I lördags var jag talare på en barn-och ungdomsledarkonferens i Huskvarna, arrangerad av ungdomsförbunden inom Pingst, Evangeliska frikyrkan och Svenska alliansmissionen.
Det var en fantastisk dag, att få möta omkring 200 av alla dessa som med hjärtats lust ger av sin tid och sitt engagemang för att vara goda förebilder och ge en god grund i starten av ungas liv är inget annat än en ynnest. Så mycket längtan, så mycket vilja att få prägla och förmedla - dela - Jesus med nästa generation.
Och allra tydligast såg jag det i Cajsa Tengblad.
Hon är ungdomskonsulent hos Svenska alliansmissionens ungdom och därtill föreläsare och författare med fokus på det viktiga ämnet självbild. I lördags höll hon seminarier parallellt med mig och jag hade därför tyvärr inte möjlighet att lyssna till henne, men vid den korta slutsamlingen skulle hon bara kort ge erbjudande till alla intresserade att köpa en bok.
Det var då det hände, det som jag kommer bära med mig länge, länge.
Cajsa Tenblad nämnde helt kort om ämnet, om vikten av att undervisa om och ge unga en sund och god självbild i en värld och en tid där många kämpar med en destruktiv och negativ sådan, och kom in på att det inte bara är tjejer det gäller. Ämnet är viktigt och angeläget även bland killar och behovet av män som förebilder är därför stort (Läs intervju med Cajsa Tengblad om hennes bok "Självbild" här).
"Idag har jag haft seminarier för 39 kvinnor och 1 man..."
Det var allt hon hann säga innan det brast, fullständigt. Tårarna vällde fram, så kraftig var reaktionen att hon inte kunde stå upprätt utan var tvungen att böja sig frmåt. Det var ostoppbart. Det var hennes reaktion men eftersom det kom så plötsligt och oväntat, även för henne själv, är jag relativt säker på att det där inte bara kom utifrån hennes hjärta. Det var som om Gud slog ner och hade en hälsning.
Cajsas tårar är värda att begrunda. Om det dessutom var Guds tårar ... Då är det sannerligen läge att fundera kring om inte vi, och kanske i synnerhet då vi män, tenderar att fly något oerhört viktigt och angeläget.
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Jag är man och har bara följt det jag tycker är kul.
Det är det bästa som finns att jobba med barn och ungdomar.
Men det är värt att begrunda varför så många män flyr detta område. Tragiskt.
Padwan Leinad - 2010-02-09 16:37
En kommentar till bara - att arbeta med barn och unga är inte första steget mot att bli "riktig" förkunnare/pastor.
Padwan Leinad - 2010-02-09 16:43
Tanken är väldigt intressant och väl värd att begrunda.
Padwan: Fast det här gällde alltså inte barn-och ungdomsledare i allmänhet. Det var många män/killar med på samlingen i lördags. Men bara en av dem valde seminarierna kring det "mjuka ämnet" självbild. Frågan gäller alltså i synnerheten om män tenderar att fly de bitarna.
Carl-Henric Jaktlund - 2010-02-09 16:56
Jag har läst boken och kan verkligen rekommenderar den till både kiillar och män!
Absolut, tycker kristna män verkar fokusera hårt på teologi , det här med tillgivenhet och kärlek (rom 12:10) verkar vara en svår nöt :)
Jag gick en själavårdskurs förra året och vi var faktiskt två män och tjugo kvinnor som genomförde kursen.
Självbild och det som finns på den egna insidan är ganska undanträngt i evangelisk tradition. Detta trots att Luther varmt rekommenderade bikten.
När hörde någon senast en predikan om det viktiga att bikta sig regelbundet?
Peter T - 2010-02-09 19:49
Två män och tjugo kvinnor? Ngt bättre statistik men inte mkt va?
Carl-Henric Jaktlund - 2010-02-09 20:12
Varför är det viktigt att ge barnen en kristen fostran? Kan någon ge ett bra svar är jag tacksam.
