Frågan om hur många vi egentligen var i Kungsträdgården kommer säkert att leva en tid. Men det är bara att instämma i det Rickard skriver i sin bloggpost att det inte är antalet som räknas utan det som vi som var där (och förhoppningsvis också ni som följde det på webben) fick vara en del av.

Det var en fantastisk gudstjänst i Kungsan. Väl genomtänkt och väl genomförd med ett klart och tydligt budskap som framträdde både i det som sades och i det som sjöngs. Den var dessutom alldeles lagom lång för att även alla de deltagare som bara hade ståplats skulle orka vara med fullt ut. Och jag slogs av att människor stod kvar även när gudstjänsten var slut och O store Gud hade klingat ut. Det var som att man inte ville lämna den andefyllda plats som Kungsträdgården förvandlats till.

Nu värker det i benen efter en lång dag på språng. Mötena med Dagenläsarna i vår monter var många och stimulerande. Och några nya sådana blev det också. Både Ulrika och jag är lyckliga men trötta. Och hade hon fått tio kronor för varje kram hon delat ut skulle hon vara en förmögen ung dam vid det här laget...

Vi har fått en del frågor om hur många vi egentligen var i Kungsträdgården i dag. Men tyvärr kan vi inte ge er några enhetliga svar. Enligt vår reporter Josefin Lilja, som hade pratat med polisen på plats var det 7 000. Men när jag pratade med manifestationens ordförande Lennart Möller sa han 17 000 till 18 000 människor.

Samtidigt lade han till - och det är värt att poängtera - det är inte mängden som är det centrala. Han ville hellre fokusera på den andliga atmosfären, och tillbedjan. Och den var han mer nöjd med än någonsin. 

Det är svårt att säga emot. Det var flera händelser som jag kommer att bära med mig. Som när hela skaran i Kungsträdgården föll ner på knä i bön, eller när motorcykelmännen och kvinnorna bar fram korset framför scen, eller när de kristna som utsatts för förföljelse i olika delar av Mellanöstern berättade om sin situation. Under det sistnämnda var det flera som grät öppet. Det är svårt att förhålla sig likgiltigt till något sådant.

OM 7 000 stämmer. Då är förra årets siffra på 25 000 väl kraftigt tilltagen. För visst var det färre i år. Men det var långt ifrån så stor skillnad.

Å andra sidan har kanske Möller rätt. Oavsett om det var 7 000 eller 25 000 var det fantastisk stämning och en riktigt lyckas Jesusmanifestation.

En av de stora snackisarna var att drottning Silvia hade hälsat till de församlade i Kungsträdgården.

Här är hälsningen i sin helhet:

"Till alla församlade till Jesusmanifestationen 2011

Jag sänder er min hälsning med tillönskan om Guds välsignelse över dagen. Jag ser med tacksamhet på att kristna från olika traditioner på detta sätt samlas i bön för vårt land och till fördjupad gemenskap i mångfaldens Sverige"

Här är brevet som vi fick låna av Hakon Långström;

Nytt besöksrekord, frågar sig min kollega Rickard Alvarsson. Låt oss vänta på de officiella siffrorna,men min egen känsla är att det är glesare bland besökarna jämfört med förra året.

En mäktig syn var det samtidigt att se folkskaran framför scenen i Kungsträdgården böja knä och i stillhet rikta sig till Gud med en bön om förlåtelse för försummelser och om nåd och kraft in i livet. Och om välsignelse över Sverige.

Jag funderar över vad förbipasserande tänker när de ser alla knäböjande människor i solskenet. Kanske några tyckte det var konstigt, men det hela skedde med värdighet, och de flesta uppfattade nog att det var bön som pågick. Och att bönerna registrerades i himmelen kan vi vara säkra på.

Den lidande kyrkan i världen uppmärksammas på flera sätt under Jesusmanifestationen. Johan Candelin från Finland, ordförande för Martyrkyrkans vänner och aktiv i religionsfrihetsfrågor i FN, hälsade från kyrkorna i världen, och framhöll att den växer kraftigt trots svåra förhållanden. Upp emot 70 000 nya kristna varje dag i världen.

I tre korta filminslag fick vi sedan höra om den lidande kyrkan i bland annat Egypten, Yemen och Irak. Det är inte ovanligt att människor fängslas och förföljs för sin kristna tro i muslimländer i Mellanöstern. Men trots det håller kristna syskon på olika håll i världen modet uppe. Gud finns med mitt i det svåra.

En nyttig påminnelse denna dag när många kristna fritt kan samlas mitt i Sveriges huvudstad.

Det ska bli spännande att se hur många det egentligen är här på Kungsträdgården. Känslan är att det är fler än förra årets rekord, men det återstår att se. Det ser i alla fall ut att bli en riktigt lyckad Jesusmanifestation.

Här kommer några bilder från den första halvtimmen i Kungsträdgården:

Folkmassa.

Bikerfolket bär in korset

Nu har gudstjänsten i Kungsträdgården börjat. Just nu läser Hakon Långström upp hälsningen från drottning Silvia som önskar alla församlade Guds välsignelse och uttrycker tacksamhet för att kristna från alla traditioner samlas till bön för landet och för fördjupad gemenskap. Applåder, förstås.

Därefter ber vi Fader vår, först på arameiska och sedan på svenska.

Det är mycket folk i Kungsan. Fler eller färre än i fjol? Skulle jag gissa skulle jag säga färre men jag är inte bra på att bedöma folkmassors storlek så jag kan ha fel. Men uppslutningen är god och många uttrycker sin tacksamhet över att få samlas ännu ett år och över det perfekta vädret.

Jesusmanifestationens stora samling i Kungsträdgården har precis dragit i gång. För egen del har jag den senaste timman stått i Dagens monter och träffat gamla och nya läsare från alla möjliga håll i landet. Nyttigt att lyssna på synpunkter, och få glada tillrop (och en och annan kritisk) från prenumeranter. Omslaget med frågan "Vem är Jesus för dig?"i fredagens tidning har uppenbarligen fått många att titta till lite extra. Just nu när gudstjänsten dragit i gång är det definitivt Jesus som står i centrum.

"Whopper is God (Whopper är Gud)".

Under lunchen på Burger King stod det klart att det finns ett alternativ till att tillbe Jesus. Nämligen hamburgaren "Whopper".

På Östermalmstorg är det Frälsningsarmén med flera som står för ruljangsen. Och här lockar medryckande sång och musik människor att stanna upp. Vi har just lyssnat till "Jesus han är svaret för vår värld idag". Och nyss var det "O, store Gud".

Musikens makt är stor och det underbara är att man kan sjunga en tydlig förkunnelse utan att människor ryggar tillbaka. Dessutom är ju kristen musik i sig en ekumenisk motor som förenar oss över samfundsgränserna. Även det är en poäng en dag som denna.

Läser i Rickards bloggpost från Kungsan att det är fullt ös där. Fattas bara annat när det är barnen som står i centrum. Men så att ingen ska bli förvirrad gissar jag att det är som det står i programmet, Lennart Henricsson från barn-OAS som kör hårt där. Daniel Wiklund har vi här hos oss på Östermalmstorg och han kommer också att leda lovsång vid huvudgudstjänsten kl 15.

Nu har Ulrika och jag styrkt oss med var sin tunnbrödsrulle. Och jag har kommit på varför Ulrika inte ska äta tunnbrödsrulle utan tillgång till rinnande vatten... Men gott var det.

Strax bär det av ned till Dagens monter i Kungsan. Det är roligt att gå med i tågen dit från något av torgen men det är också härligt att vara på plats och se människorna strömma till.

Lennart Henricsson från barn-OAS

Nu är det ordentlig förfest vid Kungsträdgården. Rök kommer utpumpande från lilla scenen (bakom den gigantiska). Tävlingar varvas med musik. Det är barnen som är i fokus. Något som tydligen ska genomsyra hela manifestationen enligt arrangörerna.

Det är en glad göteborgare (?) Lennart Henricsson från barn-OAS som leder. Han och bandet är bitvis bra. Till och med riktigt bra. Tänk er Stefan Sundström. Så låter det. Lite, eller nä, MYCKET proggkänsla. Man borde lägga ut en ljudfil så att ni fick höra. På scenen hoppar två tjejer med färgrann outfit. En del barn ser lite rädda ut, men de flesta verkar digga med proggarna. Alltså. De är nog inte proggare, men det låter verkligen så. När jag var liten fick man nöja sig med Perla Bjurenstedt. Lite bitter blir man.

Och rök har de, som bolmar ut från scen. Passar ju bra in i proggkänslan. Men det är helt ofarlig rök. Jag har kollat.

Textmässigt är det också rätt bra. Pengar och popularitet gör ingen lycklig. Jesus är nyckeln. Han sviker aldrig. Enkelt och rakt. En låt som någon - kanske samma gäng? - körde förra året, som är lite mer tveksam, är en låt där refrängen går: "Missa inte festen" som handlar om att man verkligen måste anstränga sig för annars hamnar man på fel sida. Känns kanske lite hårt att lägga på kids som inte ens får döpa sig i de flesta frikyrkoförsamlingar.

Men som sagt. Det här var det klart bästa hittills. Go, Lennart Hnericsson!

----

Redigerad 13:08 (Det är Lennart Henricsson från barn-OAS som sjunger inte Daniel Viklund som jag skrev tidigare)

Snygg-Johannes (till vänster)

Sitter nu bredvid hela Jesusmanifestationens näst mest hårdarbetande person*. Och en av de allra viktigaste (i alla fall för er som sitter i stugorna). Hans namn är Johannes Ottestig och jobbar som webbredaktör på den enda dagstidningen i hela vårat avlånga land (!) som bryr sig tillräckligt om sina webbläsare för att sända Jesusmanifestationen i Kungsträdgården på webb-TV. Allt för Er, mina bröder och systrar!

Han blev inte omnämd i morgonens bönegudstjänst i Filadelfia. Det tycker jag är konstigt. För grejen är han behöver all förbön han kan få just nu för att med knappa resurser se till att ni får vara med i festligheterna under eftermiddagen.

* Den hårdast jobbande är inte jag, utan Lennart Möller som är ledare för hela manifestationen. Å andra sidan är det rent hypotetiskt, och svårt att bevisa.

Det mångkulturella inslaget är påtagligt i gröngräset i Fatbursparken på Söder i Stockholm. Katolske biskopen Anders Arborelius kallar de med utländsk bakgrund i samlingen för "missionärer" som kommit till Sverige. De  är viktiga i det sekulariserade Sverige, säger han, denna första gång katolska kyrkan deltar i Jesusmanifestationen.

Men särskilt många icke-invigda möter man nog inte just här i parken om man ska vara riktigt ärlig. De som kommit är främst de som redan har en kyrklig tillhörighet. Det är i alla fall min känsla där jag sitter och lyssnar, och ser nunnor, präster och ikon-bilder. Tilltalet är främst till dem som redan tror.

Annars inleddes samlingen här med att ungdomar från Skarpnäckskyrkan (Alliansmissionen) dansade hiphop från scenen. En salig blandning på både kulturer och stilar kan man säga.

Har gått omkring här i min journalfilm (se nedan) och funderat på vad Pelle Hörnmark, (pingst ffs föreståndare) sa inne på bönemötet i Filadelfia. Inte det där om att han är en "enkel man med enkla behov", och inte heller det där med att Sverige behöver förbön - utan en grej han sa om media. Att till och med de sekulariserade kvällstidningarna publicerade böner på löpsedlarna när det skedde katastrofer runt om i landet. Min fråga är: Är det sant? Mig veterligen har en sådan bön i tidningssammanhang bara publicerats en gång. Det var på Dagens framsida efter elfte september. Men annars? Är det någon av er som kan bekräfta Pelle i detta? Hoppas att han har rätt.

