Igår hade vi Tillsammansgudstjänst (vilket är ett annat namn för Familjegudstjänst, typ) i församlingen jag tillhör.
Temat var "Den gyllene regeln", formulerad av Jesus: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem". Bland annat spelade vi drama för barnen som gick ut på att de ska vara generösa mot sina kamrater och tänka att det inte vore så roligt att vara den som inte får vara med och leka, ungefär.
Klassiker. Vanlig och viktig lärdom som, helt riktigt, präntas in i barn lite överallt. Men det är värt att påminna sig att det inte tar stopp där.
Jag tror - och det sa jag i den lilla apell gentemot de vuxna som hölls efter barndramat - att det är viktigt att ha klart för sig att man inte blir för vuxen eller stor för att låta den gyllene regeln prägla en. Att mäta sitt eget beteende mot om man själv skulle uppskatta motsvarande uppförande från andra är oslagbart, livet igenom.
Om jag blev tvungen att fly från Sverige och landa i ett nytt och helt främmande land, skulle jag uppskatta att bli hotad, slagen? Skulle jag gilla om mina barn - som redan gått igenom massa traumatiskt i hemlandet och genom flykten - skulle behöva råka ut för att någon tänder eld på en lövhög utanför som riskerar sätta hela huset i brand?
Naturligtvis inte, eller hur? Jag skulle vilja bli bemött med värme, omsorg, få hjälp in i det nya, bli insläppt in i människors hem. Då bör man bemöta andra så.
Vill jag att människor ska läsa det jag skriver eller höra det jag säger i en strävan efter att förstå eller tycker jag att det känns bra om mina åsikter kidnappas och mer eller mindre missförstås med flit ?
Naturligtvis inte, man vill bli bemött med respekt. Gärna argumenterad emot, men ärligt och korrekt. Då bör man bemöta andra så.
Om det saknas pengar så att jag inte kan handla min mat utan får höra kassörskan säga en högre summa än jag har täckning för - skulle jag önska tystnad av alla i kön eller att någon säger "jag kan betala det där för dig, det är lugnt".
Ja, du fattar.
Det blir i det närmaste övertydligt när man gör den här enkla tankeövningen, och övertydligt kan vara bra ibland. Gyllene regeln är en viktig värdemätare - att fundera kring om det egna beteendet skulle uppskattas om det kom ifrån andra. Det kommer man oerhört långt på, som barn såväl som vuxen.
