Jag har försökt att sprida ut mina arrangemang kring den bok jag skrivit, men den här veckan har det kört ihop sig lite. Först Sävedalens missionskyrka ikväll, därefter Uppsala och medverkan i "Kväll med Ulf Ekman" i morgon kväll och sedan Skövde pingstförsamling på lördag förmiddag.
Inga jättebekymmer en normal vecka, men just denna vecka...
Den här eftermiddagen får vigas åt att ta sig till Sävedalen från min hemort Falköping, det gäller att vara ute i god tid. I morgon får det bli flyg till Arlanda från Landvetter, och förhoppningsvis går det tåg så att jag tar mig hem till familjen igen på torsdagen. Därefter bilfärd till Skövde lördag morgon, om nu inte ett nytt snöoväder ställer till det...
Sånt här är förstås lite jobbigt och besvärligt, och jag lider med storstadsmänniskorna som är beroende av kollektivtrafiken. Och samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite spännande och fascinerande, att vi får något som rubbar våra invanda och trygga cirklar - om än bara lite, lite. För vi ska inte glömma att det här knappast är en katastrof, det är ett otroligt överord i sammanhanget.
Tänk att vi lever i ett land där de värsta som verkar kunna hända är att kollektivtrafiken (och alla annan trafik också, för den delen) får problem. Det ställer naturligtvis till det och kan bli väldigt besvärligt för en och annan.
Men i det stora hela - är inte alla krigsrubriker och uppgivna suckar bara ytterligare ett bevis för hur oerhört bortskämda vi är i detta västerland?
