Då har jag packat ihop och åkt hem. Tack alla som har följt oss i dag!

Missade du gudstjänsten i Kungsträdgården kan du se den här: del 1, 2,

Vill du se tåget till Kungsträdgården kan du se den på den här bloggposten.

Övriga medier som har rapporterat om Jesusmanifestationen är DN  och SR Båda med vinkeln "trafikkaos". Samt Svd och Rapport, Expressen/GT (har du sett fler - skriv en kommentar)

Imorgon, söndag, försöker vi lägga upp ett bildspel från dagen.

Läs annars hela den här bloggen för att se olika infallsvinklar och rapporter från dagen som på många sätt kan beskrivas historisk.

Själv kommer jag försöka sammanfatta mina intryck av dagen i min egen blogg på Dagen.se. Men det blir nog tidigast imorgon.

Tack alla som har varit med och chattat, kommenterat och gjort vår bevakning till vad den blivit! Vi lovar att fortsätta att utveckla en sajt som ger den bästa bevakningen av de största händelserna inom kyrka och samhälle. Vi ses igen!

Här är uppsamlingsrejset från mina kortintervjuer med olika företrädare från svensk kristenhet.

Lennart Möller, ordförande för Jesusmanifestationens ledningsgrupp. Tidigare i dag siade han om mellan 20 000 och 28 000 samlade i Kungsträdgården. Det blev 17 000. Hur känner han inför det?

Hakon Långström, mötesledare under gudstjänsten i Kungsträdgården, präst i Svenska kyrkan och tidigare domprost i Stockholm stift. Hur känns det att leda en gudstjänst inför 17 000?

Niklas Piensoho, pastor i pingstkyrkan Filadelfia, Stockholm, och en av talarna i kungsträdgården. Intervjuas tillsammans med sin cykel och slår fast att han tycker Jesusmanifestationen är bra som en kristen angelägenhet, men kanske något sämre som en evangelisationsform.

Åke Bonnier, domprost i Stockholm domkyrkoförsamling och tidigare styrelsemedlem i och representant från Svenska kyrkan i Jesusmanifestationens ledningsgrupp (men hoppade av - läs mer här.) Har planer, eller kanske drömmar, för hur Svenska kyrkan kan bli allt mer aktiv i Jesusmanifestationen nästa år.

Och här träffar jag, för första gången, Bengt Johansson. Jag som alltid älskat Bengt Johansson för hans skiva Platsen för mig inser att jag plötsligt står och hyllar honom istället för att ställa frågor. Men vi pratar iaf om hur han fått spela inför sin största publik någonsin. Och sedan tappar ord för att beskriva hur det var - väldigt mäktigt.

Evangeliska frikyrkans Stefan Swärd. Han menar att det var den största kristna samlingen i svensk historia. Aldrig tidigare har så många samlats på en och samma plats.

Nu är Jesusmanifestationen slut för i år. Det har varit en intensiv dag med många intryck.

Jag hann med en sväng in på S:t Jakobs kyrka för andakt. Det var vackert och i god kontrast till Kungsträdgårdens möte. Men definitivt inte lika fullt med folk:

Väl därifrån var det ungdomsmöte i Kungsträdgården. Men frågan är hur mycket ungdomsmöte det var. Roland Utbult, 58 år, stod på scenen och sjöng dängor till playback och i publiken var det knappast purunga själar i bänkraderna:

Men vad gör det. Jag förstår och kan till och med uppskatta gesten. Att visa att unga är viktiga i byggandet av framtidens kyrka och då låta de få en egen gudstjänst efter "den riktiga".

Nu är vi tillbaka i Kungsträdgården efter ett snabbesök i S:t Jakob och på ett fik (man behöver ju annat än andlig spis också...). Betydligt mycket mindre folk förstås men ösig gospel och vittnesbörd på storbildsskärmen.

Nu får vi höra vad som ska hända i kväll - boxning, bönestation, gratis kaffe och olika artister. Här kommer Roland Utbult och får igång handklappningarna. Precis som vi började han dagen i Filadelfia i morse och har hållit igång sedan dess.

"Därför är jag så lycklig över min tro", sjunger Roland och publiken i olika åldrar är med på noterna.

Gudstjänsten är avslutad. Häng med nu, för nu tar jag kameran och försöker få lite snack med folk om hur de upplever vad som har hänt.

Du kan följa sändningarna här:

Ok, det var bara nästan slut. Men nu är det slut på riktigt.

Alla samlade sjunger O store Gud i ledning av Roland Utbult.

Det är mäktigt. Jag tror varenda människa kan låten. Kristen som sekulär. Och himlars så pampig den är!

Se slutet på sändningen och sjung med!

"Så brister själen ut..." Yey!

Nu är den nästan slut, den största kristna samlingen i modern tid för att citera Dagens gästbloggare Stefan Swärd som sitter bredvid mig. 17 000 är den summa som polisen landat på. Men det är helt säkert flera som har passerat Kungsan och varit med på en del av gudstjänsten.

Avslutningen blev härlig. Barn med alla Sveriges landskapsflaggor intog scenen. För nästa år ska det bli hela Sveriges Jesusmanifestation. "Nästa år i Stockholm" för alla kristna i landet, med andra ord.

Nu sjungs O store Gud som avslutning. Och vad skulle passa bättre.

Och Ulle och jag går en sväng till S:ta Jakob för en lugn andakt. Sedan är vi nog tillbaka i Kungsan för ungdomsmötet. Det vankas ju pannkakor och sådant kan min dotter inte motstå. Det är nästan lika härligt som att få sjunga lovsång med 17 000 andra...

Alla landskapsflaggor bärs in på scenen av barn. Tjebbo menar: "Kommer vi 500  eller tusen från varje landskap nästa år så kommer vi vara fler än de 17 000 som nu är samlade."

Lennar Möller tar sedan scenen och säger: "nästa år i Jerusalem, utan 'nästa år i...STOCKHOLM"

Just nu avslutas hela gudstjänsten med en annan av kristenhetens hovmusiker: Per-Erik Hallin spelar och sjunger Morgonluft

Tjebbo, holländsk missionär i Sverige, talar från scenen.

"Jag tänkte att jag ska be er böja knä för Jesus nu."

Ingen reaktion. Tjebbo fortsätter.

"Det är människor som sagt till mig 'Tjebbo, i Sverige tycker vi inte om det här med att gå ner på knä' Men jag har sagt till dem, kanske är det några som vill göra det"

Och plötsligt är det fler. En efter en som böjer knä. För Jesus. Gamla. Riktigt gamla. Unga, riktigt små. Alla - hela Kungsträdgården - böjer knä för Jesus.

Det är mäktigt.

Jesusmanifestationens gudstjänste är på väg mot sitt slut och olika böner avlöser varandra. Vi ber för Sverige, för de utanför bubblan Kungträdgården. Jesusmanifestationens ordförande Lennart Möller uppmanar alla att sträcka sina händer mot människorna utanför Kungsträdgården.

Och alla samlade sträcker sina händer.

Och så sätter svensk kristenhets nationalsång i gång: Ropa till Gud

Du glömmer väl inte att följa hela gudstjänsten?

Se slutet av gudstjänsten direkt här:

Nu är det dags. En av Jesusmanifestationens dragplåster. Påvens egen predikant Fader Cantalamessa intar scenen.

Och det måste man säga är stort. Påven, mannen som aldrig kan ha fel, kyrkans ledare, tar sin undervisning från denna mannen.

Han uppmanar alla samlade att ge en lång applåd till Jesus. Det får Han. 20 000 klappar händerna åt den nya Kungen i Kungsan.

(Hans Weichbrodt, tv, översätter)

Polisens första prognos säger att det blev rekord i Kungsträdgården!

Förra året sa man att det var mellan 12 000 och 15 000 på plats. I år är den första officiella siffran man släpper 20 000.

Det innebär ett stort hopp från förra året och innebär att det är också inom ordförande Lennart Möllers gissning  - 20 000 till 28 000.

En första inofficiell rapport säger att vi är 18 000 i Kungsan - i så fall nästan 50 procent fler än vad vi var i fjol. Om det stämmer är det helt underbart. Antalet är inte allt men visst är det ett kraftfullt vittnesbörd att Jesus är på gång i Sverige 2009. Och de som trodde att Jesusmanifestationen bara kunde bli en engångshändelse har fått svar på tal.

Nu har Bengt Johansson sjungit sin underbara "In på helig mark". Jag vet inte varför - eller kanske vet jag varför - jag alltid får tårar när jag hör den. Såg att människor runt omkring också blev berörda.

Ulf Ekman talar just nu. Eftersom jag är beroende av ström måste jag dra mig inomhus för att blogga och hör tyvärr bara enstaka ord. Man kan som bekant bara vara på ett ställe samtidigt. Hoppas direktsändningen funkar så att ni som sitter framför datorerna kan följa med!

Simon Åhdahl går upp på scenen och sjunger Jesusmanifestationens signaturmelodi: Vi tänker be för Sverige.

Det må - rent musikaliskt - vara en smörig dussinlåt, men det går inte att undkomma att dras med i låten och förstå de som sträcker sina händer i bön.

Så här glamoröst är det att jobba för Dagen och sända webbtv från Jesusmanifestationen. Några uppstaplade bänkar bredvid scenen, en dator i knät och en kamera på stativ. Och en väldigt strulig internetuppkoppling.

Robert heter mannen på bilden och han är personen bakom chattnamnet "Jesusmanifestationen" som svarar på era frågor i chatten. Vi försöker ha så nära kontakt med er som möjligt.