Männen var alltså på ditt seminarium i stället, Jaktlund?
Maja: Bland annat, det var en del män (och kvinnor, kanske hälften-hälften) på mitt seminarium. Hur det var på det tredje seminariealternativet vet jag tyvärr inte.
Jag har funderat på hur det kan hänga ihop, jag och Cajsa pratade om det efteråt. Men vi hittade ingen förklaring. Tror att det är svårt att läsa ut något från detta enstaka tillfälle enbart, hennes reaktion byggde mer på ett mönster över tid kring de här frågorna. Här konkretiserades problemet.
Carl-Henric Jaktlund - 2010-02-09 21:22
Det värsta är att det varit så här länge. Och nu har de grabbarna blivit gubbar.
Några av dem är pastorer som kärlekslöst ser flisor i andras ögon.
Långt ifrån alla pastorer självklart. Ganska få egentligen. Men lite för många och allt för röststarka.
Peter: Bl.a därför att den himmelska föräldern aldrig sviker. Hon står alltid på barnens sida. Barnen behöver någon att gå till när jag sviker och beter mig illa. Det är viktigt att barnen vet vem de ska vända sig till och att de har en ängel vid sin sida-en ängel som står inför Guds ansikte hela tiden.
Alma Mater - 2010-02-09 23:37
Jag som varit med i barnverksamheten i Pingst under många år vill också påpeka att det är kvinnorna som har makten där. En man är aldrig lika ”bra”. Det är få män som blir kvar i den gemenskapen.
Stanley Almqvist - 2010-02-10 10:56
Kan det vara riktigt att ställa barnen inför stora svåra existentiella frågor om liv/död himmel helvete som ju är kärnan i det kristna budskapet?
Peter: Är inte kärnan i det kristna budskapet Guds kärlek till människan, om livet tillsammans med Gud? Det trodde jag. Det känns jättenaturligt att ge det perspektivet till barn, tycker jag.
Carl-Henric Jaktlund - 2010-02-10 14:27
Att bli kristen, är i vart fall som jag blivit itutad sedan barnsben, att vara redo för uppryckandet i skyn, en slags livförsäkring kan man säga. Är inte detta kärnan? Utan den aspekten på det hela blir kristendomen onödig och obegriplig.
Livet börjar långt innan det tar slut. Guds rike är nära, sa Jesus. Jag vet inget bättre rike.
Carl-Henric Jaktlund - 2010-02-10 14:47
Grovt generalliserat så är det enligt min erfarenhet oftare kvinnliga ledare för barnen och de yngre och fler manliga ledare för ädre tonåringar och vuxna. Kan det då finnas ett samband mellan det "avfall" som sker i övergången till vuxenlivet och det "byte" som sker i ledarskapet? "Könsbytet" hos ledarskapet ger ett annat fokus just i den tiden då de mjuka delarna av livet är så centrala, och vi ofta är väldigt sårbara.
Anders Karlsson - 2010-02-10 15:31
Skulle varit tydligare... de mjuka värdena är en självklar, eller borde iaf vara det, del av vad man sysslar med när man jobbar med människor.
Och då i synnerhet när man jobbar med yngre.
Men sen tror jag fortfarande att många ser barn/ungdomsarbete som första steget i karriären till att tjäna "på riktigt".
Padwan Leinad - 2010-02-10 19:02
Könsuppdelningen för ledare av barn respektive ungdomar är odiskutabel.
Sen blir jag ju rent av mörkrädd när man läser "Peters" syn på saken.
Stanley Almqvist - 2010-02-10 20:32
Jämför skillnaderna på lön för pedagoger och präster, eller varför inte kyrkoherdar. Så är det ju att det är ett nerköp i karriären att vara pedagog. Den ingår inte i mäns könsroll att göra karriärsmässiga nerköp ens för sina egna barn så varför skulle de bry sig om andras...
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar