Det blev som sagt mindre sociala medier och mer böcker under helgernas ledigheter kring jul. Bland annat läste jag Zlatans självbiografi, inte minst intressant gällande resan från utanförskapet till elitscenen. fascinerande.
Det blev några romaner också, bland annat Håkan Nessers "Berättelse om herr Roos", i serien om kommisarie Barbarotti. Nesser är en favoritförfattare sedan många år, och jag tycker bara att han blir bättre. Inte minst när det gäller tecknandet av personligheter som känns både trovärdiga och intressanta, i synnerhet gäller det den här boken där själav kriminalhistorien är en parantes i förhållande till människoödena som står i centrum.
Och så fortsätter kommisarie Barbarotti och hans fru Marianne att fundera kring Gud. Även om det skedde ännu mer och tydligare i den förra boken i serien, "De ensamma", så finns här några guldkorn.
Som denna, där Barbarotti just sagt att han nästan är rädd för att klara upp mysteriet med herr Roos: "Så snart vi får reda på det, i samma stund som korten ligger på bordet, kommer det att verka banalt och trist och ingenting annat."
Då svarar Marianne:
"Jamen, det är ju så det är med själva livet? Det är frågorna och det outforskade som är det stora, inte svaren och det uppenbara."
Samtalet rullar vidare och landar i Gud. Marianne på nytt:
"...jag är i alla fall säker på att en gud utan frågor och mysterier på sin höjd kan vara en avgud. Det är inte meningen att vi ska förstå allting. Framförallt inte honom."
Mycket intressant. Jag vek sidan lite i högerhörnet och har återvänt någon gång sedan dess, läst och funderat. Det ligger mycket i det där, i vikten av att frågorna och det outforskade får finnas och att det inte bara är svaren och det uppenbara som är det stora.
Kristen tro är att ha en berättelse om en hel del svar där de som kretsar kring Jesus är de allra tydligaste. Men kristen tro är även att inse sin litenhet inför en stor Gud, det är att få slappna av i att någon annan bär bortom det jag inte behärskar eller förstår.
Många av oss har en tydlig berättelse att dela och bekänna. Men man ska inte frestas tro att man har alla svaren om allt helt i sin hand, det går inte plocka bort att kristen tro till stor del är mysterium. Den är på många sätt konkret, ja, men den är mysterium samtidigt.
Vissa saker är svåra att se och begripa, och det är som det ska.
