Jag har - både i artiklar, bloggar och nu senast i bokform - skrivit en hel del om den svåra övergången mellan tonår och vuxenliv, där en aspekt utifrån församlingssynpunkt är att man går från en miljö till en annan. Man växer ur ungdomssamlingarna och ska hitta hem i gudstjänsten och annat församlingsliv (fast det här är inte enda förändringen i steget in i vuxenlivet, förstås).
Men det finns, åtminstone, ett till sådant där svårt steg: Från barn till tonår. Många är aktiva i söndagsskolor men tappar sedan bort sitt församlingsengagemang i skarven därifrån, när man blir för stor för den.
Ibland är inte den stora utmaningen främst att tänka till på att göra enstaka grejer så bra som möjligt utan att tänka till på helheten. Jag blir allt mer övertygad om det. Annars blir olika delar fristående öar som i realiteten lever sitt eget liv.
Det gäller att tänka ett steg längre, bortom den åldersriktade samlingen. Jag tror att de - exempelvis söndagsskolor och tonårssamlingar - har mycket gott med sig, men det är ju inte tänkt att ta stopp vid dem. Hur gör vi för att leda vidare, i nästa steg? Den frågan måste ständigt vara levande.
Skriver i dagens tidning om funderingar kring trenden, som varit allt tydligare senaste tioårsperioden, att barnens söndagsskola är helt parallell med gudstjänsten. Många fördelar, det visar verkligen att man tar barn på allvar och prioriterar dem. Men i längden, vad händer då? Hur blir det med steget in i en gudstjänst de egentligen aldrig besökt? Det är värt att fundera kring.
I församlingen jag tillhör har vi försökt oss på följande modell från och med den här terminen: Barnen är alltid med första 15-20 minuterna, därefter inleds söndagsskolan med ett inslag i gudstjänsten. Och då inte något helt fristående lite spexigt inslag bara (även om det gärna får vara roligt) utan som tar upp dagens tema i söndagsskolan. Vi lägger alltså första undervisningsdelen i gudstjänsten.
Jag tror att det är en ganska bra grundidé. Dels så blir det något i "stora gudstjänsten" även för barnen, det blir deras gudstjänst även där. Och dels så blir de i församlingen som inte följer med till söndagsskolan medvetna om vad det talas om där, vilket bland annat underlättar för vidare samtal hemma vid köksbordet. Familjer har en gemensam upplevelse att relatera till.
Tillsammans över alla åldrar och samtidigt uppdelat efter åldersbehov. Jag gillar den grundideén.
