En hel värld samlades i Köpenhamn för att ta itu med problemet med ett klimat som är på väg överstyr. Långtifrån alla kommer att vara nöjda med resultatet, och efterspelet kommer att pågå under lång tid.

Köpenhamn skulle bli början på något nytt. Det var här som de stora ansträngningarna mot klimatförändringarna skulle börja, men det verkar som om kraftsamlingen har varit förgäves. Något bindande avtal blev det aldrig. Politikerna har beslutat att jordens uppvärmning ska stanna vid två grader, men de kunde inte enas om hur denna väderprognos skulle förverkligas. Tack så mycket!

Om inte världens ledarskikt klarar av att hitta en lösning på problemen, vem ska då göra det? Är det kanske upp till varje individ att tackla klimatförändringarna bäst man vill? Och vilken roll ska vi kristna spela i miljöarbetet, har vi ett ansvar för vår jord och för människor som drabbas av att klimatet förändras? Eller är det Guds vilja att jorden ska förgås? 

Samtidigt som världens ledare håller vackra tal nere i Köpenhamn passar jag på att tacka för mig. Det har varit fantastiskt roligt att få blogga om klimattoppmötet, både på plats i Köpenhamn och från distans i Stockholm. Jag tror att klimatet engagerar många människor, vare sig man misstror FN:s klimatpanel och alla ansträngningar som görs för att förhindra klimatförändringar, eller om man gör allt man kan för att engagera sig för klimatets skull.

Inom kort kommer media svämmas över av analyser och nyheter från klimattoppmötet. Passa på att kommentera händelserna du också, kommentarsfältet här nedanför väntar på din analys. Tack för mig.   

Barack Obama har landat i Köpenhamn. I bagaget har han med sig en enorm förväntan, och jag har flera gånger hört jämförelser med en Messiasgestalt som ska frälsa klimatet. 

I dag är det sista dagen av klimattoppmötet. Förspelet handlade om att det här var sista chansen, det här var ett tillfälle som vi inte fick missa, ett misslyckande är ett fiasko. 

Redan har fiaskostämplar börjat delas ut. Redan har det börjat smidas nya klimatplaner som ska kunna sättas i verket efter Köpenhamn. Vi får se hur länge förhandlarna håller på i dag innan vi har facit i hand. Kanske är klimattoppmöten precis som fotboll. Matchen är inte över förrän domaren blåser av, bollen är rund och allting kan hända! 

Tänk dig att Göta älv svämmar över och stora delar av Göteborg hamnade under vatten. Sedan drog det in en cyklon över Stockholm som förstörde hus och roffade åt sig liv. Samtidigt blev det torka i Skåne, och skördarna slog fel. 

Om du då fick reda på att allt det här orsakats av afrikaner och deras överdådiga livsstil, hur skulle du då reagera? Själv hade jag begärt två saker. För det första skulle jag vilja att afrikanerna bytte livsstil, så att de inte orsakade nya katastrofer. För det andra skulle jag kräva kompensation för alla skador som jag drabbats av.  

Ni förstår nog vart jag vill komma. Situationen är så klart den omvända. Det är afrikaner, och människor i andra utvecklingsländer, som under klimattoppmötet i Köpenhamn kräver kompensation och minskade koldioxidutsläpp av oss i den rika världen. 

Frågan om kompensation är fortfarande olöst. Liksom nivåer på utsläppsminskningar. G77-gruppen har krävt 5 procent av de rika ländernas BNP i kompensation för klimatförsämringar, medan EU föreslagit en pengapåse på mellan 22-50 miljarder euro om året från år 2020. Vi får se om de lyckas komma överens de närmaste dagarna.

När det gäller pengar finns det också ett problem som inte får sopas under mattan, vilket en bloggläsare konstaterat i sina kommentarer. När den rika världen ska kompensera den fattiga så innebär det att pengar ska överföras till en rad diktaturer, och risken för korruption är överhängande. Förhoppningsvis kommer man att bygga in ett övervakningssystem som kan garantera att klimatpengarna går till rätt sak, det vill säga inte till limousiner och lyxsemestrar till korrupta ministrar.

Tre dagar kvar av klimattoppmötet i Köpenhamn, och jag tänkte uppdatera alla vad det är som står på spel. 

Om FN:s klimatpanel har rätt befinner vi oss på randen av en global miljökatastrof. I så fall kan de närmaste tre dygnen vara bland de viktigaste i mänsklighetens historia. För lösningen på problemet är tänkt att komma fram under den här veckan i Köpenhamn. Det är nu hela världens ledarskap finns samlade, och vem vet när de kommer göra det nästa gång. 

Det är bara att hoppas på att FN:s klimatpanel har fel. Det är bara att hoppas att det pågår en global forskarkonspiration mot oss som inte är experter på naturvetenskap. Det är bara att hoppas på att den globala uppvärmningen inte existerar över huvud taget. 

