Jag har fått lära mig att man inte ska skryta. Ändå måste jag säga det: vilken konsert det blev igår!
Vilka solister! Vilka musiker! Vilken dirigent!
Men som alltid: utan publik blir det ingen konsert. Igår var vår lilla kyrka i Kallhäll smockfull. Extra stolar var inburna. Folk till och med stod längs väggarna.
Och när vi fick sjunga den kända "Halleluja-kören" av Händel en andra gång - då var det verkligen advent.
Min mamma, som hade rest hit från Värmland bara för att lyssna på oss, berättade efteråt att förr brukade folk resa sig i kyrkan när Halleluja-kören sjöngs. Det måste ha känts mäktigt. Ibland önskar man att man var född i en annan tid.
Idag är jag lite trött, men det hör till. Körsångare är ett populärt släkte under advent. Vi körsångare i St Lukaskören tillbringade en hel arbetsdag i kyrkan, med först förmiddagsgudstjänst och sedan konsert.
Jag tycker dock att det mer kändes som fest än som arbete. Det är i kyrkan man ska vara i december. Det är där det händer.
