Predikade i hemförsamlingen igår förmiddag och fick en lycka till-hälsning från kollegan Andreas Nilsson som även innefattade en form av utmaning/uppmaning:
"Har fortfarande inte sett någon #gtj-twittra från predikstolen...".
En liten uttydning för en som inte förstår vad det där : Twitter är en mikroblogg där man skriver korta meddelanden, typ vad man gör eller tänker på för tillfället, som alla som vill kan följa och se. För ett tag sedan skapade Nils Brynte, internetpastor i Svenska missionskyrkan, hashtagen (vilket helt enkelt är en ämnesbeskrivning som förklarar inom vilket område man skriver) #gtj. gtj är en förkortning för gudstjänst och genom att söka på den skulle man kunna se vad alla som är på gudstjänst skriver.
Reporterkollegan Andreas Nilsson är en av dem anammat det hela och emellanåt skriver något från gudstjänsten han är på, kanske ett citat från predikan eller så. På frågan från en twittervän varför frågade han: "Det är inte konstigare än att koppla till ytterligare en högtalare till predikantens mick."
Bra svar. Och ändå sitter jag här och känner mig tveksam. Jag är en van twittrare, använder det någorlunda flitigt i arbetet. Men att twittra från gudstjänst?
Från predikstolen (och den utmaningen från kollegan vet jag inte hur seriöst menad den var, ska tilläggas) twittrade jag inte och det kommer aldrig ske framöver heller, det kan jag lova. Då måste man vara helt närvarande där man är.
Men bör man inte vara det även när man är där i andra roller än som predikant? Finns det inte en uppenbar risk att man blir passiv, allt för mycket åskådare, när man sitter och twittrar eller uppdaterar Facebook under gudstjänsten?
I arbetet har jag twittrat från många konferenser och gudstjänster, men då är det naturligt eftersom jag verkligen på många sätt sitter just vid sidan om som reporter - jag är främst där och rapporterar för någon annans skull.
Det kanske egentligen är helt naturligt, som ett sätt att utvidga kyrkan och få den att nå ut till fler? Att inte bara vara närvarande för dem som är där i kyrkan utan även för dem som inte är det - som ett slags reporterroll för allmänheten? Men finns det inte en risk att bli splittrad, att tappa fokus på den Gud man är där för att göra tjänst inför?
Uppenbart kluven, även om jag lika uppenbart lutar åt att inte twittra från gudstjänster (utanför yrkesrollen).
Hur tänker du?
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Väldigt bra bloggämne. Har själv gått och tänkt på detta ett tag och kommit fram till likt dig att inte twittra på gudstjänster. För mig handlar det om fokus och respekt. Fokus på Guds ord under mötet och inte min iPhone, twitter facebook etc. För om man twittrar eller "facebookar" kolla man lika gärna upp andras status uppdateringar och kollar kanske upp något annat vilket leder till något annat och vips så var mötete slut.
Vi som människor tror jag behöver den stillhet som en Gudstjänst erbjuder.
Respekt för att om min fokus försvinner så struntar jag blankt i predikantens budskap, Guds ord och ytterst sett församlingen som är samlad för Gudstjänst. Kanske har jag fel men det i varje fall så jag känner. Men att twittra före eller efter ser jag inget fel i och det är då för mig som man kopplar till ytligare en högtalare för predikanten.
Får många tankar om det här...
Här är bara några av dem:
Är inte kärnfrågan: varför är vi på gtj? På vilket sätt tjänar vi Gud, om det är poängen? Tjänar vi alls Gud genom gtj, eller är det främst behov hos oss själva som blir uppfyllda? (Njuta av musik, höra häftiga ord som utmanar, träffa vänner?)
Men låt säga att några av oss faktiskt skulle råka vara där för att tjäna Gud på något sätt, hur gör vi då det bäst? Genom att fördela uppmärksamheten på andra saker? Genom att granska varje ord som sägs? Analysera allt?
Håller inte twittrandet på att gå lite för långt - det går ju inte att förmedla allt till alla medan det pågår.
Splittrar inte detta nutidsskval närvaron i nuet - som väl livet trots allt borde präglas mest av?
Lever vi livet eller twittrar vi det?
Jag får lite samma känsla som inför att resa med kamera. Man tar en massa foton för att minnas resan. Men själva minnena består mest i att se allt genom kameralinsen i så bra vinklar som möjligt, i bästa ljuset, med perfekt skärpa... Istället för att verkligen uppleva det. I ivern att förmedla skönhet missar man lätt direktkontakten med den. Paradoxalt nog.