För det verkar som om de flesta människor på vår planet inte befinner sig på samma våglängd som klimatforskarna. Exempelvis hörde jag en nyhet igår om att oljeproduktionen ökat igen, efter två års nedgång. Opec-länderna jublar, och alla oljeberoende länder kan pusta ut för nu kan de återhämta sig ekonomiskt.

Ingen koppling i ekonominyheternas radionyhet gjordes till att olja påstås vara en av de största orsakerna till att koldioxidhalten i atmosfären har skjutit i höjden, ingen koppling gjordes till att mer olja troligtvis bidrar till större klimatförändringar. Ingen koppling, trots att vi befinner oss i det viktigaste klimatmötet någonsin som rent teoretiskt skulle kunna slå undan benen för framtida oljeutvinning genom tuffa miljöpolitiska beslut.  

                                                                Bilden hämtades härifrån.

Det kommer ett ramaskri från frivilligorganisationer som rest ner till Köpenhamn för att påverka under klimattoppmötet. Nu verkar det som om det inte finns tillräckligt med plats på Bella Center, och steg för steg kommer deras närvaro att begränsas. Det sker samtidigt som regeringscheferna ska göra entré och förhandlingarna går in i sitt avgörande skede.

I dag tisdag släpps 7 000 personer från olika organisationer in, i morgon blir det bara 1 000 och på fredag återstår bara 90 tappra observatörer/lobbyister från det civila samhället. "Odemokratiskt" lyder budskapet i ett protestbrev som femtio organisationer skrivit under. Nu måste de slåss om de sista åtråvärda platserna i närheten av de stora politiska besluten. 

Flera kristna organisationer finns på plats, och de berörs självklart av beslutet. Många är på plats för att stödja de fattiga länderna i förhandlingarna, och oron finns nu att den rika världen kommer få lättare att diktera villkoren.
Kyrkornas världsråd, katolska kyrkan och flera kristna organisationer inom nätverket Aprodev finns på plats, och från Sverige har bland annat Diakonia och Svenska kyrkan haft tillträde till Bella Center.

Samtidigt verkar det som om det blir parallellspår i förhandlingarna, där de länder som ratificerat Kyotoprotokollet får ett spår att förhandla i, och de som inte berörs av protokollet får ett annat spår. För tillfället innebär det att USA och de 130 utvecklingsländerna inom G77 står på samma planhalva, eftersom det är de som i dagsläget inte berörs av Kyotoprotokollet.

Nere i Köpenhamn håller man på att bygga upp en ny ark, som ska kunna rädda mänskligheten om klimatet kapsejsar. Det är den kristna organisationen Faithful America som står för spikandet tillsammans med Avaaz.org.

Självklart är det ett jippo som ska visa politikerna allvaret i klimatfrågan. Lyckade förhandlingar är plan A, en ny Noas ark är plan B. Och Faithful America har redan signalerat att de troligtvis behöver en mycket större båt än vad de hittills lyckats bygga.

Om något stort och världsavgörande ska hända i Köpenhamn är det de kommande dagarna som det ska ske. Snart är det dags för de stora elefanterna att göra entré, då världens toppolitiker kommer anlända till Danmark. De kommer att ta över mycket av förhandlingsarbetet från den förtrupp av tjänstemän som hittills gjort grovarbetet, och frågan är om de lyckas bättre med att förena världen i ett klimatavtal.

En av de stora frågorna är Kyotoavtalets vara eller icke vara. Många utvecklingsländer vill fortsätta bygga vidare på tidigare avtal, det vill säga Kyotoavtalets uppdelningen mellan rika och fattiga länder där den rika världen ska ta störst ansvar. De flesta industriländer vill riva ner Kyoto och bygga nytt. Inte minst Danmark, vars politiska ledning gärna vill kröna sitt klimattoppmöte med ett Köpenhamnsavtal och sätta sin huvudstad på världskartan under en lång tid framöver.

Vill du se arken som byggs i Köpenhamn så har Christian Post bildbeviset.

Här är lite bilder från lördagens klimatdemonstration i helgen, då Köpenhamn översvämmades av människor som krävde rättvisa klimatavtal.

Demonstranter från Diakonia, Svenska kyrkan och andra kristna organisationer på väg att ansluta sig till huvuddemonstrationen.

Ni känner väl igen ärkebiskop Anders Wejryd (till vänster) och den anglikanska kyrkans överhuvud Rowan Williams (till höger). Båda mycket aktiva i klimatfrågor och självklart deltog de i lördagens stora demonstration i Köpenhamn.

Tror du på vädermannen? Han var i alla fall med på klimattåget från Köpenhamn som skulle släppa av alla aktivister från Diakonia och Svenska kyrkan. Per Holmberg jobbade tidigare som metereolog på SVT, men föreläser numera om klimatfrågor.

