Get the flash player here: http://www.adobe.com/flashplayer
Hej gott folk!
Jag lovade bilder såsom i söndags men det blev lek och kel med familjen i stället. Jag håller i skrivande stund på med ett av världshistoriens längsta bloggposter så om en stund så ... Klart slut! /Ricard
För drygt åtta veckor sedan gick ställde jag mig längst bak i en kö med fyrahundrafemtio glada presumtiva korister. Amy valde ut mig och arton till + syrran och vi har haft en oerhört rolig resa tillsammans. I kväll var det final. I de första programmen hade vi inga förväntningar utan var bara lyckligt uppfyllda av musik och gemenskapen i kören och med de andra körerna. När vi började gå vidare vecka efter vecka smög sig en svag förväntan in att tänk om ... Final... Wow! Därför var det snopet att åka ut för två veckor sedan. Snopet, men ändå med en stor glädje och tacksamhet! Eftersom jag sitter i bussen (02:05, natten mot söndag) kommer jag inte att lägga upp massor med bilder utan återkommer i morgon med att berätta mer om vår resa och konkret det sista dygnet i Studio 2, i Frihamnen, Stockholm. Sov så gott!
Klart slut! /Ricard
Fredag 13:15.
Om en timma landar vi på Rica Hotel i Älvsjö precis söder om stan. Vi kommer att filma tillsammans med de andra körerna och senare i kväll ha en avskedsfest.
Peter fotar Sara & Anna. Och jag fotar honom! :)
Sara har klippt av 4-5 meter hår. Från långhårig till korthårig. Jättefin!
Elias tillsammans med sin klasskamrats lillasyster Josefin, som båda är hungriga och sugna på rotmos och fläsklägg!
Elias älskar kameran - och KENOMANNEN! Jag skulle precis ställa mig i kön för att få i mig lite mat, så kommer Elias uppsmygande vid sidan och viskar Ricard, kolla snubben framför dig! Jag lovar, det är Keno-mannen, från TV - jag lovar! När Kenoreklamen kommer brukar jag ... gå på toa, men inte Elias. Nej, nej inte Elias! :D Frågan är vilket som är bäst; att se ut som en bebisrumpa i ansiktet, eller en armhåla? Haha! :D
Edward, the kantor. Edwards mamma skulle slänga detta indiankrimskrams, förlåt, denna äkta drömfångare från Nordamerika, med äkthetsintyg från Armando (det syns om ni tittar noga på bilden). Turkosa pärlor, indianprylar, Körslaget ... Jo, du gissar rätt. Det hela är tänkt som en gåva till Roger. Han lär bli överlycklig!
Snart framme ... E4:an sträcker ut sig som en myrstig genom landet och för oss till det släktkalas vi är på väg till. Vi kallar oss familj och de andra körerna vår släkt. :) Ha det så fint och en trevlig helg. Mycket nöje framför tv-apparaterna och håll utkik för mot slutet av helgen dyker det upp bilder från vår fest!
Klart slut! /Ricard
Torsdag och högskolestudier
Så var man tillbaka i vardagen. Jag tillbringar mycket av min tid på biblioteket på Högskolan i Jönköping.
Jag läser som du säkert vet tll gymnasielärare och är nu inne i en period av språkstudier (svenska). På söndag har jag en inlämning av en hemtenta där jag skall jämföra svenskan med ett annat språk. Jag har valt spanska och det är spännande!
Stockholm och sista skriket ...
På fredag (imorgon) åker vi till Stockholm igen. Vi skall sjunga tillsammans med de andra körerna och framför allt ha en avskedsfest tillsammans med Rigo, Andreas, Caroline, Stefan, Roger och Ola. Skriver några rader på bussen och sen kommer bilder från vår fest!
Ha en skön dag! /Ricard
Stadshotellet hade ställt i ordning en egen avdelning där vi avnjöt god mat, varandras gemenskap och programmet på storbild! Vi åt och hade jättekul under några timmar och delade gemenskapen med våra vänner i de andra körerna via storbildsskärmen. På fredag sitter vi på bussen igen mot Stockholm, för sista gången i detta långa äventyr. Buhhääää! Det vi alla tar med oss är relationerna. Alla dessa härliga människor i vår kör och i de andra körerna!
Vi hade med oss fruar, barn, sambos och anhöriga. Spännande!
Sara, Ricard och Linn pratar minnen. Just här berättar Ricard om sitt fullständigt bedrövliga minne och hur dumt det blev vid ett tillfälle i Stockholm ...
Maten var det inget fel på. En fläskfilé med en balsamicosås och primörer. Mums!
Så var det dags för programmet. Oj oj ... Nästa vecka är vi där igen! Jihaaa!
Nu skall jag fortsätta ta hand om mina barn som inte är helt friska. Nöff, nöff ...
/Ricard
Hej på er!
Är taggad och laddad, eller om ni så vill, uppfylld av en sällsamt förväntansfull glädje över kvällen som ligger framför. Vi vill bevara den team- och konfirmationslägerkänsla vi har levt med nu i snart sju veckor och har därför bokat in oss på Huskvarna Stadshotell i kväll. Det är en nyrenoverad anläggning där man har dukat upp för buffé åt Guldkören och alla våra familjer och anhöriga. Tillsammans kommer vi att äta och dricka gott samt se Körslaget, program 6 i ordningen. Detta gör att vi har ångan uppe inför Finalen nästa vecka, då vi åker upp som vanligt under fredagsförmiddagen.
Lovar att återkomma med lite bilder från kvällen.
Ricard
Tisdag kväll. Tre dagar senare.
… och på tredje dagen uppstigen … Om någon undrar varför jag inte har skrivit något är förklaringen 39,8°C under dagarna tre med en luftvägsinfektion i kombination med min astma. Inte bra. Alls. Men men. Nu har jag fått de mediciner som behövs så nu kör vi!
I lördags kväll tog Team Amys äventyr i Körslaget 2009 slut. Fast å andra sidan gjorde vi bara en paus på ett program för i finalen är vi tillbaka igen med alla de andra körerna som var med och tävlade.
Många har ställt frågan om hur det känns. Jag försökte förklara det så här för några:
Äventyret tog slut i helgen.
Känslan var ... tomhet och … eh, snopenhet. Från början hade vi inga förväntningar om att vara kvar efter program två, eftersom röstningen låg bortom vår kontroll. Men undan för undan tändes hoppet om att ”tänk om … vi kan ju kanske ta detta eller åtminstone komma till final”.
Bestående minnen
Det vi alla bär med oss är dels själva upplevelsen av TV, smink, studioman, glitter, greenroom, körassistenter och Pontare blandat med Ola, dels mötet med alla människor och det är det sista jag vill berätta om i denna bloggpost.
När Amy valde ut oss 20 bland 450 sökande satte hon ihop ett helskönt gäng som på samma gång är helt osannolikt. Aldrig, på något annat sätt, skulle just vi ha kunnat lära känna varandra på det sätt vi gjort, under den tid som ligger bakom. De nitton andra har berikat mig massor på olika sätt och olika plan. Att bli en tjugondel av fyrahundrafemtio förpliktigar. Detta gjorde att vi la allt annat åt sidan. Men inte bara vi. Våra närstående fick lägga allt sitt åt sidan för att stötta oss i denna resa. Jag försökte förklara känslan för någon och det begrepp som ligger närmast till hands är Konfirmationsläger. För så är det. Alla ni som varit på Konfirmationsläger vet vad jag pratar om nu. Det handlar om en bestämd tid och ett bestämt mål och att göra allt för att skapa det team som skulle komma att bli ”vi” ;) … Hemma har jag skojat med Jennie för när andra i kören kallar oss ”familjen” kallar jag oss Körslagssekten, eftersom det har varit så oerhört intensivt och fokuserat på ”oss” och ”vi”.
I en tävling skulle man kunna tänka sig att konkurrensen skapar dålig stämning men icke. Jag tror jag talar för oss alla när jag säger att vi fick väldigt fin kontakt med Team Stefan från Älvdalen och Team Pontare från Lycksele. Stefan och Roger är båda mycket jordnära och härliga människor med en varm framtoning. Stefan spenderade alla fredagskvällar med oss i Team Amy. Den omtanke och uppmuntran körmedlemmarna i dessa körer visat oss värmer hjärtat så stort varmt tack och bamsekram till er norröver som läser det här! J
Vad händer nu då?
Vi kommer igen. Till helgen tar vi en paus hemma i Jönköping med familjerna för att nästkommande vara med i den stora finalen. Lovar återkomma mer om det.
När hela detta äventyr är slut ser jag fram emot att ge tillbaka av all tid till både Jennie och mina barn.
Önskar er en fortsatt skön kväll. Själv har jag tänt brasan.
Zankaruga!
Ricard
ps. Berättade jag att min käre vän Peter Johansson bjöd mig på Fashing i fredags? En fantastisk konsert med den legendariske jazzgitarristen Larry Carlton. Hur bra som helst! Tack Peter! ds.
Under lördagens tävling åkte Team Amy ut från Körslaget.
Ricard Hulteke uppdaterar när han han har möjlighet.
/Dagen redaktion
Då så, elva timmar kvar ...
Första rundan
I går eftermiddag tränade vi koreografi på våra låtar. Eftersom TV4 har släppt dem på sin hemsida kan jag berätta för Dig Team Pontare börjar med Hot, hot hot. Sedan är det Team Stefans tur med Du är min man. Efter det kommer vi i Team Amy och vi sjunger en fartig gospel som heter Higher and higher! Du röstar genom att ringa 099-402 03. Team Ola avslutar med As long as you love me.
Andra rundan - filmteam
Först ut igen är Team Pontare med Take my breath away. Farligt fin koreografi om ni frågar mig! Som andra bidrag kommer Team Stefan med You never can tell. Team Amy laddar sedan och levererar en 80-talsklassiker från dansfilmen Flashdance och låten ni skall rösta på heter What a feeling. Du röstar genom att ringa 099-402 03. Team Ola avslutar Lady Marmalade.
Sen väntar en ooooolidlg spänning för oss. Vi hoppas på Din röst! SMS:a "AMY" till 72 400 eller ring det nummer du ser i rutan i kväll!
Allt gott så hörs vi efter sändning.
/Ricard
Femte gången gillt!
Då var vi på väg. Ungefär en timma kvar tills vi landar i Magasin 7 i Frihamnen, Stockholm. Stämningen är på topp och Team Ola sjunger En busschaufför, en busschauför ... (med en fortsättning som vare sig passar på Dagens hemsida eller någon annan plats!) Team Amy repar ett fantastiskt fint arr på vår filmsång. (temat denna lördag är Filmmusik) Vill redan nu be om ursäkt för mediokra bilder. IPhone for life men kameran i iPhone3G är inte på långa väga lika bra som den i iPhone3GS.
Arrangemanget av filmlåten är signerat denna kompetenta fröken - mina damer och herrar: Anna Brindmark!
Vi är väldigt stolta och glada över att få representera Vätterbygden och Jönköping och under veckorna som ligger bakom har flera företag velat vara med och stötta och uppmuntra. Se bara den här jättekorgen med frukt, godis, bullar cider och kärlek! Fantastiskt! Tack alla!
Hej på en stund! /Ricard
Om en timma och fyrtio minuter börjar det femte äventyret i Körslagssviten. Nu skall jag gå till dagis med mina älskade små skatter och sedan hem och packa i hop. Denna gång har vi med oss Oscar Håkansson, som tar och har tagit många av bilderna jag publicerat här. Allt gott så hörs vi när jag är på bussen! Magda, ring mig! /Ricard
På lördag är det "vinna/försvinna" som gäller!
Känslan inför Körlsagshelgen som ligger framför är förväntansfull men också fokuserad. Team Stefan, Team Ola, Team Pontare och Team Amy skall bli tre körer. Utifrån mitt perspektiv är jag inte förvånad över att Stefan och Pontare är kvar. Däremot är Ola en bubblare som i första programmet inte lyckades så bra men som nu har gjort en kanon-comeback! Att Team Amy är kvar kunde jag inte heller förvänta mig eftersom man när man står mitt i har så svårt att värdera den egna insatsen.
Jag skulle i detta torsdagmorgonsinlägg vilja vädja och uppmana Er som röstat att om möjligt rösta fem gånger till och att ni som inte har kommit till skott, i helgen är med och hjälper oss fram till nästa program som är det sista före final! Det vore så roligt för oss att få representera Smålands Jerusalem och alla er som känner en beröringspunkt med mig eller någon av de andra i kören!
... torsdagsmorgon var det ja ...