Och jag undrar om det inte är så i gtj också - genom att vilja förmedla något medan det pågår deltar man utifrån, med distans till det som händer.
Jag var med om något liknande vid kyrkkaffet igår. Vid bordet satt flera med mobiltelefoner och knappade på dem istället för att ha ett verkligt samtal med de övriga som satt där. Borde inte de korta möten som sker där kunna fokusera på viktiga saker?
Får väl tillägga att jag själv finns på twitter, och jag ser nya "följare" ansluta sig ganska ofta fast jag inte har uppdaterat på evigheter. Jag vet inte varifrån de kommer eller varför. Eller om de förväntar sig att jag ska twittra på engelska eftersom de flesta finns utomlands. Borde kanske fråga?
Tycker det är en annan sak med facebookuppdateringar där orden inte är begränsade på samma sätt och det därför kan bli lite djupare samtal ibland.
Men kanske har jag bara inte gett twittrandet en riktig chans?
Och jag kommer garanterat aldrig att twittra från vad som i bästa fall är ett möte med Gud.
Twittra under bönen, någon?
See what I mean?
Det beror nog på vad gudstjänst är. Om det är ett föredrag med underhållning man lyssnar till kan man väl twittra. Men om det är ett heligt möte med levande Gud, tjänst i templet, ett drama man lever med i så går det inte.
En församling med gudstjänster där det känns OK att twittra borde nog kanske fundera ett varv till hur gudstjänsten är utformad.
Markus - 2010-01-25 15:02
Är twittra att likställa med att göra anteckningar på papper?
Lasse V - 2010-01-25 15:20
Det här förstår jag inte. Är det lika fel att ha med sig och anteckna i anteckningsblock under gudstjänsten?
Hoppsan, öppnade den här sidan för flera timmar sedan. Då var det bara två kommentarer. när jag nu postade ser jag att Lasse V ställer samma fråga. Oh well. Great minds think alike.
Emanuel - 2010-01-25 16:12
Jag skulle inte anteckna i gudstjänsten heller. Det är väl inget föredrag man är på?
Men Twitter är värre än att anteckna. Det liknar mer att chatta eller messa, om än långsammare.
Markus - 2010-01-25 16:19
Anteckning är väl bara ett stöd för minnet och något som många gör. Tycker det är bra när folk är engagerade och visar att de vill komma ihåg så mycket som möjligt.
Antagligen har delar av NT kommit till genom att folk antecknat det Jesus och andra sa.
Om de levt idag, är det orimligt att anta att de använt sig av moderna kommunikationsmetoder?
Lasse V - 2010-01-25 16:34
Skickat många sms under dötråkiga möten och predikningar.
Förresten, predikan, är inte detta en överspelad företeelse?
Eftersom jag aldrig skulle ta med ett anteckningsblock upp i predikstolen och stå och skriva lite så antar jag att jag inte ska twittra därifrån heller:-)
Men jag förstår inte liknelsen med anteckningsblocket riktigt. Twittrandet är ju kommunikation på ett helt annat sätt än anteckningsblocket (som på sin höjd kan anses vara kommunikation med sig själv).
Med kommunikation finns det många fördelar. Men det är väl detta jag vill åt, kanske: Jag går på gudstjänst för mig själv, tillsammans med andra som besöker samma kyrka och inför Gud. Om det är orsaken till att jag är där, riskerar det att störas om jag börjar kommunicera med andra utanför? Om jag utgår från hur jag själv funkar så tror jag det. Det kan säkert vara olika men det känns logiskt att reflektera kring, tycker jag.
Carl-Henric Jaktlund - 2010-01-25 16:47
Att anteckna under en predikan gör man för att kunna återvända till det som sas. Och för att hinna fördjupa sig hemma - ensam med Gud. Kolla upp parallel versar etc. För min egen skull.
Twittra/blogga/messa gör man utåt för andra. Är inte alls samma sak.
Iaf. enligt mej.
Padwan Leinad - 2010-01-25 17:26
Det verkar som de flesta skriver mer utifrån frikyrkomöten som fokuserar mycket på lång och bra predikan. I den typen av sammanhang skulle jag nog kunna anteckna och twittra. Det känns mer som ett bibelstudium och sen en period med bön och lovsång (då iphone och anteckningsboken vilar).
