A propå min förra blogg: att utse syndabockar. Någon klok person har sagt - jag minns inte vem, men det kommer säkert någon av er bloggläsare att snart göra mig uppmärksam på - att det är inte enstaka människors ondska eller förföljelse som gör att det går riktigt snett här i världen ibland.
Utan det är de goda människornas tystnad.
Detta gäller på många platser, tycker jag. Civilkurage är en bristvara. Det finns hur många exempel som helst på denna folksjukdom, från att människor inte ingriper när någon blir nerslagen på tunnelbanan, till att man inte säger ifrån när grupper eller människor blir utsatta för förtal.
Som tur är finns det uppmuntrande exempel också. Ett är att svenska folket sa ifrån, när Vellinge sa nej till flyktingbarn. Så visst finns det hopp.
