Just det ja, det var ju det här med humanisterna utifrån Johan Hakelius spaning, ja. Jag delar uppfattningen att Humanisternas tydliga insteg i samhällsdebatten de senaste åren inte lett till annat än att kristenheten tagit ett steg framåt.
Men, och det var det jag tänkte återkomma till, det är intressant att fundera kring hur det har hanterats. Att ta tillvara på att de existensiella frågorna väcks är en självklarhet, men frågan är hur det bör göras.
Jag tycker att det finns en risk att falla i fällan att för mycket acceptera och ikläda sig rollen som motståndare. En del debatter - i media såväl som ansikte mot ansikte - har så mycket hamnat i två från varandra helt skiljda läger som tycker olika kring allt. Typ: Man får inte ge efter, ge den andre rätt, på någon punkt för då förlorar man kampen. Då är risken uppenbar att den som håller med Humanisterna i en del av deras tankegångar därmed känner att de tar ställning mot kristen tro. Vilket förstås inte alls behöver vara fallet.
För sån är ju inte sanningen, så stereotypt är det väldigt sällan (läs: aldrig). Dessutom tycker jag att det är viktigt att tänka på att kristen tro inte bara behöver försvaras, den behöver förklaras också. Sättas in i sammanhang, få kött och blod, bli praktik. Och då tror jag att debatter som går ut på att distansera sig från motståndaren och smula sönder dess argument inte blir särskilt fruktbart.
Jag tyckte att Runar Eldebo klarade av den där utmaningen när han mötte Humanisternas ordförande Christer Sturmark till debatt i våras. Emellanåt, rent av ofta, uttryckte Eldebo att han höll med Sturmark och la istället kraften på att förtydliga de saker som verkligen skiljde dem åt. Eldebo var överens med Sturmark till 85 procenten sa han, men de 15 återstående procenten gör hela skillnaden.
Jag tror att en sådan hållning är mer framgångsrik och då menar jag inte bara att den skulle vara smidigare och bekvämare. Jag tror helt enkelt att den är ärligare och sanningsenligare och dessutom bättre plockar upp människors sökande.
Att skapa motsatser som inte finns eller överdriva dem - för att vinna en debatt - tror jag inte leder någonvidarevart. Utmaningen ligger i att visa på kristendomens kärna och stjärna och vilken skillnad han gör (och vilken oerhört god humanist han var och är...).