- Vi i den rika världen ser inte orättvisorna för vi är så vana vid dem, konstaterade han.
Han tog flyget som exempel. Det är bara några få procent av värdens befolkning som flyger, och vi rika tar det för givet att det ska vara så. Trots att det ur ett miljöperspektiv är en katastrof. Det bidrar till klimatförändringarna, och de som främst blir drabbade är de som bor i den fattiga delen av världen, det vill säga de som inte flyger.

Per Holmberg predikade att det är dags att ställa om vårat samhälle. Ut med kol, olja och gas.
Men bland politiker är hans radikala åsikter tabubelagda. Man vinner inga röster från den bekväma majoriteten på att vilja införa en ny livsstil och därför tassas det på tå inom politiska kretsar när det kommer till miljöfrågor.

Så jag har dragit min egen slutsats. Avpolitisera miljöpolitiken! Politiker kan få bråka om allt annat, men när det kommer till långsiktiga politiska klimatlösningar måste det gå att samarbeta över alla gränser. Åtminstonde som världens ledande forskare varnar för en analkande katastrof.

För efter att ha lyssnat till vädermannen Per Holmberg blir man inte optimist. Han berättar att om vi inte gör något åt klimatet snart kommer det gå så långt att vi släpper lös naturkrafter som vi inte kommer att kunna påverka.

Han presenteras som en moralisk superhjälte, men kommer in på scen som en liten buspojke. I dag söndag var det Desmond Tutus dag i Köpenhamn, och i en ceremoni överräckte han en halv miljon namnunderskrifter till högsta tänkbara FN-representant. Men innan dess var det spex och allvar under Desmond Tutus klimatshow.

- Gud, gör någonting, utropar Desmond Tutu i sitt brandtal till en hängiven publik.
- Ja, jag ska göra någonting säger Gud, och jag ska ha alla er som partners för att göra världen bättre.
Självklart går budskapet hem hos de tillresta klimataktivisterna som i tusental strömmat till. Hela Norges biskopskår har dykt upp dagen till ära, tillsammans med 1 300 norrmän. Gott om tillresta svenskar finns också på plats.

Efter att Desmond Tutu dansat loss med bandet Outlandish var hans nästa anhalt Köpenhamns domkyrka och klimatmässa. Kungligheter, politiker, kyrkliga ledare från olika delar av världen är närvarande i gudstjänsten som slutar med 350 klockringningar för miljön, som är en del i den världsomspännande klockringing för klimatets skull.

Det är isande kallt, men staden kokar. Demonstranter har i dag översköljt Köpenhamns gator och strömmat mot förhandlingarna i Bella Center.

Utanför domkyrkan samlades de olika kristna nätverken som samarbetet runt Contdown to Copenhagen. Anglikanska kyrkans högsta huvud önskade Guds välsignelse, flera hundra demonstranter beväpnade sig med plakat och gav sig in i det stora demonstrationståget.

Ett otroligt fascinerande skådespel. Först samlas alla på en stor öppen yta. Någonstans långt borta hålls det tal, men orden drunknar i folkhavet. Det trummas, dansas, spexas, skrattas. Kommunister skriker efter revolution, Hare Krishna är indragna i en ringdans, några koreaner har klätt ut sig för att visa att de också bryr sig om klimatet, biskop Anders Wejryd går och småpratar med sin föregångare KG Hammar. Organisationer i mängder finns på plats och det är omöjligt att få någon överblick.

Paraden tågar iväg, och den sträcker ut sig längre än vad ögat kan nå. En liten motdemonstration går omkring och smädar Al Gore, ett litet luciatåg är inklämt bland plakaten, det dansas och ett gäng poliser börjar springa efter de svartklädda, tätt följd av fotografer och journalister som vill rapportera om vandaler.

Det är ett enastående spektakel som inte riktigt når ända fram. Bella Center är långt borta, tåget stannar gång på gång, folk tröttnar, polisen spärrar av, och till slut upplöses demonstrationen och smetar ut sig över Köpenhamn, där det går att hitta folk som går omkring med plakat lite här och där.

Har precis gått in och kollat media. Tyvärr är glädjen, hoppet och klimatkämparna borta, eftersom det till slut blev en del kravaller, och istället verkar det viktiga inte vara att tiotusentals människor rest till Danmark för att sätta press på politikerna. Det viktiga var visst hur många som arresterades.

Det är lördag morgon, och sakta börjar Köpenhamn vakna upp till den stora demonstrationsdagen. Vi får hoppas att de som ska demonstrera kan vara lika konstruktiva som de önskar att klimatförhandlarna ska vara.

Pingstvänner är dåliga på att läsa Bibeln. Den kommentaren fick jag av ekoteologen Per Larsson, då jag stötte på honom här på det kyrkliga klimattåget med destination Köpenhamn. Egentligen är det inte bara pingstvänner som brister i bibelkunskap, men rörelsen får väl stå som symbol för en bibelsyn som ekoteologen inte skriver under på.