Är på väg till Sergelarkaden, eller låt oss säga "plattan" så vet nog de flesta vad det är. Manifestationen genomsyrar stora delar av stan i dag. Det känns som att gå omkring mitt i en Journalfilm. Hör en speedad röst som säger att "här flödar glädjen, barnen leker vid sina mödrars fötter med de ballongen de nyss införskaffat. Glädjeyran är total. I dag är det Jesus som står i centrum för stadens invånare".

Vädret är för övrigt OK. En aning kyligt, men ibland tittar solen fram.

Nu är vi på plats i Vasaparken. Svårt att bedöma hur många som är samlade, men de stolar som ställts fram är alla upptagna och människor sitter i gröngräset och på det lilla berget.

Vi har bett och lyssnat till härlig lovsång. Just nu talar Klas Lindberg, pastor i Betlehemskyrkan. Han talar konkret och handfast om vad Jesu död på korset betyder för var och en och slutar med en överlåtelsebön vars sista ord är: "Tack för att du aldrig kommer att överge mig". Han uppmanar dem som bad bönen för första gången att ge sig till känna för att få hjälp med fortsättningen.

Sedan blir det afrikansk lovsång av en grupp från Bredäng: Jesus lever i dag!

Sedan vittnar sjökapten  Mats Johansson om hur hans liv ändrades från ett livsstil där han själv var nummer ett, två och tre i livet till något helt annat. När han blev sjuk kom dödsfruktan. Och så mötte han en gammal dam i tunnelbanan som gav honom en traktat. Budskapet var: Gud är din chans. Och det satte igång tankarna och fick honom att söka Gud. Till slut gick han fram för att få möta Jesus på ett tältmöte vid Hornstull. Och när jag uttalade Jesus namn så var han där, berättar Mats Johansson.

Saker och ting är inte alltid vad man tror.

Nere i tunnelbanan är folk sura för att bussarna kommer att vara försenade under eftermiddagen (se Johannes blogginlägg nedan). "Manifestationen" är säkert något vänsterbus, säger någon. De andra nickar. Vad de inte vet är att det är Jesus som ska manifesteras.

En bit bort står några vuxna män i kycklinggula västar. Nu är det bråk, tänker jag. Trist, speciallt en sådan är dag. Men icke. På baksidan av de gula västarna står det "Förebedjare".

Utanför Filadelfias möteslokal står motorcyklarna uppradade. Hells Angels? Nej. Kristna bikers.

Allt är inte vad man tror. Och hur många tror att det kan samlas över 20 000 kristna på Kungsträdgården i en eftermiddag i maj. Inte många.

Nu är mötet i Filadelfia slut. Ett underbart glädjefyllt sorl fyller hela kyrkan.

Vi avslutade med att under Pelle Hörnmarks ledning be för Sverige, be om att denna dag ska bli en enda stor omfamning från Jesus Kristus till svenska folket Vi läste Filipperbrevet 2: 9-11 tillsammans, om hur alla knän ska böjas och alla tungor prisa Jesu namn. Och så sjöng vi lovsång så att taket nästan lyfte.

Allra sist avslutade Hans Weichbrodt mötet på svenskkyrkligt vis: Låt oss gå i frid. Och alla svarade med stort eftertryck Och tjäna Herren med glädje.

Gladast av alla i hela Filadelfia är nog Ulrika. Hon har dansat och klappat och viftat och kramat så det står härliga till. Nu loggar jag ut en stund och går ut i solen till ett par av torgmötena som snart börjar.

Bönen för Sverige blandas med att vi sjunger ihop med sångaren Bengt Johansson. Alldeles nyss fylldes Filadelfiakyrkan av sången:

 Av hela mitt hjärta av hela min själ.

Av hela min kraft med allt jag är.

Jag sträcker mig mot dig Gud.

Och ger dig mitt lov.

Det kallas i den kristna traditionen för lovsång, och kan närmas beskrivas som en bön till Gud. Bra uppladdning inför att pingstledaren Pelle Hörnmark nu äntrar talarstolen.

Medan datorn har varit på laddning har Ulf Ekman lett förbön för framför allt mötet i Kungsan. Vi har tagit upp kollekt. Inga Pagreus och Kent och Marie Svensson från min egen kyrka S:ta Clara har talat om alla de förlorade söner som vill bli inte bara återfunna utan också återvunna. Och när Marie vittnade om hur Jesus befriade henne från drogmissbruk och gav henne ett nytt liv var inte många ögon torra.

