhjärtat vara med i båten och ro åt samma håll
Staffanw - 2009-10-19 17:39
Jag har en son på snart 13. Han är så aktiv man kan önska och begära. Han hjälper till i söndagsskolan varannan söndag och går med på möten de andra söndagarna.
De vanliga gudstjänsterna tycker han allt som oftast "suger" för att de är trista med predikningar som mestadels flyger högt över hans huvud. Han gillar dock lovsången och är med i den.
Om han ska gå vidare med sin tro, så tror jag - nej, jag vet - att han måste få egna erfarenheter av och med Gud. Inbjuder det nuvarande "utbudet" i församlingen till det? Jag vet inte...
Jag önskar att man skulle kolla mer med barn och ungdomar hur dom vill ha gudstjänst - vilka frågor funderar dom på? Och sedan låta "gubbar" och "gummor" svara på deras frågor.
Padwan Leinad - 2009-10-19 17:44
Vad många kloka kommentarer du har fått!
"Jag tror det är ungdomspastorernas fel. Om de inte peppar ungdomarna att gå på huvudmötet på söndagen då kommer dom inte att gå."
''''''''''''''''''''''''''
- 'Peppa' - mé vaddå? "Häftigare upplevelser? Tuffare 'dunka-dunka'...fler rökmaskiner...fler svettiga, brynjebärande unga män på scenen...ännu fler laserkanoner...högre decibeltal...ännu hårdare cymbalslag...mer - och svartare - smink på 'kör-tjejerna'..."föräldrafria" d v s verkligt renodlade ungdomsmöten...plus 'aldrig-en-tyst-minut-möten' varannan helg.
Tja - denna'rekvisita' för effektivt lockande ungdomsmöten tycks ju oändlig. Vassego' - kör så de' ryker!
Light Matter - 2009-10-20 07:39
Finns det liv och en närvaro av Guds Ande i våra gudstjänster, så kommmer alla inklusive de yngre.
Mer röj å mer flash - annars blir vi kvar i bingen på sönda...
Gamlingarna kring förti kan ta vår plats på första raden...vassego.
Damokles II - 2009-10-20 08:47
Håller med Anne... Det är förstås en svårare, mer diffus, väg att gå. Att åter komma tillbaka till att Den Helige Ande leder mötena. I väckelsetider är gudstjänsterna fulla av unga och äldre stora delar av dygnet. Det är ju det som fattas, både för äldre o för yngre! Jag var bara 13-14 år när den karismatiska väckelsen var som starkast i min pingstförsamling i Stockholm. Jag märkte inte att mötena höll på 3-4 timmar ibland. Jag njöt av att gå och det var ingenting som var tillrättalagt för ungdomar under dessa möten. Sång o musik var relativt modern för den tiden, men ändå accepterade dom äldre detta, för det var inga framträdanden och ingen show, det var liv och ande. Detta är den enda chansen att få väck ålderssegregering, tomma kyrkor och tilltagande djupgravar mellan yngre o äldre!
wildwest - 2009-10-20 10:09
..."inga framträdanden och ingen show, det var liv och ande."
Kan vi ungdommar vara intreserat av sånt?
Måste vi skippa ös och röj...va blir kvar då?
Blir vi kvar - å varför då?
Light Matter - 2009-10-20 10:45
” Ingenting nytt sker under solen. Inträffar något om vilket man ville säga; ”se, detta är nytt,” så har det ändå skett redan förut, i gamla tider, som var före oss”. Pred. 1;9
Har församlingen och livet i den blivit som vilken förening som helst? En samlingspunkt där man kan träffas och tycka att det är roligt? Har man blivit så närsynt? Församlingen/kyrkan har ju ett mål att jobba mot. Himlen. Ser man det målet genom alla specialeffekter man tycker sig behöva för att tillfredsställa nuets behov av att ha roligt? Ska arbetet med ungdomar förminskas så att man värdesätter förekomsten av känslokickar i stället för att plantera förblivande tro i den unges hjärta.
Jag tror det är nödvändigt att sätta perspektiv på våra liv ibland.
Alla ungdomar - och äldre, har det gemensamt att vi är människor som befinner sig i olika utvecklingsfaser på resan genom livet, mot målet.
Skillnader är att de unga har livet framför sig, de äldre har redan levt det, åtminstone delar av det, kanske det mesta. Kan någon dra några slutsatser av detta?
”Vårt liv varar i 70 år, eller 80 om det blir långt, och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, som om vi flög bort,” Ps 90:10
När Jesus öppnade vägen till Faderns hjärta är livet inte längre fåfängligt. Vi får genom att tro detta ett levande hopp. Om inte detta budskap inpräntas i den unge riskerar hans/hennes liv ändå att bli fåfängligt.
