Sitter på tåg genom ett grått och vaknande Sverige och lyssnar, efter twittertips från Ny Generations Joakim Lundqvist, på P1:s "Spanarna" med bland annat journalisten Johan Hakelius.
Han tittade sig runt i samtiden och konstaterade ett uppsving för ordet "Absolut", kanske har det rent av blivit ett av svenska språkets mest använda, enligt spaningen.
Ordet kan översättas med "oinskränkt, fullständig, ovillkorligen, ren, utan undantag". Hakelius menade att uttrycket fick sitt första rejäla uppsving på 1980-talet i samband med postmodernismens insteg, som en slags reaktion på relativismen. Då var det skönt att kunna säga att i alla fall något var absolut.
Och nu finns en ny sväng av osäkerhet menar Hakelius, vilket föder en ny form av absolutism där man "inte står ut med en enda liten rest av något annat". En brist på tolerans mot det avvikande.
Denna tid har, återigen enligt Johan Hakelius, medfört ett uppsving för en ganska hätsk ateism vilket han menade är konstigt eftersom Sverige inte direkt är inne i väckelseperiod, snarare är det en ganska "luddig gråskala där man får tro lite vad man vill. Men detta räcker inte för de absoluta, de kräver ett svar på oklarheten och vill rensa upp".
En riktad släng till Humanisterna, bland annat.
Vad blir då effekten av detta, kommer Humanisterna och co att lyckas i sin strävan (mission) att rensa bort det från dem avvikande? Inte enligt Hakelius:
"Jag råkar läsa Dagen, Världen Idag, Signum och Nod, fyra kristna publikationer i det här landet, och inget har på senare tid vitaliserat svensk kristendom som de aggresiva ateisterna. Absolutiserna tvingar fram motståndet, ..., Ur detta kommer en ny generation att stiga och de kommer säga: Varför ska allt städas, putsas och fejas till likformighet, varför denna renhet, denna oinskränkta standardilasering, denna absolutism"?
Väldigt intressant, och - tycker jag - i linje med det jag skrev efter en debatt mellan Humanistordförande Christer Sturmark och teolog Runar Eldebo i våras. Känns som Humanisterna hjälper snarare än stjälper svensk kristenhet - till debatt, genom att ge några att ta spjärn gentemot, som tvingar fram reaktioner. Väcker helt enkelt att formulera något som kanske hållit på att somna in.
Det finns en del annat att fundera kring utifrån den här spaningen också, tycker jag. Men det tar vi inte nu, den här bloggposten är lång nog som den är. Dessutom är det alltid trevligt att landa i en cliffhanger.