Nu ber vi för riksdag och regering och alla andra beslutsfattare. Ulf Perbo, statssekreterare hos Stefan Attefall, påminner om att vi tillhör den minoritet i världen som lever i demokrati och okorrumperad statsförvaltning. Det är något att tacka Gud för. Och han uppmanar oss att inte bara be för folkvalda och ministrar utan också för statsförvaltningens alla tjänstemän.

Riksdagsledamoten Tuve Skånberg (KD) och Hans Weichbrodt leder förbönen.

Också jag är på plats i Filadelfiakyrkans förbönssamling i samband med Jesusmanifestationen. Framför mig i bänken sitter några äldre damer, och i bänken bakom mig ett antal ungdomar. Det är en härlig blandning. Just nu har det också varit bön för den barnsatsnng som görs i eftermiddag i Kungsträdgården. Olika generationer tlllsammans. En av de första bönerna från estraden bads på spanska, och här skymtar också olika nationaliteter bland besökarna.

Det är en blandning som ger  hopp för kristenheten och Sveriige både den här dagen och framöver.

Patrik Sandberg från Sverigebönen får applåder när han talar om längtan att göra nationaldagen 6 juni till en bönedag i hela landet. Han berättar om hur antalet orter ökat år från år. Han uppmanar alla att gå hem till sina städer och byar och att anmäla tider och stunder.

Att minst 100 stora städer ska delta är målet för 2011. Av entusiasmen att döma finns det anledning att hoppas att det ska nås.

Sedan fortsätter vi att be för de olika torgmötena. Det är inte särskilt många från respektive ledningsgrupp i Filadelfia eftersom de redan är på plats där mötena snart ska börja men de får förstås förbön på distans.

Hans Weichbrodt från Oasrörelsen berättar om brevet från Stanley Sjöberg för några år sedan om hans vision om det som kom att bli Jesusmanifestationen. Han citerar Sakarja 4:6: Inte genom styrka, inte genom kraft utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.

Det inleder bönen om allt som ska hända under denna dag som Hans leder tillsammans med manifestationsgeneralen Lennart Möller.

"Om inte Herren bygger huset bygger man förgäves. Idag ska inte bli ett jippo utan en dag när Gud rör vid oss och påverkar alla i hela Stockholm och i hela landet", ber Hans.

"Låt de tre gyllene kronorna på Stadshuset visa på Fadern, Sonen och Anden. Vi ber om en väldoft över staden och en varm vind över gator och torg. Vi ber att Du skickar Dina änglaskaror till varje gathörn", ber Lennart och ber om välsignelse över Mälarens vatten, att det ska bli ett levande vatten i varenda kran i Stockholmsområdet.

Och Linda Bergling från Arken berättar om det bönearbete som föregått denna dag. Alla de som gått på kurs för att bli förebedjare får komma fram för att förbön och bli avskilda till sin uppgift. Hon ger dem ett ord från 2 Kor 3:5: Vår förmåga kommer från Gud.

Filadelfiakyrkan är välfylld. Jag har redan träffat kristna syskon från både Smålandsstenar och Donsö så hela Sverige är här.

Vi har börjat med att sjunga lovsång under Bengt Johanssons och Samuel Hectors ledning. "Sjung lovsång alla länder" och "Helig mark". Nu leder Niklas Piensoho förbönen för Stockholm, en förnyad huvudstad. Vi ber för väckelse i Stockholm och för att alla de människor som redan ber i sina hjärtan utan att ens känna Jesus namn ska få möta honom.

Det är tryck i bönen ocn i lovsången. Och nu börjar också folk strömma in på läktaren.

SL informerar i dag om att busstrafiken i Stockholms innerstad kommer att påverkas kraftigt under eftermiddagen. Varför? Jo, det ska tydligen anordnas en manifestation. Dock oklart vilken ...

(Jag ber om ursäkt för den något oskarpa bilden.)