Just det ja, det var ju det här med Piensohos citat kring att pingströrelsen mestadels skulle bestå av obibliska församlingar. Det dök upp en del gissningar (det verkar finnas många förslag på varför pingst är obibliska) men inget av dem sammanföll med det han faktiskt menade.
Men vi börjar från början.
Niklas Piensoho, pastor och föreståndare i Filadelfia Stockholm, inledde Predikantveckan med att fokusera konferensens tema om att förändra för att kommunicera evangeliet till nutidens svenskar.
Han slog fast tre saker som han är omistliga och ville med första punkten - "Förbli biblisk" - tydliggöra att budskapet inte är tänkt att förändras.
"Det finns massa andra bilder av Jesus i omlopp, en del menar sig hämta sig bild utifrån Bibeln. Men det är bara den som verkligen vilar på biblisk mark som förändrar liv, det är bara då Andens liv går loss. När Ordet förkunnas får Jesus liv mitt ibland oss. Vi tror att Bibeln ger kraft, inte bara information, eller hur? Vi ber att vi ska läsa Bibeln så att den blir bröd, inte sten".
Piensohos andra punkt: "Bli offentliga". Och det var här han menade att alltför många - de flesta, nästan alla - är helt obibliska.
"Men som det är nu förestår vi faktiskt obibliska församlingar. Vi skulle ju gå ut i hela världen, det var vad Jesus sa, men på många ställen måste man vara tredje generationens pingstvänner för att förstå vad som sägs och hur det fungerar. Vi måste bli kommunikativa. Det har gått sett någonstans, och det är nästan så vi strävar efter att vara ickeoffentliga, att förbli interna. Om man börjar ta tag i de här frågorna kommer en del att reagera men vad gör det? Låt det bryta i din församling, var inte rädd för det. Du ska frukta den evige Guden, det finns det skäl till. Och vad jag vet har han inte gett någon kontraorder. Vi är kallade att gå ut i världen, att nå människor med evangeliet."
Det obibliska låg alltså i att ha blivit interna, ha ett språk för de enbart redan invigda och frälsta. Istället bör man leta efter att klä budskapet i ord som människor förstår. Och då är vi vid punkt tre av det som Piensoho menar är omistligt: "Var samtida".
"Tradition fyller också en viktig funktion, men jag vill inte bli museiföreståndare. Vi ska hedra dem som gått före men vi måste jobba nu och här".
Och så tog han upp den diskussion som lever nu kring att kyrkan inte bör hamna i att ge underhållning.
"Men det har vi alltid sysslat med, vi har i den bästa bemärkelsen sysslat med varieté. Till den här kyrkan kom folk för att lyssna till Einar Ekberg för att han var en fantastisk sångare, och så vidare. Vi sysslar med underhållning men det är inte vårt ärende. Vi strävar efter att hitta våglängden där människor är mottagliga, där frekvensen vill vi hitta och så förkunnar vi evangeliet där. Vi ska bevara vår sälta men vara här och nu. Underhållningen är inget problem så länge den är medel men när den blir ett mål då har vi förlorat all självrespekt."
Dessutom tog han det vidare ett steg och menade att det inte bara är frikyrkan i dess typiska tappning som sysslar med underhållning. "Bjärka-Säby är den bästa show vi har just nu", sa han med ett leende och talade om rökelsen, kåporna och allt annat som finns med i gudstjänsterna där och som lockar vissa människor. Men det är centrumet - kärnan, budskapet - som är det avgörande.
(Tilläggas bör att detta inte sades som någon slags markering mot Bjärka-Säby eller Peter Halldorf, tvärtom. Innebörden var snarast att tydliggöra likheterna trots skillnaderna).
Här är texten från predikantveckan som är i dagens tidning, förresten.