Men en liturgisk gudstjänst är som ett drama som tar dig med från klockringning till avslutande välsignelse. Varje moment har en betydelse och är en del i ett drama, med höjdpunkten i nattvarden. För mig skulle det vara malplacerat att plocka fram iphonen eller anteckningsboken då. Det skulle bryta "flödet". Predikan är här inte ett faktaspäckat bibelstudium på samma sätt, utan mer ett själavårdande tilltal som smälter in i helheten.
Markus - 2010-01-25 17:52
Jag ser antecknandet som en långsammare kommunikation än twitter och sms.
Som underlättar när jag ska berätta för hustrun (som jobbar) om predikans innehåll ;-)
Lasse V - 2010-01-25 18:07
Markus: Det gäller inte mig i så fall, jag är urfrikyrklig.
Lasse V: Då kommunicerar man ju efteråt, inte under tiden.
Carl-Henric Jaktlund - 2010-01-25 18:09
Och när kommer iPhone-ägarna att börja ropa tysta halleluja och andra tillrop i mötena med hjälp av programmet Rulla? Tips från coachen kanske?
Spännande Carl-Henric, tack att du tog upp tråden! Jag kommer förmodligen svara mer utförligt på Amen.se i veckan.
En tanke om gudstjänst bara, vad är det? I Matt 18:19f står det att där två eller tre möts i Jesu namn är han mitt ibland oss. Mötet mellan människor och Gud verkar vara avgörande. Gudstjänst borde därför aldrig bli nånting "bara för mig". Mötet med andra människor tror jag är helt avgörande. Om sen twitter är ett bra sätt att bjuda in andra att delta i gudstjänstens möte eller inte tycker jag vi kan fortsätta samtala om. Jag är själv inte helt klar med det.
Brynte: Jag är, som du märker, inte helt färdig med det heller. Tycker inte det är självklart åt ngt håll. Och visst kan man se det här med gudstjänst från olika håll och aspekter, absolut. Jag förstår vad du menar men anser inte heller att en gudstjänst är "bara för mig". Absolut inte. Det är vi helt överens om.
Carl-Henric Jaktlund - 2010-01-25 19:49
För att nyansera mer:
Jag har varit på en del (förvisso nördiga) konferenser det senaste åren. En av de häftigaste grejerna är när de drar upp en twitterfeed på en projektorduk bredvid/bakom den som föreläser. Där citeras föreläsaren, hejas den på och i sällsynta fall - när talaren är riktigt, riktigt far out - så skrivs de ner.
Det är ett fantasiskt perspektiv på kommunikation. Det kräver att man klarar av att ta in flera dimensioner av kommunikation samtidigt, men det är spännande!
Hursomhelst: Twittrandet behöver inte _bara_ betyda kommunikation i realtid. Jag har twittrat flera gånger som en slags stödanteckningar för mig själv, som jag tror fler har nytta av. Niklas Orrenius har gjort samma sak under Sverigedemokraternas partievent. Använt twitter som en slags anteckningsform - inte bara för läsaren, lika mkt för sig själv.
Det behöver inte vara kommunikation i realtid. Det kan vara megafon i 20 minuter, för att ta del av reaktionerna i efterhand. Och då gå vidare i samtalet.
Man kan tycka att det där med twittrande i gudstjänster är rätt eller fel - men det blir svårt att kategoriskt klandra det.
För vissa fungerar det, för andra inte. Vi är olika. Bra så.
Twittra under gudstjänst känns helt enkelt fel. Sticka under gudstjänst, spela schack under gudstjänst, messa, läsa Kalle Anka och prata i telefon under gudstjänst? Allt känns lika fel.
Att anteckna eller teckna under en gudstjänst känns inte lika fel, inte för att jag brukar göra någotdera, men jag tror det har med den inåtvända karaktären på de aktiviteterna, som några redan påpekat.
Att vara närvarande är svårt nog och gudstjänsten är närvaro i det som sker just där och då. Twitter är ju att kontakta någon annan, liksom bara twittra om livet utan att uppleva det.
Måste allt nytt omfamnas av en ängslig kyrka som är rädd att hamna i bakvattnet? Vi behöver inte vara svans, Kristus är vårt huvud. Alla människor som söker "mindfulness" borde inte behöva leta utanför kyrkan, men kyrkan plottrar själv bort det som borde vara vårt specialområde.
Med det vill jag inte säga att allt nytt är fiende till det goda. men twitter under gudstjänst känns som rena motsatsen till vad en sann gudstjänst är. Men då talar jag inte om föredrag, som ibland kallas för bibelstudier, det är ju en helt annan sak och inte mer närvarokrävande eller -bjudande än vilken annan föreläsning som helst.