Julia sa precis: pappa, kan jag inte få en macka här, från soffan där hon och lillebror Melker, tittar på Bolibompa en stund innan vi skall bege oss ut i våra förvärv, barnen till förskolan och jag själv till Högskolan där jag skall sitta i en examination som behandlar svenska språkets utveckling ifrån runsvenskan till nusvenskan. Skolans värld styrs inte av lärares infall och inspiration utan av styrdokument som är noggrant formulerade för att få avsedd effekt. Exv. skall elever "tillägna sig kunskaper om det svenska språket, dess ständigt pågående utveckling, dess uppbyggnad, ursprung och historia samt utveckla förståelse för varför människor skriver och talar olika" Allt detta enligt Lpo94 (om du vill läsa detta dokument, som helt styr skolan så gå hit och ladda hem en pdf-fil). Men men. I kväll är det dags för vårt sista rep innan vi i morgon bitti åker till Stockholm. Och som sagt, var gärna med och hjälp oss fram till sista programmet före final! Tack för Dina röster och Ditt stöd önskar lärarstudenten Ricard
Foto: pappa Ricard Hulteke
Samtliga foton i denna post: Oscar Håkansson
Nya tag med nya sånger!
Måndagseftermiddagen ägnades åt att spela in små filmsekvenser som används som inslag före vi sjunger våra sånger, som en slags presentation av Team Amy och våra sånger. Vi höll på från 16:00-19:15. Sedan bar det av till
Gräshagskyrkan
Gräshagskyrkan tillhör vårt största samfund, Svenska Kyrkan. Edward Eklöf*, som är en kär körmedlem, är kantor med Gräshagskyrkan som en av sina arbetsplatser. Pingstkyrkan, där vi brukar repa, på grund av den för ändamålet perfekta körtrappan, är uppbokad för gjutningsarbeten och då är distriktsprästen Carl Cedermark så generös att vi får repa i Gräshagskyrkan. Perfekt!
Först repade vi nere i källaren och satte alla stämmor till vår första låt som heter något jag inte får berätta nu! :)
Amy - alltid laddad och glad!
Amy, Edward (kantorn) och jag
Full fart!
Tjejerna ger järnet!
Och gubbligan med!
Och med en ledare som Amy är det inga problem alls att ge järnet! Go Amy!
Efter en liten paus fortsatte vi uppe i kyrkorummet där akustiken var väldigt inspirerande! Det låter ju så bra när man har en efterklang på 4-5 sekunder! Tänk dig badrummet gånger 10!
Amy är en otroligt bra ledare och ger oss hur mycket inspiration och energi som helst!
Hoppas vi "ses" på lördag!
Från fyra till TRE körer. Nu gott folk, behöver vi Dina röster! Jag och Frida hoppas tillsammans med dig på stöd, röster och en härlig fest på lördag!
Klar slut för idag. /Ricard
ps. i kväll är det Klingkortsrep. ds.
* kunde inte låta bli att länka till denna roliga filmsnutt! Oavsett vad man håller på för lag [är själv Göteborgare] är det väldigt kul att se en kyrkokör sjunga Vi stöttar HV-Blå, och Timrå krossar vi, det är vår melodi - väldigt roligt!
Söndag morgon.
Jennie och barnen är i kyrkan och jag skall skriva klart en skoluppgift. Vill före det dela med mig av några bilder. Först ut en suddig bild på oss i studion när vi på fredagen får vår koreografi för ABBA-sången. Att guld, paljetter och glitter skapar stor effekt i tv-mediat råder inga tveksamheter om efter denna bild - eller hur!? :)
Jag vill också bjuda på en bild av Team Stefan från Älvdalen som med sin Gråt inga tårar förmedlade både hjärta och smärta! Stefan syns på höger sida en bit ner och den väna solisten sitter längst fram på vänster sida i bild.
På tal om vän flicka är min dotter Julia fullständigt prinsessrosatokig. Därför tog jag denna bild:
Så här fina var Elias och Frida ...
Som ni ser gör kläderna och kanske framför allt ljuset i studion att de båda ser chicken-macnugget-bruna ut i jämförelse med Askungen på bilden före.
Veckans skräll!
Team Ola har gjort den längsta resan. Deras första sång gick inte så jättebra om man frågar dem själva. I går kväll sjöng de Robbie Williams Angel med inlevelse som jag tror gav många "ståpäls". De hade under veckan övat drygt 25 timmar! Tjugofem timmar! Här repar de några detaljer i ett par steg de tar. Ola själv står bakom kören och pratar med Sonny, killen som leder inspelningarna av de inslag som visas från våra respektive städer. På tal om Ola chansade jag och tog en bild på TV-skärmen vi har i greenroom och den blev ... lyckad!
Team Amys kväll
För dig som inte såg programmet framförde vi två sånger, dels Walking on Sunshine, dels Money, money, money. I det förra programmet blev vi kvar som en av de två sista körerna och kom med hjärtat i halsgropen vidare till programmet i går. Under kvällens gång är man koncentrerad på det man skall göra och till 95% handlar det om att leverera energi och entusiasm. När vi hade sjungit våra två sånger fick vi vänta ut de andra fyra körerna och sen var det dags att gå in. Många av oss var mycket nervösa och känslan av att är det verkligen slut nu? blev påtaglig. För dig som såg programmet vet du att det inte blev så, utan vi lästes upp som den första i raden av körer att gå vidare vilket gav oss kollektivt glädjefnatt!
Efteråt intervjuades framför allt körledarna.
och det går till så här där ni på bilden dels ser Amy, dels en lättad Peter samt inslagsproducenten Robban, med kameraman.
I nästa vecka har körledarna valt ut en egen sång och jag tror Dagens läsare kommer gilla Amys val! ;) Den andra låten vi sjunger går i det tema som gäller för nästa vecka, nämligen FIlmmusik. Spännande! Blir det ledmotivet ur Ben Hur, My heart will go on ur Titanic eller kanske Baloos sång ur Djungelboken? Ja, det får vi se. I skrivande stund har jag ingen aning ...
Önskar Dig en skön avslutning på helgen. Nu skall jag plugga! /Ricard
T a c k alla som har röstat!
Tack vare alla röster får jag och de andra vara med om det här härliga äventyret!
Vi sitter nu på bussen tllsammans med Team Ola, som genom enormt hård disciplin (25 timmars repetition) tog sina sånger till väldigt fina höjder! Vi tittar på klippen från programmen via dator och mobilt bredband och är glada, stolta men framför allt oerhört tacksamma för alla Era röster!
Jag återkommer i bild och text men återgår nu till gemenskapen med det härliga gänget Team Amy!
/Ricard
Ricard och Team Amy gick vidare! När Körslaget avgjordes på lördagskvällen var det Team Amy som ropades upp som första kör att gå vidare.
Nu väntar ytterligare en vecka av hårda körövningar för Ricard och hans kör.
Ricard själv uppdaterar bloggen så snart som möjligt!
/redaktionen Dagen.se
Nattsudd ...
Efter att ha tagit koreografi och övat sång i studion var det dags för ... väntan. Vi delar buss med gänget från Lund, Team Ola, och de var efter oss vilket gjorde att vi hade en väntan på två timmar framför oss. Två timmar av ingenting. Vi bestämde oss för att utnyttja tiden väl och repade våra två sånger tre, fyra gånger och sedan delade vi på en taxi till hotellet som denna gång inte var Rica vägg i vägg med Älvsjömässan utan Rica på Slöjdgatan, vägg i vägg med Biostaden på Hötorget mitt inne i kungliga huvudstaden.
Det är rätt skönt att efter en dags stim komma in ensam i ett hotellrum och lägga upp sakerna och sedan bara göra inget alls. Efter en stund ringde jag Jennie som satt i soffan hemma, själv. Julia och Melker sov och själv tittade hon på Idol. Stackars Jennie. Hennes guuube är ute på gallej och själv får hon vara ensam. Puss älskling och TACK! <3
Vi gick till Pizza Hut på Klarabergsgatan och där såg det ut så här:
Edward satsade stort och körde Banana Split som hade mättat en hel förskola!
När vi kom hem till hotellet hamnade vi i foajen med ett par gitarrer där vi turades om att leda i gamla sköna låtar. Stämningen var på topp och det enda man kan konstatera är att ännu en lyckad fredagskväll är till ända.
På bilden syns ledaren i Team Stefan från Älvdalen (Stefan Nykvist) göra en jätterolig version av en gammal klassiker för nygifta Sara, som pratar med sin lika nygifta make som är hemma i Jönkan.
ps. det blev rätt sent ... ds.
... Dagen på Hotel Rica vid 02-rycket en lördagsmorgon?
ok då, så här var det:
Avslutar med att önska er alla en skön avkopplande lördag! Välkomna ner i TV-soffan strax före åtta. I kväll behöver ni vara med från start för vi sjunger, som ni kan se på
TV4s hemsida som första bidrag! So long! /Ricard
God kväll!
Till att börja med så vill jag bara säga att när tekniken fungerar är det toppen! Det krävdes dock en timma med kundtjänst och en rätt trist morgon med en minst sagt stressad frukost. Nu är vi på banan och flyger fram så hej och hå! Tänkte visa några bilder från bussen, som jag missade att lägga upp förut.
Och så här mycket glitter är det där vi går in i TV-studion. Det är inte mycket som skvallrar om vad som döljer sig på insidan - här är det Adam som är på väg in!
Och till sist lite bilder från när vi får koreografi av Jan som är super på det här!
Och här är gänget!
Klart slut från mig, spegelvänd! (lägg märke till mina alvedon ...)
/Ricard
Hej på er!
Vi är nu på väg på E4 mot huvudstaden. Stämningen är glad och Team Amy och Team Ola minglar och har det bra. Just nu serveras kaffe. Hörs senare! /Ricard
Foto: Oscar Håkansson
Hej alla glada!
Om några timmar går bussen mot Stockholm. Vi kommer att repa under eftermiddagen och sätta koreografi och kameravinklar. Du kanske är nyfiken på vilka sånger vi sjunger och vilka sånger vi tävlar mot? Titta här!
Foto: Oscar Håkansson
Varför Pingstkyrkan?
En del av er undrar varför vi repar i Pingstkyrkan av alla ställen. Det beror på två saker där den första är helt avgörande; dels att i stora salen i Pingstkyrkan finns en trappa för körer som är väldigt lik den trappa vi står i på scenen i TV-studion och att repa under så lika förhållande är en enorm fördel för oss då vi redan hemma på plats ser vad som fungerar och inte, dels är replokaler inget TV4 står för utan det är helt upp till oss och då handlar det om att hitta någon som lånar ut lämpliga lokaler 3-4 gånger i veckan - gratis - och dessutom bjuder 20 personer på fika - gratis. Det handlar under de sju veckor vi hoppas få vara med om 20x3x7, alltså 420 fika och 21 uthyrningar, som de bjuder på. Så, med denna rätt långa redogörelse så hoppas jag alla frågetecken är uträtade. Klart slut! /Ricard
I kväll har vi haft en spännande kväll. Först var vi på nattklubben Sliver och plåtade en reklamfilm. Sedan knatade vi i lämmeltåg bort till V:a Torget och Pingstkyrkan. Oj vad vi har repat. Jag tog några bilder men min iPhone tar halvtrista bilder när man inte har bra ljus men håll till godo!
Anna har gjort värdens arr på ... en av våra låtar! :) God work girl! Moah ha ...
Fokuserade altar!
.... och herrarna Bo+Boo är fokuserade de med! :)
Efter några timmars rep var det någon som fick den goda tanken att bjuda på pizza! Oj vad vi blev uppåt hela gänget! Mums!
I förgrunden ses Frida J göra plastbestickstricket! Elias ... ler?!
Med dessa bilder tackar jag för idag. Vi har repat så mycket vi kan. Nu hoppas vi det räcker för i morgon 10:30 går bussen mot huvudstaden.
Stay blessed!
Ricard
Foto: Ricard Hulteke
18:30. onsdag. Akut läge för Team Amy
I tidigare blogg-spot skrev jag om att jag försöker jobba bort Baloo-känslan ur kroppen. Nu börjar kroppen säga ifrån. Akut inflammation i någon form av muskelfäste med tjusigt latinskt namn jag redan glömt. Eftersom jag har astma får jag inte ta de antiinflammatoriska preparaten som innehåller acetylsalicylsyra (lär vara svensk språkets svåraste ord, värre än västkustskt!) vilket gör att jag får knapra Alvedon och Panodil. Tror du det hjälper?
Oscar Håkansson, som figurerar i Körslagetsammanhang som Team Amys fotograf, dokumenterar alla rep så vi inte behöver tänka på att ha med oss våra små futtiga titt-och-tryck-kameror. Oscar tar "rediga bilder". Oscar är inte bara fotograf utan också sjuksköterska. (han får sitt legg i januari). Nåväl, efter lunch idag, onsdag, var han hemma hos oss för att lämna över bilder och i samband med det fick jag ett kraftigt blodsockerfall på grund av att jag spänner mig så mycket av smärtan i axeln och armen. Vips låg jag ner med benen i luften och med sockerkick i form av chokladmjölk medans Oscar lugnt och pedagogiskt frågade: "vad har din fru för telefonnummer på sitt jobb?". Nu behövde vi inte ringa henne, men Oscar - tack så jättemycket för ditt lugn och din hjälp!
