Noterar att Stefan Swärd fortsatt debatten angående Fyrke, bland annat utifrån min analys i förra veckans tidning. Låt mig bara ge en kort och snabb kommentar.
Swärd observerar att jag använde mig av uttrycken modern/postmodern och generationsskillnader som alternativ förklaring till att man talar förbi varandra. Han håller inte med.
Och det är helt okej, som jag skrev i den där analysen så är jag väl medveten om att sådana definitioner alltid är förenklingar. Poängen var snarare att det finns ett glapp mellan hur man tycker att man ska diskutera kring frågor som rör tro och teologi, samt att säga att detta - tror jag - inte tydliggör att det finns de som är liberala och de som är konservativa.
Och den förklaringsmodellen väljer inte heller Swärd när han nu kommenterar ytterligare. Fast han är bra nära, han skriver i stället att han tror att "graden av sekularisering bland oss kristna är den avgörande faktorn och den beror inte på vilka generationer man tillhör" och hänvisar därefter till att de växande och unga megakyrkorna i USA är mycket konservativa i sin teologi".
Sekulariseringen är ett faktum, även in i kyrkans led. Det kan med rätta talas om en inre sekularisering. Men är det en förklaringsmodell att använda kring skillnaderna i Fyrke: Att Swärd och de som står nära honom inte är så sekulariserade medan de som tycker annorlunda är mer sekulariserade (för jag antar att det är just så han menar, jag kan inte läsa det på annat sätt)?
Jag är tveksam, mycket tveksam. Det tror jag är en ännu större förenkling än att tala om modern/postmodernt och generationsskillnader som förklaring.
Jag tror fortsättningsvis att detta mer handlar om hur man talar om tro och teologi än vad man egentligen tycker. Och jag tror fortsättningsvis att det är ett problem att blanda ihop Jonas Lundströms teologi och Fyrkeskeptikernas kritik, det är att blanda äpplen och päron.
Kritiken om Fyrke handlar inte om att vissa teologiska åsikter (de som Swärd beskrivit som "klassisk kristen tro" och "konservativa") skulle vara fel eller märkliga, inte heller att Fyrkeskeptikerna nödvändigtvis tycker teologiskt annorlunda i grunden.
Det handlar mer om attityd (gentemot dem som tycker, tänker och resonerar än annorlunda i eller kring frågor) än om teologi.
Att Swärd och övriga skulle ha ett sådant attitydbekymmer kan han/de naturligtvis tycka annorlunda kring (och det är tydligt att han gör, han känner sig mestadels orättvist anklagad kring det, skriver han). Det är förstås inte nödvändigtvis så att Fyrkeskeptikerna har rätt medan Fyrke har fel.
Men det är kring detta som kritiken kretsar, och att fylla det med massa annat gör samtalet svårt. Och att det skulle röra sig om olika grader av sekularisering är att göra minst en kraftig förenkling, tror jag, om det inte till och med är en hel missberäkning.