Alma Mater - 2010-01-25 21:45
En retorisk parallell:
Twittra samtidigt som sex?
No further questions, your honor.
Pelle Snusk - 2010-01-25 22:19
Självklart ska man kunna twittra. Sedan hur man använder twitter är var och ens egna val, hur man skall kommentera/anteckna. Det handlar om disciplin.
Jämför med Bibeln, hur lätt är det inte att sticka iväg på ett eget spår i den under predikan?
En liten fråga, borde inte predikan diskuteras efter "gudstjänsten"? Och i såfall, kan inte twitter vara en del i bra diskussionsunderlag? (Jag får erkänna att jag är en dålig människa, kommer inte ihåg mycket av predikan i söndags)
Bra retorisk fråga där Pelle =D
Att fira Gudstjänst, alltså att vara i Guds tjänst (vilket man som kristen mer eller mindre alltid är) handlar en del om att tjäna Gud och tjäna varandra. Jag tycker absolut att twittrande kan vara en tjänst för Gud och en tjänst för andra. Det beror på vilket syfte man har med twittrande. Att upphöja sig själv eller upphöja Gud. Om jag känner att Gud kallar mej till att dela med mig av vad som sägs och görs under en Gudstjänst till andra som följer mej så är det nog det som jag ska göra.
Det har talats mycket om att "det känns inte rätt att twittra under Gudstjänsten." Jag tycker att man förringar Gud genom att säga så. Skulle inte Han, som har skapat himmel och jord, kunna använda twittrandet som en del i en människas frälsningsplan eller helgelse?
Det är bara historien som upprepar sig (fast med nya uttryck kanske?)
När prästerna slutade att predika på latin för, typ massa år sedan, så var det säker flera som sa samma sak. "Det känns inte rätt." Men nu skulle det kanske kännas konstigt om man började med latin igen...?
Jag tycker att det handlar om att ge varandra frihet i Kristus! Gör det som Gud kallar dej till och uppmuntra andra i deras kallelse.
Lite tankar så här på kvällskvisten
Frid osv.
Seglivad myt det där att det predikades på latin före reformationen. Så var det inte.
Markus - 2010-01-25 23:18
Förstås var det så att det predikades på latin både för och efter reformationen - men inte alltid och överallt.
Emanuel: Jag har också använt twitter så i jobbet, självklart. Återvänt till flödet efteråt när jag skrivit artiklar för att fräscha upp minnet. Men det är ju inte det primära syftet någon gång, mer en konsekvens.
Och jag håller med om att det där med ett rullande twitterflöde bakom talaren är häftande. Dock tilltalas jag inte alls av det i samband med gudstjänst. Det känns alltför mycket som en helt annan sak för mig.
Jag stänger däremot inte helt dörren för twittrande från gudstjänster. Ställer mig bara tveksam.
Calle: Du har en stor poäng där. Men det har Pelle också. Paradoxalt men sant.
Carl-Henric Jaktlund - 2010-01-26 07:31
Ang. ”tweedikan”: Man kan ha sina sju gyllene punkter (eller hur många de är) färdigskrivna i telefonen och bara trycka "send". Inte konstigare än att byta powerpoint-bild. Bäst vore naturligtvis att bygga en app. som synkar de båda.
Det skulle också hjälpa predikanten att konkretisera sina punkter.
... vilket leder mig till varför jag tycker att det är nyttigt, för egen del, att twittra under gudstjänsten:
Jag lyssnar bättre och benar ut vad predikanten egentligen säger. Vad av detta skulle ge vanligt folk något att höra? Det förutsätter dock att man har samma åsikt som jag, nämligen att gudstjänst ska vara till för vanligt folk - och med det menar jag, för så är det tyvärr, folk som inte redan är kyrkliga.
Gissar att 90 procent av dem som följer mig på Twitter inte går till kyrkan.
Kan jag med hjälp av predikanten få ihop en eller ett par tänkvärda punkter att förmedla till dem så når vi sisådär några tusen fler procent icke-kyrkliga än de som sitter i kyrkbänken.
Allt detta förutsätter förstås att man har vissa twitterfärdigheter. Bara lite tekniskt strul kan förstöra väldigt mycket. Det kräver också att man visar respekt för dem som sitter omkring samt månar om människors integritet.
Pelle, sex är något väldigt intimt mellan två personer. Att jämföra det med en predikan gör hela grejen med mikrofon väldigt konstig. Hela poängen med en predikan är ju att den går ut till många.
Twitterflöde på skärm bakom? Jag har funderat på det. Det kan finnas en poäng med att kunna respondera, ställa frågor utan att behöva resa sig upp och ta micken. Väl använt, kanske med moderator, skulle det onekligen ge predikanten möjlighet att anpassa predikan efter sin publik. Men än så länge antar jag att för få skulle engagera sig och därmed göra predikan för enkelspårig.
@AndreasNson - 2010-01-26 11:08
Andreas: Jag ser inte vinsten med att twittra ut predikan i realtiden som predikant. Det kan man väl göra efteråt isf? Dessutom: Långtifrån alla predikanter har ett antal givna punkter som man utgår ifrån (jag har det ex sällan).
Pelles jämförelse med sex handlar inte om gudstjänstbesökaren kontra predikant som jag tolkar honom utom om gudstjänstbesökaren kontra Gud. Om det kärleksmötet.
Kanske landar man helt enkelt i detta: Är jag där - just där och då - för det som sker där eller är jag där som rapportör/evangelist för dem som inte är där? Det är ingen retorisk fråga som jag har ett givet svar på, jag tror att man kan ha olika svar. Men det skadar inte att tänka till kring.
Carl-Henric Jaktlund - 2010-01-26 12:49
För twittrare är händelser utan realtid som en Aladdin-ask med bara de sista bitarna kvar.
Men jag håller med om att det ska hanteras varsamt, och det enskilda mötet med Gud är viktigt. Dock ligger det även något i uttrycket "saligare att ge än få".
@AndreasNson - 2010-01-26 13:14
Just det Andreas, och isf är det ngt annat än anteckningar... Min invändning kring realtidrapporteringen gällde främst predikanten.
Och visst, men man måste också ta emot som gåva för att kunna ge vidare som gåva...:-)
Carl-Henric Jaktlund - 2010-01-26 13:17
Hur går det till att predika och twittra samtidigt? Vad jag har hört kan en man inte ens gå och tugga tuggummi samtidigt...;-)
Lasse v - 2010-01-26 14:12
Lasse, det är så enkelt att twitter har ett öppet API, så vem som helst kan skapa ett verktyg till vilken internetkopplad device som helst. Alltså är det rent praktiskt inga som helst tekniska hinder. Inte svårare än att använda en powerpointpresentation eller, för den delen av befolkningen som inte hängt med i utvecklingen de senaste 100 åren, Overhead.
Frågan ytterst handlar inte om gammalt eller nytt, det handlar om vad en gudstjänst är. Är det en kärlekshandling eller en föreläsning. Svaret om det passar med twitter beror på vad man tycker gudstjänsten är, tycker jag mig utläsa av dessa kommentarer.
För mig är så klart gudstjänsten ingen föreläsning och därför känns twittrande som att twittra när man älskar. Men många verkar se det som en föreläsning och då är det väl gudstjänstens innehåll och innebörd som bör diskuteras inte huruvida twittrande, stickning eller romanläsning passar sig under en gudstjänst.
Alma Mater - 2010-01-26 22:09
Att möta Gud kräver någon form av inre stillhet och koncentration, att lyssna till en predikan kräver full uppmärksamhet om nyanserna ska uppfattas. Att twittra då splittrar oundvikligen sinnet, ingen kan få mig att tro något annat, hur tränad han/hon än är.
Och gudstjänsten är verkligen inte bara till för alla icke troende, faktum är att den i första hand är till för guds folk. Det var Israels folk som kallades ut i öknen för att fira gudstjänst, inte egypterna.
Det finns gott om evangelisationsmetoder, twitter kan möjligen vara en, men gudstjänsten är inte i första hand avsedd att vara evangeliserande. Där möts Gud och hans folk i en gemenskap som iofs vittnar i sig, men bara om vi är närvarande i gemenskapen. Gemenskap förutsätter ju närvaro i någon form och att följa en twitter är ju i bästa fall indirekt närvaro, som att älska med frun via sms...(bra bild, Pelle)
Nutidsmänniskan är oerhört splittrad men evangeliets verkan är samlande, fokuserande på det viktiga. Det är en av dess helande effekter. Visst kan man anteckna under en predikan och då lika väl i telefonen som i ett block. Men jag tror vi lurar oss själva om vi jämför det med twitter, där ligger ändå mycket tanke på hur jag ska sammanfatta det som sägs så att jag blir rätt förstådd. Kom inte och säg att det inte splittar sinnet.
Tomas Wennerhult - 2010-01-26 23:56
PPT då?
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar