Det nya och märkliga ordet Fyrke - förkortning för Fyrkantsevangelikalism - medförde en nyhetsartikel i dag plus en kommentar där jag försökte sätta in debatten i ett sammanhang och reda ut vad den egentligen handlar om respektive inte handlar om.
Jag menar att den, ursprungligen, inte handlar om EFK-pastorn Stefan Swärd vs ex-EFKaren Jonas Lundströms teologi. De har olika syn på mycket och det är underlag för en egen intressant diskussion, vilken nu blivit verklighet på deras respektive bloggar.
Men Fyrkedebatten handlade initialt om något annat, nämligen om hur de som tänker och resonerar annorlunda blir bemötta och hanterade av de som tillhör de så kallade Fyrke. Då tas, menas det, snabbt maktspråket fram. Att på något sätt tänka annorlunda än Fyrkantsevangelikerna föranleder tillrättavisning och varningar.
Det var helt enkelt en Fyrkedebatt och blev en Lundströmsdebatt. Båda är intressanta men gör bäst i att inte blandas ihop.
Både Stefan Swärd och Joachim Elsander, som omnämndes i min kommentarstext, verkar tycka att den var okej (om än inte heltäckande eller perfekt, det tycker inte jag heller, klurigt ämne att fånga i ord detta).
Men sen blir det svårt. Stefan Swärd fortsätter skriva om Lundströms teologi och funderar kring om han har något inflytande i Evangeliska frikyrkan, vilket i så fall skulle oroa Swärd. Han har fått respons som tyder på att så inte är fallet men är inte säker och räknar upp flera namn som uttryckt sitt stöd för Jonas Lundström i hans första inlägg om Fyrke, däribland före detta Frizongeneralen Josefine Arenius och Linnea Åberg som sitter i Frizons ledningsgrupp nu.
Men det är här som det riskeras att blandas Fyrkeäpplen och Lundströmpäron i korgen.
Jag tror man behöver hålla isär Fyrkedebatten och Lundströmdebatten. Att hålla med och ge sitt bifall till Fyrkeinlägget som allt startade med - vilket Arenius och Åberg gjorde - behöver inte innebära att man delar Lundströms teologi. Det kanske de gör, det vet inte jag, men det går definitivt inte tas för givet utifrån vad som skrivits av dem i sammanhanget. Båda verkar mer vara inne och resonera kring att det borde vara "högre i tak" inom EFK än vad det är, som jag läser deras kommentarer (Josefines kommentar, Linneas kommentar)
Det är vad Fyrkedebatten handlade om initialt, den som sedan förändrats och hamnat i en Lundströmdebatt kring skillnaderna mellan hans och Swärds teologi.
Jag tror helt enkelt att man kan vara "Fyrkeskeptiker" utan att "röra sig i riktning bort ifrån evangelikalismen" som Swärd oroar sig för.
Den definitionen tror jag måste göras klar om det samtalsmöte som Stefan Swärd föreslår - och som låter alldeles utmärkt - ska kunna bli av och vara fruktbart. Då kan inte frukterna äpplen och päron blandas ihop för mycket.
