Jag har lite svårt att förstå reaktioner, de dyker upp lite här och lite där, kring att man inte ska fundera runt hur arbetet i en församling ska formas, hur evangeliet förkunnas. Istället tycks man mena att det gäller att bara lyssna in vad Bibeln säger.
Japp, just så, det gäller att lyssna in vad Bibeln säger. Och då är det oundvikligt att fundera kring de här sakerna: Vad är det för klimat som finns och som önskas? Det handlar om att utvärdera arbetet och se om det stämmer med de principer som Jesus visade, undervisade och levde. Det finns massor att lära därav och det vore märkligt att inte ständigt utvärdera gentemot det.
Jag inser naturligtvis - dummare än så är jag inte - att det finns risker även här. Det gör det som bekant med precis allting. Risken är att det blir ytligt, att metoderna blir målet. Absolut så, då kan man lika gärna lägga ner.
Men det finns en risk att ha målet men inte metoden också. Att ha svaret men inte kunna lyssna in folks frågor.
Jesus förkunnade uppdraget budskapet om Gud och hans rike där människor fanns och så att de berördes, så att de förstod. Han var en mästare på att kommunicera i sin samtid. Han tog bilder ur omgivningen för att förklara. Självfallet finns det att lära av det.
Ja, jag ser risken att springa iväg på egen hand och försöka vända trender med mänskliga strategier; att glömma bort att det ytterst är Gud som talar; att leka Gud och tro att allt hänger på oss.
Men jag ser den omvända risken också: Att glömma bort att vara kropp åt huvudet (enligt Paulus bild om att församlingen är kroppen och Jesus huvudet) och handla enligt de signaler som sänds ut.
Det är sant att vi inte ska glömma den hunger och längtan som föregick förra århundradets stora väckelse, att vi inte får glömma bort att be till Gud om ande och kraft. Men jag tycker att det ofta har stannat där, vid en timmes bön på onsdagskvällarna där man ber Gud sända en ny väckelse. Man överlämnar allting åt honom, liksom.
Och det är i en mening sant, förstås, som jag redan sagt. "Inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske utan genom Guds ande", som det brukade sjungas.
Men det är också sant att Jesus sa så här: "Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder arbetare till sin skörd". (Matt. 9: 37).
Den ordningen känns logisk för mig - att tydligt rikta sig till Gud, inte försöka ordna det själv, men inte bara påminna honom om att han får ordna det utan tydligt ställa sig till förfogande som arbetare.
Och en arbetare funderar naturligtvis på hur han arbetar.
