Predikade i hemförsamlingen igår förmiddag och fick en lycka till-hälsning från kollegan Andreas Nilsson som även innefattade en form av utmaning/uppmaning:
"Har fortfarande inte sett någon #gtj-twittra från predikstolen...".
En liten uttydning för en som inte förstår vad det där : Twitter är en mikroblogg där man skriver korta meddelanden, typ vad man gör eller tänker på för tillfället, som alla som vill kan följa och se. För ett tag sedan skapade Nils Brynte, internetpastor i Svenska missionskyrkan, hashtagen (vilket helt enkelt är en ämnesbeskrivning som förklarar inom vilket område man skriver) #gtj. gtj är en förkortning för gudstjänst och genom att söka på den skulle man kunna se vad alla som är på gudstjänst skriver.
Reporterkollegan Andreas Nilsson är en av dem anammat det hela och emellanåt skriver något från gudstjänsten han är på, kanske ett citat från predikan eller så. På frågan från en twittervän varför frågade han: "Det är inte konstigare än att koppla till ytterligare en högtalare till predikantens mick."
Bra svar. Och ändå sitter jag här och känner mig tveksam. Jag är en van twittrare, använder det någorlunda flitigt i arbetet. Men att twittra från gudstjänst?
Från predikstolen (och den utmaningen från kollegan vet jag inte hur seriöst menad den var, ska tilläggas) twittrade jag inte och det kommer aldrig ske framöver heller, det kan jag lova. Då måste man vara helt närvarande där man är.
Men bör man inte vara det även när man är där i andra roller än som predikant? Finns det inte en uppenbar risk att man blir passiv, allt för mycket åskådare, när man sitter och twittrar eller uppdaterar Facebook under gudstjänsten?
I arbetet har jag twittrat från många konferenser och gudstjänster, men då är det naturligt eftersom jag verkligen på många sätt sitter just vid sidan om som reporter - jag är främst där och rapporterar för någon annans skull.
Det kanske egentligen är helt naturligt, som ett sätt att utvidga kyrkan och få den att nå ut till fler? Att inte bara vara närvarande för dem som är där i kyrkan utan även för dem som inte är det - som ett slags reporterroll för allmänheten? Men finns det inte en risk att bli splittrad, att tappa fokus på den Gud man är där för att göra tjänst inför?
Uppenbart kluven, även om jag lika uppenbart lutar åt att inte twittra från gudstjänster (utanför yrkesrollen).
Hur tänker du?