Följ vår sändning och snacka med oss eller varandra i chatten du också! (klicka på "chat" längst ner i rutan nedan)

Göran Skytte inleder sin apell med:

"Jesus är under attack - det har han alltid varit. Men han har till slut segrat"

Och hela Kungsträdgården jublar.

Skytte är på g. Han talar med iver och engagemang. Dessutom har han fått ett klädsamt silverkors som hänger runt halsen.

Det är ett välförberett tal med ord som "Jesus är uppstånden i svenska medier". Och så citerar han sin egen svd-krönika.

Man skulle kunna säga att han är i sitt esse! Heja Skytte!

Mötet i Kungsträdgården är i full gång. Vi har sjungit, stämt in i trosbekännelsen, bett och lyssnat till Niklas Piensoho, som tog sin utgångspunkt i att en normal svensk möter Jesus kanske 15 gånger om dagen, det vill säga påminns om honom på ett eller annat sätt. Och sedan berättade han om vad ett möte med Jesus på riktigt innebär. Det var välformulerat och klokt.

Nu fortsätter lovsången. Ulrika sitter på en papperskasse full med Dagen som vi inte hann med att dela ut när tågen från Medborgarplatsen och Gamla stan vällde in i Kungsan. Vi har hittat lite skugga och det är nog väl det, för det är varmt - mycket varmt.

Människor, människor, människor. Är det fler eller färre än i fjol? Har inte en aning än men väldigt många är det och alla verkar vara glada och berörda över vad vi får vara med om.

Det är en mäktig syn att se tiotusentals samlade som blir alldeles stilla när någon talar. Niklas Piensoho, pastor i pingstkyrkan Filadelfia i Stockholm. Det är bra. Pedagogiskt och lättillgängligt. Du hör säkert på predikan i vår sändning.

Bakom honom sitter de heliga männen. Äh, skoja ba. Här sitter talar från olika delar av kyrka och samhälle. Mest kyrka, så klart.

Och det är en ganska lustig blandning. Kolla:

Till vänster någon som man får anta vara från Svenska kyrkan (ok, avrätta mig för min okunskap) sedan följer Livets ordpastorn Ulf Ekman. Bakom honom skymtar Kristina Frisk, Frälsischef, och framför henne Berit Simonsson, Oasrörelsen, och bakom henne Göran Skytte, kändiskonvertit, och sedan en man från den ortodoxa delen av kyrkan.

En i sanning ekumenisk blandning.

Vi har stora problem med tv-sändningen från kungsträdgården. men nu ska vi vara uppe igen. De tidigare irriterande brummandet är minimerat. Tv-teamet jobbar på att få bort det helt.

Se sändningen, klicka på chat för att delta i samtalet om gudstjänsten.

Stora gudstjänsten i Kungsträdgården har börjat. Det strömmar fortfarande in folk och man har just hälsat alla välkomna. Det är många här, men det är svårt att avgöra om det är lika många som förra året.

Och just nu pågår ett potpurri av ljud som inledning av gudstjänsten. På given signal sätter ett tiotal motorcyklar igång ett brum till Jesu ära i en halv minut. Därefter tar klockspel på S:t Jakobs kyrka över.
Ett brett register av ljud till Guds ära.

Tåget är över och nu är Kungsan är fullsatt av människor!

Jag lämnar datorn och plockar upp telefonen och filmar marschen mot KUngsträdgården. Det kommer bli mäktigt.

Be en bön om att batteriet håller sig!

Här är filmerna:

Telefonen fungerar och jag är på Sergelstorg.

Det är flest människor bland de tre torg jag har varit på. Det är tjockt över hela plattan.

John van Dinther, pastor i EFK-församlingen New Life predikar.

På engelska och översätts till svenska. Det blir lite hackigt.

Under slutet av predikan uppmanas alla att gå ner på knä för Jesus.

Det blir starkt. Samtidigt som jag inte kan låta bli att tänka på att det är ett lika effektivt sätt att urskilja vilka som är kristna eller inte. Helt plötsligt står hela plattans folk på knä. Förutom några stackare i mitten som bara stått och lyssnat. De vill såklart inte gå ner på knä för något de inte förstår. Men de gör det nu också. Hellre stå på knä än stå som ett fån bland alla andra knästående.

Det är lite panik här i Kungsträdgården. Min mobil som jag sänder från har precis dött och jag springer runt i Stockholm och ringer alla möjliga för att få en ersättare för att kunna sända tåget till Kungsträdgården.

Under tiden är det församlingen Arken på scen som har SM i svårförståeliga kristna ord.

"Sträck ut dina händer och sköljs i Jesu blod"

"Vi låter våra huvuden smörjas med Jesu olja som aldrig sinar"

Och så lite tungotal på det. Inte särskilt lätttillgängligt, om man är ovan vid kyrkan och dess uttryck, men många stannar upp och lyssnar.

Nu ska jag panikköpa något som det går att sända med. Vi hörs