Låt oss då lära och leva våra liv som om det också är så.
Stig Melin - 2009-10-20 10:47
Klokt skrivet av många kommentatorer.
Det finns några nyckelord som man ofta undviker i frikyrkosammanhang:
Utvärdering
Empati där man verkligen lyssnar på varandra
Förståelse för den andra partens inställning
Genomtänkta svar innan man svarar
Präktighetens avskaffande. Även kristna har fle och kanske inte svaret på allt
Detta gäller arbete med ungdomar och troligen även alla andra åldrar. Men den församlign som har fokus på ungdomar och tillväxt får uppleva fantastisk välsignelse.
Korrekturfel av mig. Det ska vara:
Präktighetens avskaffande. Även kristna har fel ibland och kanske inte svaret på allt
Tack Stig Melin för de tänkvärda ord du skriver här!
Har många gånger frågat mej,varför alltid denna skillnad på den yngre och den äldre generationen?
Har vi inte samma mål Himlen?
Måste det vara alla dessa special effekter,för att Locka folk och då även de yngre till kyrkan?
Vill här tala om ett möte som jag besökte tillsammans med en 87-års!
tant.I mötet var en grupp från en annan stad,bl.a. en ung grabb på 18-år!Att sedan i slutet på mötet se dessa två en tant på 87,och denne grabb på 18 år omfamna varandra och gråtande be till Gud,de lärde mej en sak!
Vi behöver inte alla dessa mänskliga special effekter för att Gud ska vara med i våra möten!
Han hör ett litet barn likaväl som en tonåring,eller en 90 åring Tack och lov!
Kanske att vi ska börja med att
lära oss att vi är en familj tillsammans,och att Gud är vår Fader.och vi Hans barn oavsett ålder,och utan specialeffekter!
Karin Santiago - 2009-10-21 22:43
Helt rätt som Karin Santiago och flera andra skriver: Vi är alla jämnåriga inför Gud. Den världsliga uppdelningen i åldersgrupper, etniskt segregerade gudstjänster osv. är från avgrunden. Gud har bara en barnaskara, en kyrka, en Ande som vi alla får dricka av och utan den blir allt vi gör tom intighet.
Dessutom styrs man av underliga fördomar från 60-talets ungdomsrevolt i kyrkan. Varför tror man exempelvis att unga vill ha ös och hög volym? Taizé är populärt bland ungdomar och mer lågmält och lugnt har man knappt i kyrkan än på en Taizé -mässa. kanske Gud vill säga oss något där?
Alma Mater - 2009-10-22 17:38
"Varför tror man exempelvis att unga vill ha ös och hög volym?"
***************
Vad tycker Alma Mater om Hillsong?
Om deras laserbeams?
Om deras smokemachines?
Om db-nvån?
OK - somliga diggar stillheten - somliga föredrar maximalt ös, häftiga presentationer och internationella superstars.
På absolut maximal volym.
Har Alma Mater kollat nätet?
Ex.vis You Tube?
Kolla först - dissa sedan.
Damokles II - 2009-10-23 06:40
Behöver Gudtjänsterna förändras? Ja! Varför? Därför att de ska vara tillgängliga för ungdomar av idag och också svensken idag. Det innebär att vi måste tänka på allt, hur är predikan. Använder vi ord som icke kyrkvana och ungdomar förstår. Ser vi frågorna de ställer sig, och gör vi gudtjänsterna relevanta för vår tid! Jesus talade lltid så att folk förstod, han talade i liknelser som var grundade i människors vardag. När Paulus kom till Aten talade han på ett sätt så att atenarna förstod. Han avläste deras kultur för att på allra bästa sätt presentera Jesus för dem som lyssnade. Vår uppgift är den samme, hur presenterar vi Jesus på ett sätt idag som är attraktivt och så att Svensken av idag förstår.
Det är alltid viktigt att tänka på.
sen det absolut viktigaste, vi behöver vara ledda av den helige ande och vara öppna för vad han vill göra. Det är dags att låta Kristus vara huvudet för församlingen igen, det är hos honom vi hittar nycklarna, när han får leda våra vägval, snarare än traditioner och annat. Jag längtar efter att se församlingar som på allvar bestämmer sig för att ledas av Kristus då kommer saker hända!
Det största problemet är att man satsar på yta och förpackning hela tiden, ungdomar vill ha ngt som är äkta, inte ngt som är coolt el modernt. Den bästa Församlingen är gemenskapen och det andliga man delar i vardagen, inte ett Söndagsmöte. Kristna behöver mer närhet till varandra, bättre möten el inte är ju en bagatell i sammanhanget, det visar att synen på vad en Församling är behöver förändras.
Martin Kronbäck - 2009-11-03 06:12
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar