Och förresten, den där atmosfären är förstås inte bara viktig i församling eller i hem. Om Frank Mangs hade skrivit det där brevet i dag är jag övertygad om att han skulle ha haft med den nya tekniken också. Bloggar, exempelvis.
På en del håll diskuteras och analyseras kristenhet och teologi med allt annat än en god atmosfär. Visst ska det få vara högt i tak, allt annat är otänkbart. Olika åsikter ska få uttryckas.
Men på sina håll trycks människor och församlingar åt med allt annat än "broderlig kärlek", "ömsesidig aktning" lyser med sin frånvaro mellan kommentatorer (citat från Paulus, om du undrar). Allt i "den rena lärans namn". De hittar ständigt något att slå ner och anmärka på, att avfärda utifrån. Alltid, jämt och hela tiden.
Men man glömmer bort vilken atmosfär man sprider, och missar att man därmed underkänner och avslöjar sig själv å det tydligaste.
Gör som jag: fortsätt läs bloggar! Där förs viktiga samtal, där lyfts perspektiv som inte kommer fram på andra ställen och av personer som tyvärr alltför sällan kommer till tals i traditionella medier (som Dagen, exempelvis). Och läs inte bara dem som du tycker lika som, läs även det som skaver. Bloggosfären, inte minst den del som diskuterar kristen tro, är ett oerhört plus.
Men gör gärna även som jag på andra områden: dra dig undan, plocka rent aktivt bort från bloggrollen (typ: skaka dammet av fötterna), och gå vidare där den ömsesidiga aktningen för andra människor är frånvarande. Där läsningen föder mer kiv än försoning med andra människor, där läsningen i praktiken leder längre bort från Gud än närmare.
Man ska vara noggrann med vad man matar sig med, man ska vara noggrann med atmosfären.