För Gud vill frälsa hela sin skapelse. Inte bara människan. Från första till sista sidan i Bibeln går det att läsa om hur Gud bryr sig om såväl människa som natur som djur, han har skapat allt, och redan på Bibelns första sida såg Gud att allt var gott.

Jag gick och lyssnade när Per Larsson höll ett seminarium här på tåget, där han kortfattat förklarade vad ekoteologi är. Han menar att frälsningen är dubbel, dels individuell, dels social. Och det tråkiga är att de här synsätten ställs emot varandra.
- Ofta ägnar vi oss enbart åt människans frälsning, men Bibeln talar om mera, om en allomfattande frälsning som gäller hela Guds skapelse, säger Per Larsson.
- Men vi har blivit självupptagna och satt människan i centrum.
Han uppmanar människor att läsa Bibeln med den hotade skapelsen för ögonen, och som ekoteolog konstaterar han att frälsningen bara blir lite större när den även sträcker sig bortom människan. 

Bibelns Noa är central för ekoteologer. En gång i tiden var det denne mans engagemang och tro på Gud som räddade livet på jorden.
- Att vara människa, enligt Noaberättelsen, är att ta ansvar för livets framtid, säger Per Larsson.
Han beskriver syndafloden som människans övermod och vägran att läsa tidens tecken. Nu har varningsropen om en ny syndaflod kommit, och Per Larsson är på väg till Köpenhamn för att göra som Noa.

Här på tåget är han omsvärmad av klimataktivister som nyfiket ställer frågor om hans Bibelsyn. Själv presenterar sig Per Larsson som en präst och missionär med en klassisk kristen tro där Bibeln står i centrum.
- Jag tror på Guds ord, det är bara att läsa innantill. Men tyvärr slinter det för ögat för många när det kommer till Bibelorden om skapelsen.

Åtta miljarder svenska kronor till klimatutsatta fattiga länder. Oj, vad Sverige visar upp sitt generösa ansikte. Eller?

Här på det kristna klimattåget med destination Köpenhamn fick jag reda på varför Fredrik Reinfeldt kunde lova bort denna enorma summa klimatkompensation till världens utvecklingsländer. Pengarna tas helt enkelt från biståndsbudgeten! En liten ommöblering av regeringens tillgångar och plötsligt ska det se ut som om Sverige hostat upp extra pengar. 

Jag trodde att poängen med klimattoppmötet var att den rika världen skulle kompensera den fattiga. Inte att ta från de fattiga, för att ge till de fattiga. Jag hoppas fortfarande på att den här uppgiften bara är ett rykte, och inte en verklighet.

Nu har EU kommit med ett bud också, 73 miljarder kronor. Hoppas det är pengar som inte hämtas från någon biståndsbudget.  

På lördag är det folkets stora demonstrationsdag nere i Köpenhamn och den mediala favoriten verkar vara att spana in hur kravallbenägna vänsteraktivister laddar upp. Men de kommer inte att vara ensamma. För tillfället sitter jag på ett tåg på väg mot Danmark, fullt av kristna aktivister som vill sätta sin prägel klimattoppmötet.

 Nyligen fanns omkring hundra av dem samlade i Sankta Klara kyrka mitt i centrala Stockholm för att förbereda sig via en sändningsgudstjänst.
- Vi har kommit hit för att vi tror på mänskligheten, att människan tillsammans med Gud kan förändra, inledde Sofia Walan från Sveriges Kristna Råd.

Hon följdes i predikstolen av Strängnäs biskop Hans-Erik Nordin och Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg.
I sin korta klimatpredikan tog han upp Bibelns första mord, hur Kain mördade sin bror Abel, och när han ifrågasattes av Gud undrade han varför han skulle ta hand om sin broder. Den frågan gäller än i dag, enligt Bo Forsberg, och han tycker att vi i den rika världen nu måste rycka ut och hjälpa de fattiga bröder som drabbas av klimatförändringarna.
Han pekade på korset, där den ena sidan pekar upp mot himlen, och där den andra står stadigt i myllan, och via Jesus är hela skapelsen återförsonad. Bara man läser på rätt sätt är Bibeln sprängfylld med miljöbudskap.

Vi får se hur de kristnas klimatbudskap kommer att tas emot nere i Köpenhamn. Kyrktåget kommer fram till Danmark i kväll (fredag) och i morgon kommer tusentals kristna från olika delar av världen delta i det stora demonstrationståget.

 Till sist får vi inte glömma att Söderkårens musikkår visade att brassmusiker också kan vara klimataktivister. För finns det någon bättre uppladdning inför en klimatkonferens än att samlas i en kyrka med god akustik och tillsammans med en brassensemble sjunga "O Store Gud, när jag din värld beskådar, som du har skapat med ditt allmakts ord...."
Våra gamla psalmförfattare med sina naturbeskrivelser verkar passa utmärkt för dagens klimataktivister.