Senare fick jag ringa min vårdcentral som tar emot akutfall på kvällarna. När jag skulle förklara för den glada sjuksköterskan Eva-Karin, att jag har börjat dansa de senaste veckorna skrattade hon och sa; ”jo, jag tror jag har sett dig faktiskt …” Hon hade läst om oss och mig på bloggen här på Dagen så Eva-Karin - tack för glatt humör och fast hand när hudkostymen skulle penetreras! Hur som helst hamnade jag hos en duktig läkare som konstaterade akut inflammation och som bot sprutade hon den lilla muskeln full med cortison. Läget med armen är fortsatt smärtsamt. Jag kan inte lyfta armen alls, vilket blir en intressant utmaning för koreograferna. Alla ni som tror på bönens makt får gärna be att min axel tillfrisknar i ett huj. Under tiden tar jag en bamsestark tablett och går och lägger mig.
Klart slut. /Ricard
Foto: Sjuksköterskan Eva-karin Hultgren
Här sjunger vi för 7038 människor i Kinnarps Arena där HV71 tog emot Södertälje, och vann!
Här möter vi Jönköpingsborna på stan. Härligt mottagande!
Publiken börjar samlas - vad händer här då? :)
Adam gasar på! :)
och Edward har Pavarotti-vibbar! :D
Och det vill man ju ha på bild! :D
Sen åkte vi till A6 Köpcentrum.
Frida och Emil snackar Körslag!
Och sen rockade vi på som om det vore lördag kväll!
Foto: Oscar Håkansson
23:32. Måndag. Ny vecka med nya utmaningar!
Då har veckan dragit i gång. Så här ser veckans schema ut:
- Måndag: rep i PK 19:00-23:30 - OJ vilken grym koreografi! Watch out!
- Tisdag: rep hemmavid (Jönköpingsdialekt som skall förstås som "hemma")
- Onsdag: rep på Visingsö!
- Torsdag: rep, det sista inför helgen 21:00-23:00
- Fredag: avfärd c:a 10:00 från Eurostop med koreografirep mm. i TV-studion.
- Lördag: Kamerarep, genrep etc. fram tom 18:00 då kvällsmaten serveras.
- Söndag: Hemma på Europstop vid 3-rycket på morgonen. Om vi är kvar börjar en ny vecka!
Veckan är som synes full och till det kommer dem som har min högsta kärlek och lojalitet; min fru och mina två barn, i nämnd ordning. Är någon sugen på att hänga på? Om du är make-upartist/sminkös och bor i regionen, eller möjligen i Sthlm, är du varmt välkommen att höra av dig till mig. Vi i Team Amy skulle behöva lite hjälp på fredag em. och hela lördagen (11-21). Maila Dagens bloggredaktör så vidarebedordrar de mailet till mig.
Kvällens rep gick finfint och vi har som sagt en koreografi som är något ut över det vanliga. Eller som de unga skulle sagt - den äger!
Jag visade den här bilden i en tidigare blogg-post men glömde berätta det viktigaste om Roger och dagen D då han nämligen fyllde 58 år!
Vi har lite olika fokus när vi talar om existentiella frågor men den värme man möter hos vår egen riksindian är slående. Ja må han leva! Hurra, hurra, hurra, hurraaaa!
Avslutar med en bild jag är oerhört stolt över. De av er som inte har distans kommer nu att döma ut mig såsom förtappad men resten kanske får sig ett gott skratt. Hur som helst brukar hon bara ha den när hon skall vara extra fin. Själv tycker jag att hon ser lite frusen ut!
När några av er skriver kommentarer på de sista bilderna skall jag gå och lägga mig. Att sköta sömnen är A och O när man har så fulla dagar som de som nu är. Därför är mitt möte som nu är inbokat väldigt viktigt. John Blund - here I come!
Frid, fröjd och glada tillrop från Jönköping.
Ricard Hulteke
Team Amy
ps. om du faktiskt tog illa vid dig av den sista bilden vill jag redan nu be om förlåtelse. Uppsåtet är inte att såra dig. Samtidigt vill jag skicka med en enkel tanke: Gör som Gud, bli människa! ds.