Hörde ni den där radioplågan som dök upp för något år sedan: "Äppelknyckarjazz" med bandet Movits? Någon slags hybrid mellan hip-hop och jazz.
Lyssna nedan, åtminstone en minut eller så. Därefter har jag en fråga. Och fuska inte nu, det här är ett litet experiment.
Då så, här är frågan: Vilken del av Sverige skulle du säga att det här bandet är ifrån? Syd eller norr?
Hörde en radiointervju med Movits i helgen om både det ena och andra kring dem, däribland en spridd missuppfattning att de skulle vara från Skåne. Jag spetsade öronen - vadå missuppfattning, är de inte därifrån? Det har jag trott sedan jag hörde den där låten första gången. Men nej, de är från Hertsön strax utanför Luleå.
Luleå ligger inte i Skåne. Ganska långt därifrån.
"Det beror nog på att du låter skånsk när du rappar", försökte programledaren. Men nej, förklarade Johan (eller om det var Anders) från Movits, "det gör ja absolut inte. Och så förklarade han var den där missuppfattningen kommer ifrån. I början av låten - som alltså är det deras genombrottssingel, den som de flesta först kom i kontakt med av dem - så är en vän till dem med. Han agerar någon slags cirkuskonfrencier och hälsarna lyssnarna välkommna. Och han är, just det - skåning.
Där avgörs det, i alla fall för mig och många andra (kanske dig med). Sorteringen görs direkt. Så avgörande är det första intrycket.
Kolla den här liveversionen, när skånepågen inte är med utan de tar hand om introduktionen själva. Plötsligt är de norrlänningar igen.
Jag tyckte det där var lite intressant, i ett större perspektiv. Tänk att det första intrycket är så avgörande, så cementerande. Jag har varit med om att få en felaktig bild av människor vid första intrycket, den kan ta lång tid att förändra. Och jag har, långt mer än en gång, varit med om att jag missuppfattats och placerats i något slags fack som jag inte upplever stämmer det minsta. Allt utifrån det där första som mötte andra människor och som varken var heltäckande eller rättvisande.
Värt att fundera på, på individplanet. Och, tänker jag, även större och bredare. Som på församlingsplanet, eller hur?
Så sant som det var sagt. Första intrycket avgör mycket.
Var på ett möte där predikanten påpekade att det kvittar hur bra han pratar, den som är där för första gången har redan bestämt vad han/hon tycker om församlingen (och mötet) innan han går upp och börjar prata. Det är så många "fallgropar" innan han börjat prata. Hur man blir bemött, om man känner sig välkommen, hur mötet är fram till predikan.
Och med tanke på det var hans tes att församlingen inte kan lägga ansvaret helt på pastorn, utan alla behöver tänka på hur man beter sig, hela gudstjänsten måste vara genomarbetad och välkomnande.
Väldigt tänkvärd illustration. =)