Runtom i världen förbereder sig kristna för söndagens klockringing för klimatet. 350 slag ska markera att politikerna måste ta klimathotet på allvar. Och de kyrkor som inte har klockor får försöka ljuda på annat sätt. Sveriges kristna råd har föreslagit att man kan slå på trummor eller blåsa i basuner. Det verkar vara fritt fram att låta hur man vill, så kom gärna med bra förslag.  

Trots detta stora ekumeniska projekt verkar värdlandets prästerskap ställa sig kallsinniga till klockringningarna. Den danska tidningen Kristeligt Dagblad har ringt runt och kollat hur många kyrkor som ställer upp med sina kyrkklockor. Det visade sig att nästan 70 procent av kyrkorna inte tänker delta.

Debatten om klockringninganra i Danmark har varit infekterad. Politiker har gett sig in och velat stoppa projektet, och kyrkans folk har varit splittrade. Danska präster vill inte att deras statskyrka ska bli för politisk, och nu verkar det bara bli en halvhjärtad kyrkligt klimataktion från deras kyrkor. Vi får se hur stort engagemanget är i resten av världen.   

Kan du föreställa dig Desmond Tutu med en halv miljon namnunderskrifter i handen? Åk till Köpenhamn på söndag och du kommer få se honom tillsammans med andra kyrkledare som ska agera profetröst då klimatförhandlare gör upp om framtidens klimatpolitik.

Jag fick precis en pressinbjudan till presskonferensen där namnunderskrifterna ska överlämnas. Förutom Sydafrikas evigt kämpande biskop kommer även generalsekreteraren för Kyrkornas världsråd och kyrkledare från de klimatutsatta länderna Grönland och Tuvalu att föra kyrkornas talan.  

Även i Sverige har "kristna" namnunderskrifter samlats in för klimatets skull. I morgon torsdag ska 25 000 svenskars signaturer överlämnas till näringsminister Maud Olofsson, när hon uppvaktas av en delegation från Svenska kyrkan och Diakonia. Kraven som framförs är att hålla den globala uppvärmningen under två grader, att EU ska minska sina utsläpp med 40 procent till 2020 och att EU ska betala för utsläppsminskningar i utvecklingsländer.   

Flera gånger de senaste dagarna har jag hälsats välkommen tillbaka av kolleger här på tidningen. Om de misstänkt att jag bloggat från Köpenhamn finns det säkert läsare som tror samma sak. Självklart vill jag spela med öppna kort, för tillfället sitter jag i Stockholm och skriver om Köpenhamnsmötet. Men på fredag ska jag åka dit.

 För att få lite närvarokänsla har jag i alla fall ringt ner till den danska huvudstaden för att kolla läget. Tove Zetterström jobba för den kristna biståndsorganisationen Diakonia och är på plats för att bedriva kristet lobbyarbete. I normala fall jobbar hon i Kenya, och hon befarar att alla köpenhamnsresenärer är på väg att bli förkylda, för det är kallt och ruggigt nere i den danska huvudstaden.
- Jag var på Bella Center nyss, och det är ganska rörigt. Det är många parallella möten som pågår samtidigt, och inom kort kommer troligtvis flera möten hållas stängda för att man ska komma någon vart, berättar hon på väg mot närmaste apotek. 

Den stora snackisen verkar vara den danska texten (som min förra bloggpost handlade om) och hur rika länder börjat smida planer utan att låta utvecklingsländerna vara med.

Tove Zetterström berättar också att folkrörelserna håller på att mobilisera som bäst. I helgen brakar det loss med demonstration och en massa folkliga evenemang. Men redan nu märks det att man befinner sig i händelsernas centrum, för det finns gott om människor som vill påkalla uppmärksamhet. Det vill så klart Diakonia också. De har under en lång tid förberett sig inför klimatmötet, och nu gäller det att ligga på om man vill få något gjort.
- Många försöker skruva ner förväntningarna, men vi vill istället höja förväntningarna för att sätta press på förhandlingarna, säger Tove Zetterström.

Vår världsbild borde uppdateras, och vi borde inse att många utvecklingsländer redan har utvecklats och fått det bättre. Det budskapet har den eminente professorn Hans Rosling förmedlat med hjälp av statistiska fakta.
Frågan är om hans tes får gehör nere i Köpenhamn, där det fortfarande verkar finnas en statisk uppdelning av världen mellan industriländer och utvecklingsländer.

 I klimatförhandlingarna är den här gamla uppdelningen oerhört viktig, för det är de rika länderna som förväntas göra mest, medan de fattiga utvecklingsländerna inte har lika stora krav på sig. I Kyotoprotokollet var det bara industriländerna som tog på sig åtaganden, vilket fick USA att gå i taket, och de skrev aldrig under. De tyckte nämligen att länder som Indien och Kina också skulle dra sitt strå till stacken.

 Kyotoprotokollets gamla konflikt är i allra högsta grad levande i dagens klimatförhandlingar. Den brittiska tidningen The Guardian har kommit över ett hemligt dokument som går under namnet "den danska texten", som de valt att publicera öppet. Det är några industriländer som skrivit ihop dokumentet, där de öppet visar vad de vill ha ut av de pågående förhandlingarna. Och vips har klyftan mellan det rika nord och det fattiga syd ökat, för det här var inte vad de fattiga länderna hade hoppats på.

 Ett av förslagen är att dela upp utvecklingsländerna i olika grupper, där de fattigaste ska gå under namnet "de mest sårbara". Det är inte svårt att förstå varför. Att ställa samma krav på Kina som Elfenbenskusten är kanske inte så rimligt i långa loppet? Och hur länge ska vi klumpa ihop nästan hela världen och stämpla den som fattig och i behov av utveckling?

 Utvecklingsländernas svar har varit att nu försöker den rika världen att splittra den fattiga, för att förbättra sina positioner i förhandlingarna. De kritiserar också den rika världen för att vilja gå utanför FN:s ramar när en ny global politik ska formas.
Det ekumeniska sekretariatet, som för kyrkornas talan på plats i Köpenhamn, har i sitt dagliga nyhetsbrev satt rubriken "Förråd av den danska texten". Där kommer arga afrikaner till tals, och de är arga både för att de blivit utestängda från processen och för att de tycker att flera förslag är dåliga. 

 Det stora slaget om klimatet har börjat. Vi får hoppas att det inte blir ett skyttegravskrig mellan rik och fattig, utan att det till slut går att komma överens i de viktiga frågorna.

Klimatet verkar engagera en hel värld, och det finns gott om konflikter som omger förhandlingarna. Klyftan mellan det rika nord och det fattiga syd kan under den kommande veckan att blossa upp och bli glödhet. Nu verkar det som om viktiga EU-dokument har läckt ut, och utvecklingsländerna rasar.  

En annan intressant konflikt finns mellan de som ser de pågående klimatförhandlingarna genom en höger och vänsterskala. Ute på nätet har jag läst flera kommentarer som dömer ut förhandlingarna som vänstervridna, och att man med globala skatter är på väg att införa någon sorts socialistiskt system.
Samtidigt har jag läst att de vänstergrupper som planerar att sätta Köpenhamn i brand gör det för att de går emot det kapitalistiska högersystem som nu ska försöka ta makten över världen. 

Och vid sidan om rasar debatten mellan klimatförnekare och klimattroende, eller hur man nu ska kategorisera de båda grupperingarna. För den som vill ha en kraftmätning mellan de båda grupperna rekommenderar jag klimatskeptikerna i Stockholmsinitiativet och deras kritiker i Uppsalainitiativet.

Bilden hämtades härifrån.

Bangladesh har gått ut hårt i klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Av de pengar som världens länder förväntas lägga i en klimatfond vill Bangladesh ha femton procent. Det här är en klimatfond som inte finns, men som troligtvis kommer att skapas under Köpenhamnsmötet. Ja, det gäller att vara ute i god tid med sina krav.

Jag kan förstå varför Bangladesh förhandlare är så måna om att kapa åt sig en så stor del av kakan. Nyligen träffade jag två personer därifrån som berättade vad som håller på att hända i deras land, där klimatflyktingar redan börjat lämna kustområdet i och med att havsnivån höjs.
- Vi står först i kön, men andra kommer att följa efter oss, berättade Tushar Daring som arbetar med jordbruksfrågor för organisationen Social Association For Rural Advancement.
- Vi ser katastrofen komma närmare, vi försöker att överleva men vi har få resurser.

För mycket vatten eller för lite vatten kommer att vara Bangladesh stora problem i framtiden. Samtidigt som Bengaliska viken sakta börjat äta upp kustremsan har bergskedjan Himalaya "börjat gråta", vilket innebär att glaciärerna smälter bort och de stora floderna nedanför svämmar över. Medan vattenmassor trycker på från olika håll drabbas nordöstra delen av Bangladesh paradoxalt nog av torka.
(Bilden hämtades härifrån.)

- Vi förstår oss inte på årstiderna nu, säger Sultana Bedon, som jobbar för Diakonia nere i Bangladesh.
Hon berättar att inte heller de årligt kommande översvämningarnas tidpunkt går att kontrollera längre. De är mer omfattande och kommer mer oregelbundet än tidigare. Till eländet ska läggas några förödande naturkatastrofer, både en cyklon och en tornado har svept förbi landet de senaste åren.
I det här läget, vad gör människorna? Jo, de flyr från sitt traditionella liv som jordbrukare för att hitta en framtid i städerna. Sultana Bedon jobbar i Bangladesh huvudstad Dacca, dit många klimatflyktingar tar sig, och hon har valt att engagera sig för kvinnornas situation, eftersom de är mest utsatta i en miljö där de sociala spelreglerna skrivs om, och de sanitära förhållandena är usla. 

Sultana och Tushar jobbar i dag med att anpassa människor till ett liv där klimatet förändrats. De kommer nog få gott om jobb. Om havsnivån höjs med en meter beräknas 20 miljoner människor i Bangladesh vara tvungna att lämna sina hem.
- Om vi inte gör något åt det här snart vet jag inte vad som kommer att hända med Bangladesh, konstaterar Shultana Bedon.

Jag vet inte om deras miljöminister valt rätt väg att gå, då han i Köpenhamn går ut och bröstar upp sig i huggsexan om framtida klimatkompensationspengar. I vilket fall som helst tvekar han inte att gå i klinch med sina förhandlingsbröder inom G77-gruppen, det vill säga de önationerna som också delar det existentiella problemet med höjda havsnivåer.
- Befolkningen i våra kustområden är större än den totala befolkningen på alla önationer, och med tanke på det borde minst femton procent av vilken klimatfond som helst gå till oss, säger Hasan Mahmud, miljö- och skogsminister i Bangladesh, enligt Reuters.  

Köpenhamnsmötet har precis börjat, och flera kyrkoledare ska åka dit för att kräva att politikerna ska fatta rättvisa (det vill säga tuffa) politiska beslut. Desmond Tutu från Sydafrika kommer att vara kyrkornas frontfigur, och kommer att backas upp av en rad kristna ledare från olika kyrkor runtom i världen.

Frågan är om de här ledarna har de kristna gräsrötterna med sig i klimatfrågan? Min uppfattning är att många kristna människor (åtminstone i Sverige) är skeptiska till de pågående klimatförhandlingarna, och inte alls är intresserade av kyrkoledarnas teologi om att människan ska förvalta jorden.

Jag undrar utifrån vilken teologisk utgångspunkt man bör bemöta klimatfrågor? Är exempelvis den framväxande eko-teologin något som tilltalar kristna? De pågående klimatförändringarna ställer en del teologiska frågor på sin spets. Hur ska vi förhålla oss till Guds skapelse? Vilken roll spelar naturen i Guds stora plan?

Det här är frågor som först på senare tid har blivit en het teologisk potatis, och flera framträdande kyrkoledare argumenterar sedan klimatet kommit upp på agendan att människan har ett moraliskt ansvar att förvalta skapelsen. Och där ska kristna vara föredömen. Eller?  

Bilden är hämtat från den här sidan.

Inför klimattoppmötet i Köpenhamn har Climategate briserat! Skandalen som avslöjar allt!! Som visar att FN:s klimatpanel är ett gäng lögnare och bedragare!!!

Hmmm! Tillåt mig att tvivla. Visst, FN:s klimatpanel har säkert inte rätt i allt. De kanske överdriver lite här, underdriver lite där, deras vetenskapliga tester kanske till och med innehåller en hel del fel.

Men på det hela taget har de rätt! Och det är själva grejen. Jorden håller på att värmas upp, och högst sannolikt är det vi människor som är orsaken bakom. Det är klimatpanelens huvudbudskap, och Climategate är inte i närheten av att rubba den tesen.

För övrigt undrar jag varför forskarna i FN:s klimatpanel skulle ha lust att blåsa en hel värld? För att få ökade forskningsanslag? För att de drivs av någon gemensam hemlig ideologi? Eller försöker de lura världen för att de är elaka? Eller kanske de helt enkelt är inkompetenta hela bunten, och har totalmisslyckat med sin forskning?

Vad vet jag? I vilket fall som helst, om klimatforskarnas teorier bara skulle stämma till hälften skulle vi fortfarande stå inför samma problematik. Hur ska vi undvika en framtida klimatkatastrof? Vad sägs om att stoppa huvudet i sanden och hoppas på att det är solen som spelar ett spratt med jordens klimat? Eller kanske försöka göra något åt saken?

Bilden är tagen från denna webbsida.

Klimatslaget om Köpenhamn har börjat! Och pressmeddelandena har börjat strömma in till tidningen. Exempelvis från Västerås stift, som lovar 20 000 klockringningar från 60 kyrkor i samband med klimatmötet. Hoppas ni känner till det globala kyrkklocksinitiativet. På söndag ska det ringas 350 gånger från kyrktorn runtom på jorden för att markera att koldioxidhalten inte bör överstiga 350ppm.

Jag kommer för övrigt att få dagliga rapporter från det ekumeniska centret nere i Köpenhamn. Nu har nyhetsbrev nummer ett kommit, och jag har fått reda på att varje dag klockan 10.30 går det att få träffa en representant för det fattiga syd som får berätta om klimatförändringarnas konsekvenser.

Först ut var Simon Nangiro från karamojafolket i Uganda. Han berättar i nyhetsbrevet om hur hans folk börjar svälta på grund av att klimatet förstört deras traditionella sätt att föda upp boskap. Väl i Danmark chockas han över det västerländska konsumtionssamhället, och konstaterar att han gott och väl klarar sig bra utan alla de där sakerna. Sedan passar han också på att gå ut i handelskrig med USA (trots att han inte är mycket för konsumtion).

- Vi kan inte klubba ner ("beat up") USA. Men om de fortsätter att förstöra vår gemensamma planet ska vi isolera dem och sluta köpa deras produkter.

Jag tänkte berätta om ett kristet anti-klimatinitiativ från USA som jag kommit över. Det är en kampanj som heter "We get it", och deras ambition är samla in en miljon namnunderskrifter mot den pågående klimathypen. Initiativet riktar sig främst till evangelikala kristna, och kampanjmakarna ställer sig kritiska till påståendet att det är människan som orsakar den globala uppvärmningen. Med Bibeln i handen vill de hindra världens ledare att enas kring tuffa klimatavtal, med andra ord är de även kritiskt inställda till Köpenhamnsmötet som inleds i dag.

Kampanjen lanserades förra året, och jag mailade dem förra veckan för att se hur det gått. Svaret var att många hade skrivit under, att jag skulle få den korrekta siffran så småningom, men en miljon namn har de ännu inte skrapat ihop.

Deras argument ser ut som följande. De vetenskapliga rön som presenteras bygger på osäker vetenskap. Eftersom faktaunderlaget är bristfället är det olämpligt att fatta politiska beslut. I själva verket är vi människor inte hotade av det försämrade klimatet, utan det stora hotet är de dåliga politiska besluten som är på väg att tas på grund av ett överdrivet klimathot. Ett globalt klimatavtal kommer troligtvis leda till försämrad världsekonomi, högre matpriser och allt möjligt elände.

I sin iver att gå emot ett klimatavtal argumenterar man vidare att själva orsaken till engagemanget är att man vill hjälpa världens fattigaste människor. Radioprataren Janet Parshall har fått den stora äran att presentera kampanjinnehållet, och hon blåser på för fullt med att prata om de stackars fattiga afrikanerna som är på väg att drabbas av de elaka politikerna.

- We get it-kampanjen vill att vi ska samordna oss till stöd för våra grannar i de fattiga utvecklingsländerna, att föra deras talan, och skydda dem mot effekterna för en välmenande men falsk politik, säger Janet Parshall i kampanjen innan hon vädjar om en underskrift.

Bilder på utblottade afrikaner har redan skymtat förbi. Men någon fattig afrikansk röst får inte komma fram. Frågan jag ställer mig är om människor i Afrika håller med i kampanjmakarnas analys? Att de behöver bli räddade från klimatpolitikernas beslut? Tyvärr får världens fattiga nöja sig med att spela statister och fungera som svepskäl till varför kristna amerikaner inte bör stödja tuffa miljöåtgärder.

Till saken hör att USA är världens stora miljöbov, och har de största utsläppen av växthusgaser per individ. De fattiga afrikanerna som We Get It-kampanjen ska rädda är de som främst utsätts för klimatförändringarna, och deras utsläpp är minimala.

Så skäms på er alla kristna amerikaner som skrivit under på den här kampanjen. Vill ni verkligen hjälpa fattiga människor i andra delar av världen finns det andra vägar att gå. Nästa gång kan ni vara ärliga och erkänna att ni driver era kampanjer för er egen skull. Förresten, det är inte bara amerikaner som bör skämmas, utan det finns också klimatskeptiska svenskar som påstår att de vill träda upp till försvar för världens fattiga när de motsätter sig politiska åtgärder mot klimatförändringarna. För visst måste man ha en ädel agenda när man ger sig in i klimatdebatten, och i vissa lägen verkar det inte räcka med att hänvisa till sig själv.

Hej och välkomna till Dagens klimatmötesblogg! Det är ingen slump att den drar igång samma dag som det stora klimattoppmötet i Köpenhamn, ett politiskt spektakel som jag tänkt följa, och som jag ska kommentera på den här bloggen.

Jag? Just det, kanske en liten introduktion skulle vara på sin plats. Jag som skriver här på bloggen heter Jacob Zetterman, och jag jobbar som utrikesreporter på tidningen Dagen. Det innebär att jag bevakar vad som händer i omvärlden utifrån ett kristet perspektiv, och jag har som ambition att lyfta fram en del frågor som annars kommer i skymundan.

Klimatmötet i Köpenhamn är definitivt något som inte kommer att hamna i skymundan, men det finns all anledning att skriva om det ändå. Anledningen är enkel, det är ett otroligt viktigt möte som troligtvis kommer att påverka livet för människorna här på jorden under en lång tid framöver. Därför tycker jag att det är viktigt att även vi på Dagen är med och bevakar händelseförloppet. Och jag har fått den stora äran att göra det på denna blogg. Det är min debut som bloggare, känn er varmt välkomna, och var gärna med och förgyll min bloggvardag med lite kommentarer.